Laos, från två håll sett

Emma B beger sig till Laos där hon får se två sidor av landet, dels en lugn stad där allt är som det alltid har varit, och dels Vang Vieng där turismen tagit överhanden.

Vi har bestämt oss för att åka till Laos som vi hört så mycket gott om. Men tiden är ganska knapp så vi öppnar Lonely Planet och kör på säkra kort, en kortare rutt i landets nordvästra ände med huvudstaden Vientiane som slutdestination. Från Chiang Mai i norra Thailand åker vi med skumpig lokalbuss till Chiang Khong och efter en kort båttur över floden är vi framme, Huay Xai, Laos, en gränsstad och inte så mycket mer än så och det första vi slås av är lugnet. Kanske är det bara inbillning, kanske kommer vi vid en konstig tidpunkt och nej, det är ju knappast högsäsong längre, men det känns faktiskt som om tiden står stilla.

Innan vi letar boende för natten växlar vi till oss Laos-valuta som ska räcka för hela vår vistelse i landet, några bankomater finns nämligen inte här. Dock kan det diskuteras i efterhand om det är ett smart drag eller inte, En USdollar är 10 000 Lao-kip och vi står helt plötsligt där med VÄLDIGT mycket sedlar, så mycket att det största av pengabälten inte räcker till utan alla möjliga fickor och ställen får användas som gömmor.

Det visar sig att det går att betala med dollar på de flesta ställen men när man väl vant sig vid alla siffror är kip ganska behändigt eftersom priserna oftast inte står i dollar och man dessutom får växel tillbaka i kip.

• Allmän information om pengar och valuta på resan.

Vidare från Huay Xai ska vi resa på Mekongfloden till den lilla staden Luang Prabang och vi ställs inför ett dilemma. Det finns två färdsätt på floden, speed boat och slow boat. Speed boaten är snabb, på sex ynka timmar är man framme men den är också dyrare. Slow boaten däremot, är extremt långsam, två dagar på floden med övernattning däremellan.

Till slut faller valet på den långsamma varianten efter att vi tagit de rykten om riskerna med speed boat som florerar i beaktning. Så nästa dag är vi på väg, och ja, bänkarna är hårda och väldigt oergonomiska och tiden liksom segar sig fram men vi sitter inte i världens minsta båt med världens största motor och decibeltal som ett jetflygplan med motorcykelhjälm på huvudet utan möjlighet att ens höra sina tankar, som de i speed-båtarna som vräker förbi då och då gör, och det tackar vi vår lyckliga stjärna för!

Även om utsikten från båten inte är särskilt omväxlande är det ganska angenämt att tuffa fram där på vattnet med solen i nacken, en god bok framför ögonen och mycket mindre träsmak i baken än man kunde förestalla sig på förhand. Så är vi framme i Luang Prabang där vi stannar i tre dagar och vi förstår varför alla tycker om Laos. Lugnet, gästfriheten, prisvärdheten, särskilt boendet är oförskämt billigt.

Vi äter underbar mat, får lyxig laomassage, hyr tungtrampade cyklar, leker äkta turister när vi ser på ett ganska så vackert vattenfall och på kvällarna flanerar vi på kvällsmarknaden som lyses upp av såväl färgglada lampor och tyger som vänliga leenden. Här möter vi en amerikan med irländskt påbrå som spelar in sånger från folk han möter på band och vi får bidra med en svensk sång till denna hans samling av världens röster. Vi frågar vad han gör med banden men förstår snart att det egentligen är mötet han vill åt, mötet med främlingar, med deras blyghet och entusiasm.

Men det är dags för oss att fortsätta färden och nästa stopp är Vang Vieng som består av ett femtiotal hus med restauranger, guesthouses och resebyråer på en leråker vid en flod. I alla fall stundtals, som när det regnar och man får lera upp på anklarna och man förstår poängen med asfalt. Vang Vieng påminner om en guldgrävarstad, som om allt slogs upp över en natt som små svampar i skogen. Svampar finns det för övrigt ganska många av, av den hallucinogena sorten alltså, ”mushroom shake” här och ”mushroom tea” där, man får akta sig så man inte beställer en ”happy pizza” av misstag.

Någon särskild Laoscharm syns inte till, mest turister och restauranger som visar ”Vänner” dygnet runt, året om (?) Vårt boende däremot är underbart, en bungalow med hängmatta för två dollar på andra sidan floden med en mäktig utsikt over risfält och bergsväggar. Sysslolös behöver man knappast vara heller, här finns det mesta för den äventyrslystne, bergsklättring, kajakpaddling och tubing, det vill säga gummidäcksfärd nerför floden med lianer och linbanor längs vägen varvat med barer för den som vill förfriska sig.

Bussen går vidare mot huvudstaden Vientiane som för oss mest blir en plats på väg vidare för regnet står som spön i backen, men i minnet finns Luang Prabang och Vang Vieng, två helt olika sidor av lilla Laos och en förhoppning om att komma tillbaka och utforska resten av landet!