Ta det slooooow på Mekongfloden

På stranden i Pak Beng är det lugnt. Någon tvättar kläder i det leriga vattnet intill strandkanten. Ett gäng småpojkar kastar pinnar i den långsamt förbipasserande floden. I fjärran avtecknar sig bergen, mörkt blå mot eftermiddagshimlen. Inte mycket händer här. Men så plötsligt bryts lugnet. Runt flodkröken närmar sig en avlång skapelse fylld till bristningsgränsen av människor, packning och varor. Slow boaten har anlänt.

Pak Beng är en liten by vid kanten av den mäktiga Mekongfloden, ungefär halvvägs mellan Huay Xai i nordvästra Laos och Luang Prabang en bit in i landet. Att resa med slow boat mellan dessa två punkter innebär en två dagar lång färd i maklig takt med övernattning i Pak Beng. Tack vare detta vaknar den lilla byn till liv varje eftermiddag när dagens lass med resenärer väller av från båten. Trötta och stela sträcker de på benen efter resan som startade många, långa timmar tidigare på gränsen mellan Thailand och Laos.

”Now that you’re entering Laos, remember one thing. Don’t trust anyone. Ever.” Vår thailändske vän har inte mycket till övers för grannlandet. Vi har precis lämnat ifrån oss våra pass och 35 dollar per person till en man vid gränsövergången mellan Chiang Khong i Thailand och Huay Xai i Laos. I utbyte fick vi ett löfte om visum för en månads vistelse i Laos. Plötsligt rinner svetten nerför ryggen inte enbart av värmen. Tänk om vi inte får tillbaka passen? Efter en halvtimmes otålig väntan får vi äntligen syn på mannen igen. Utan våra pass. Lite oengagerat viftar han i riktning mot gränskontoret där en stor skara resenärer redan står och väntar.

Gränsövergången mellan Chiang Khong och Huay Xai är inte någon speciellt välorganiserad affär. Efter att ha ”checkat ut” ur Thailand, tagit long tail boat över floden för att komma över till Laos, gjort ett mindre smidigt hopp ner i leran med all packning och klättrat upp för den branta backen till gränskontrollen – finner vi oss själva väntandes tillsammans med ett femtiotal andra resenärer utanför kontorets minimala lucka.

Slumpmässigt drar den uniformerade mannen bakom luckan ett pass ur en stor hög och visar upp det genom rutan. Har du tur är det ditt vackra passfoto som pressas mot det flottiga glaset. Sedan gäller det att ha vassa armbågar, pressa sig igenom folkmassan och norpa passet innan någon annan gör det. Lyckas du med den proceduren har du ditt visum och Laos ligger för dina fötter.

Efter gränsövergången hägrar den två dagar långa färden längs med Mekongfloden. Slutmålet är Luang Prabang – den av Unesco världsarvslistade staden belägen där Mekong möter Nam Khan. Utan tvivel en av Asiens mysigaste städer och en riktig belöning efter de många timmarna på slow boaten. Slow boaten i sig kan närmast beskrivas som en avlång husbåt i trä. Kaptenen och hans familj har sitt hem ombord och någon gång i veckan bär det av längs med floden mellan Huay Xai och Luang Prabang. Avfärd sker när båten har tillräckligt många passagerare, vilket i praktiken handlar om hur många människor man kan pressa på båten utan att den sjunker. Har du tur lyckas du lägga beslag på ett av de eftertraktade gamla bussätena som installerats på båten och kan mjukt slå dig tillrätta. Men troligare är att du som de flesta andra sitter på en av de många träbänkarna, med ryggsäcken under fötterna och försöker att ignorera träsmaken som infinner sig efter ungefär en halvtimmes färd.

Men med en Lao Beer i handen glömmer du snart av din stela rygg. För det är en sanslöst vacker resa längs med floden, väl värd de många timmarna ombord. Mekongen bryter fram mellan dovt gröna kullar och steniga stränder med barn plaskande i vattenbrynet. En fiskare sover bort dagen i sin kanot. Bortom bergen stiger en smal rökpelare och låter oss ana en bosättning.

Det är ett stilla liv längs med floden. Ibland bryts tystnaden av en och annan speed boat som fräser fram med sina gigantiska utombordare, men för det mesta är det lugnt. Och ombord finns det gott om sätt att fördriva tiden; utbyt resehistorier med grannen på bänken bredvid, läs en bok, doppa tårna i vattnet, rök pipa, fundera på vad som väntar bakom nästa sväng. Tiden räcker för en gångs skull till allt.

När skymningen närmar sig når vi fram till Pak Beng – den lilla byn halvvägs längs med vår färd. Sträcker ut benen på fastlandet och försöker komma över känslan av att marken gungar efter de många timmarna på flytande underlag. Pak Beng är beläget på toppen av en brant sluttning och består egentligen bara av en enda liten gata. Här finns några guesthouse och butiker där du kan handla nödvändigheter inför morgondagens fortsatta resa. Ofta har familjerna öppnat upp sina hem och de fungerar som kombinerat vardagsrum och restaurang/butik. Där handlar du morgondagens matsäck av mamman i huset, medan mormor och barnbarn äter middag precis intill.

Tidigt nästa morgon bär det av på vidare färd längs med floden mot slutmålet Luang Prabang. Liksom i början av resan avgår slow boaten när den är tillräckligt fullsatt. Vill man inte bli sittande på golvet hela dagen kan det alltså vara värt att ta sig ombord i tid på morgonen. Å andra sidan är golvet minst lika bekvämt som den hårda träbänken. Och har man valt att resa med slow boat längs med Mekongfloden, har man troligtvis inte heller alltför bråttom. Så tycker man att den tidiga gryningen känns tung – gör som fiskaren och ta det sloooow. Allt tyder på att Luang Prabang ligger kvar, även i morgon…

Om resan
Slow boat mellan Huay Xai i nordvästra Laos (på gränsen till Thailand) och Luang Prabang tar två dagar, med övernattning i Pak Beng. Båtar avgår dagligen och biljetter kan du köpa hos researrangörer i Thailand/Laos eller direkt nere vid båtarna. Det går givetvis också att resa i omvänd riktning från Luang Prabang upp till Huay Xai. Båtarna i den riktningen ska inte heller vara riktigt lika överlastade som de är på resan österut.

Det finns även ett snabbare alternativ för den som vill resa längs med Mekongfloden, men inte vill lägga flera dagar på resan. Med speed boat tar du dig mellan Huay Xai och Luang Prabang på cirka sex timmar. Färden innebär att du sitter under bar himmel i en liten båt med gigantisk utombordsmotor och fräser fram längs med floden. Speed boats är extremt högljudda, så att ladda öronen med ett par öronproppar är troligen en bra idé. Enligt ryktet sker det årligen dödsolyckor där speed boats är inblandade på grund av den höga hastigheten i kombination med en instabil konstruktion som innebär att båtarna lätt kan kapsejsa.

Tips!
Ta med kudde – träbänkarna ombord är hårda. Detta har även folket kring floden tagit fasta på och utvecklat till någon slags industri. Så har du glömt att ta med någonting att sitta på, finns det ändå goda möjligheter att du snart är ägare till en rosa fluffig sak prydd av Nalle Puh och hans vänner.