Med bil genom Kuba

Kuba ger ofta upphov till politiska debatter och åsikter om hur landet styrs går i sär. Thomas tycker det är väldigt intressant och tar gärna en diskussion….En annan gång.

Låt oss nu istället lämna politiken och bege oss ut på en färd. En färd som tar oss ut på den kubanska landsbygden, bland bananplantage, paradis-stränder, charmiga byar, ris och svarta bönor och inte minst fantastiska människor!

Efter tre underbara månader i Sydamerika landade jag och mina två reskamrater på vår slutdestination Kuba. Vi hade stora förhoppningar på en härlig och tropisk avslutning men visste inte när vi anlände hur vi skulle resa omkring, vad vi skulle se eller vart vi skulle åka. Som så ofta tidigare på resan fick det helt enkelt lösa sig. Efter några hektiska dagar i huvudstaden Havanna ville vi ut på landsbygden för att uppleva Kuba på närmare håll.

När beslutet togs att vi skulle hyra en bil började en resa, som på många sätt skulle bli en resa att minnas! Till en början hade vi problem att överhuvudtaget få tag i en hyrbil. Efter ett samtal på turistbyrån fick vi veta att de enda som hyr ut bilar är hotellen. Med raska steg traskade vi till några olika hotell för att få ett par alternativ. Till slut valde vi en billig variant. Varianten hade en ratt och fyra hjul. Det var vårt grundkrav. Den var dessutom vit.

Med en karta i högsta hugg var vårt första mål att ta oss ut ur Havanna. Med tanke på att staden aldrig fått ett besök från oss innan och att trafiken var något livligare än i hemstaden Växjö gick det väldigt bra att hitta ut. När våran charmiga lilla hyrbil visade upp sig på motorvägen ut ur stan gjorde jag mig hemmastadd i baksätet och tittade ut genom rutan. Kustvägen vi följde var magnifik, och det azurblåa havet visade tillsammans med sin bästa vän solen upp en glittrande show.

Vårt första stopp blev Varadero, orten som är känd för att vara Kubas turistort nummer ett. Säga vad man vill om orten i sig, men den har en strand i världsklass! Ett dopp i böljan blå och inhandling av diverse ”bra-att-ha-grejer” var det som hanns med innan vi drog vidare. Tidigare på dagen, när vi körde mellan Havanna och Varadero var Kubas vägstandard inte något vi reflekterade över överhuvudtaget. Den enkla anledningen till detta var att det inte fanns någonting att reflektera över.

När vi efter Varadero hade kört på motorvägen österut en bra stund bestämde vi oss för att svänga av söderut för att besöka Trinidad, en liten stad som vi hade hört bra om från folk i Havanna. Nu. Det var nu vi började reflektera över vägarna. Efter att vi hade svängt av från motorvägen dröjde det inte länge förrän vägarna blev stigar. Asfalt slutade helt enkelt att existera. Och detta på en väg som på vår vägkarta såg ut som en relativt stor väg.

Till en början var detta givetvis ganska irriterande, speciellt för min kompis som var chaufför. Efter några dagars körande blev detta dock en vanlig företeelse. Personligen, muntergök som jag är, vande jag mig där bak i baksätet. Att åka på en stenig grusväg i en skumpande liten hyrbil utan stötdämpning var något man var tvungen att lära sig uppskatta. Vad skulle man annars göra?

När vi efter en lång stund på gropiga småvägar kom fram till Trinidad var det, som folk hade sagt, en trevlig liten stad. Dessutom var det först här jag såg Kuba som det genuina Kuba som jag hade tänkt mig. Visst var det en liten turisthåla, men här fanns ett litet slitet torg med en gammal gubbe som rökte en stor och fet cigarr, tempot var lugnt och ingen stressande. Tillsammans med mycket annat var det detta jag hade föreställt mig Kuba innan jag kom hit.

Det var också här, i Trinidad, vi för första gången upplevde de pyttesmå fantastiska restaurangerna. Oftast inhysta i folks hem och med plats för endast 5-6 gäster. I Trinidad åt vi varsin hummer samtidigt som vi bekantade oss med familjen som var så fantastiskt gästvänliga och glada. Dessa små restauranger återkom vi till på många andra ställen och det är något jag starkt rekommenderar!

Dom kan vara lite kluriga att hitta då det kan saknas skyltar och då dom ofta är i folks hem. För det mesta kommer det fram folk och tipsar om just sitt ställe. Bli inte misstänksamma, det är mycket roligare att äta på en sån restaurang jämfört med ett sunkigt turisthak i centrum.

När det började bli sovdags stannade vi bilen och sov. Va!? tänker ni nu. ”Snåla västerlänningar som inte ens kan kosta på sig hotell på sin semester”. Ja, så snåla var vi. Turisthotellen på Kuba är i och för sig inte särskilt billiga, om det kan fungera som förklaring till att vi sov i bilen i fyra nätter. Tre vuxna män i liten, smått illaluktande bil som absolut inte är gjord för ändamålet i fråga. Det kallar jag…trångt!

Jag försöker dock alltid se saker från den positiva sidan. Vi hade aldrig fått uppleva sådana uppvaknanden och morgnar på ett hotell! Som den gången vi vaknade mitt i natten, av att en polis knackar på fönstret och undrar på snabb spanska vad i helvete vi håller på med. Tre dumma svenskar skakar på huvudet och säger på knackig spanska, ”förstår inte”. Till slut tröttnar polisen och ger sig av. Kanske ville han bara vara snäll och undra om allt stod rätt till, vad vet jag?

Eller som den gången vi parkerade, utan att veta om det, bredvid ett bananplantage. På morgonen undrade alla arbetare som skulle börja jobba vilka vi var. Varför stiger tre sömndruckna svenskar ur den där bilen? Den morgonen vaknade jag tillsammans med en soluppgång i tropisk morgonsvalka. Den starten på dagen hade jag inte fått på ett hotellrum!

Dagarna flöt på och städerna och byarna vi besökte blev fler och fler. Besök på historiska museum och vid Che Guevaras minnesstaty, bad i glasklart vatten, en båtfärd i underjordiska grottor, spontana stopp vid vackra vyer. Vi tog saker som det kom.

En av resans höjdpunkt var besöket på en tobaksfarm i Vinales-dalen utanför Pinar del Rio i västra delen av landet. En kille i 25-års-åldern stoppade oss i staden och erbjud sig en personlig guidning på farmen. En fantastisk dag med feta cigarrer i huvudrollen. En sådan här tur är att rekommendera framför tobaksmuseet i Pinar del Rio.

Efter fyra fantastiska dagar var vi framme vid sista kvällen. Planen var enkel. Vi skulle köra ut från Pinar del Rio, upp på motorvägen, och stanna någonstans i närheten av Havanna för att sova. På så sätt skulle vi i god tid hinna lämna bilen för att smidigt ta oss vidare på nya äventyr. Innan vi skulle köra tittade vi på bränslemätaren och kom överens om att det absolut inte var någon risk för soppatorsk. Skönt! Vi var trötta, något småsjuka och ville bara hitta en fin liten skogsväg eller liknande för övernattning.

Hyrbilen ville visa upp sig så här sista kvällen och gick fram som en smidig katt på motorvägen. Ända tills den helt utan förvarning dog. Stendöd! Faaaan! tänkte vi. Vad ska vi nu göra? Det fanns ett nummer i handskfacket som man kunde ringa om man mot förmodan skulle råka ut för missöden som denna. Men hade någon av oss en fungerade telefon? Nej, just det.

Som tur var befann vi oss inte på en motorväg likt den i Sverige. Som tur var befann vi oss däremot på en motorväg på Kuba. Här samsas bilister tillsammans med cyklister, fotgängare och t.o.m ekipage med häst och vagn. Vi stoppade en äldre herre på cykel och på väldigt knagglig spanska förklarade vi vårt läge. Han skrattade vänligt och visade prov på fantastisk medmänsklighet. Han cyklade hem för att ringa numret som stod på lappen vi hade skrivit till honom. Mobiltelefon, det hade han nog aldrig hört talas om.

Efter en stund, som just då kändes lika lång som en elefantgraviditet, dök det upp en bil och stannade på vägrenen bakom oss. Två yngre killar gick ur och förklarade att dom kände den äldre mannen vi hade pratat med. Enligt de fungerade inte numret vi hade angivit. Istället hade de med sig ett tjockt rep och erbjöd sig bogsera oss tillbaka till Pinar del Rio, för ett fantastisk överpris. Vad skulle vi göra?

Vi band fast vår bil i deras och vi var på väg igen! På fel håll. Om det finns en lag på Kuba som säger hur fort en bil får köra när den bogserar en annan bil är jag bombsäker på att den trevliga unga mannen framför oss överskred denna lag med råge! Min kompis som satt framför ratten hade foten redo för att tvärbromsa om så behövdes. Att köra om andra bilar när man bogserar är kanske inget att rekommendera, men det var precis vad han gjorde. Till slut kom vi fram till Pinar del Rio och verkstaden som tillhörde hyrbilsföretaget. Där tackade vi våra modiga bogserare för en fantastisk tjänst.

Hur stod det till med bilen då? Killen som tittade på den konstaterade snabbt att det handlade om bensinstopp. Va! tänkte vi. Bränslemätaren hade ju visat en tredjedels tank kvar! Den underbara förklaringen av mekanikern var ”Jaja, det kan hända ibland på denna modellen. Tanka här så ska den fungera igen.” Vid detta laget var situationen enbart komisk och vi kunde köra tillbaka mot Havanna. Dagen efter lämnade vi vårat vrålåk och avslutade våran resa med några dagars slappande på en strand en timme utanför Havanna.

Att hyra bil på Kuba är en upplevelse! Att kunna stanna precis när man vill är en oerhörd förmån när man är på resande fot. En sak bara. Gör som vi, res på ganska små ytor. Om man ska uppleva mycket på stora ytor, på kort tid blir det bara oerhört många timmar på vägarna. Speciellt i detta land, där vägarna på många håll är grusvägar med stora hål i. För att inte skada sin bil måste man köra väldigt långsamt och det kan vara både tids- och tålamodskrävande.

Dessutom fattas det vägskyltar i stort sett överallt. Många gånger har man ingen aning vilken väg man kör på. Då är det bara att fråga lokalbefolkningen! I väldigt få länder på denna jord har jag upplevt så trevliga och gästvänliga människor som på Kuba!

Var öppen, glad och beredd på oförutsedda händelser så kommer din resa med bil genom Kuba bli en lika fantastisk upplevelse som vår!

3 kommentarer på Med bil genom Kuba

  1. marie-louise

    Bra berättelse, vi känner igen mycket av det du beskriver från vår resa på Kuba. Det var en annorlunda och underbar upplevelse.

  2. Madeleine

    Wow vilket äventyr. Åker till Kuba i december och funderar själv på att hyra bil för att resa runt lite. Vill gärna åka till Trinidad. 🙂

  3. christoffer

    Fan vad härligt det låter.
    Jag och flickvännen åker nu i december och har kollat hyrbilar från sverige.
    Jag undrar vad det kostar om du hyr direkt från hotellet där nere om det är någon skilland på priset.

    Tack på förhand! /Christoffer

Svara till