Nationalparkens hemligheter

En orörd djungel, ett rikt djurliv och ett äventyr från dag ett!  Här berättar Karolina om många olika utflykter, den ena värre än den andra, men så har hon också besökt Taman Negara, den vackra och spännande nationalparken i Malaysia! Här kan tydligen allt hända.

Båten glider sakta fram längs med floden. Vi kommer längre och längre in i djungeln, in i nationalparken Taman Negara, beläget i centrala Malaysia. Längs flodkanten syns apor hoppandes mellan trädkronorna och då och då ser vi djur som är nere vid vattnet och dricker i värmen.
 
Tre timmar tar färden till vårt boende i djungeln. Vi har valt det enklast möjliga boendet. Det känns liksom fel att bo på lyxhotell mitt i djungeln . Ska man leva djungelliv skall det vara på riktigt enligt vår mening! Boendet på guesthouset är enkelt och på väggarna vandrar geckoödlor. Ganska söta faktiskt och helt ofarliga.
 
Guiden här på Nasi guesthouse heter Asri, är runt 30 år gammal och uppväxt här i djungeln. Han berättar för oss att hans familj bor ytterligare två timmar med båt upp längs floden. Av sina släktingar och familj har han lärt sig allt han behöver veta som guide här i djungeln.
 
Han tar oss med på en nattvandring där han lockar fram skorpioner ur sina hålor med en pinne. Skorpioner är blinda och av vibrationer känner de om ett byte är i närheten. Strax kommer en klo ut ur hålan, men denna gång var bytet bara en pinne.

Asri är skicklig på det han gör. På avstånd ser han en groda under ett löv. Han visar oss och säger att vi skall se efter grodans lysande ögon i mörkret, vilket vi faktiskt lyckas med. 
 
Nattvandringen går vidare med Asri i spetsen när vi snart hör ett skrik ”oiii…snake, snake, snake” samtidigt som han pekar upp i ett träd där en orm dinglar från en trädgren. Är det något han är rädd för så är det ormar, och det tar ett tag innan vår ”djungelman” vågar passera. Lite komiskt känns det när guiden är räddare än vi turister.
 

Djungeln är verkligen full av äventyr. En canopy walk, eller hängbrotur, som högst är 45 meter ovan mark blir vårt nästa mål. Här får vi en otrolig vy ut över djungeln och floden och vi kan verkligen fascineras av skönheten, den ännu ej rörda djungeln.
 
En historia om en kvinna som kommit och lämnat sin stora backpacking väska för att ta en tur i djungeln på egen hand får vi höra. Fem år har den stått där och  hon har ännu inte kommit tillbaka. Ingen vet vad som hänt. Kanske blev hon byte för något av djungelns alla djur. En läskig historia och själv skulle jag nog aldrig få för mig att gå ensam här ute i djungeln. Nu känns närvaron av en guide ännu bättre.
 
Efter att ha köpt ett paketpris där allt ingår är det inte så lätt att veta allt vad man skall göra för utflykter. Det mest surrealistiska på djungelvistelsen är i alla fall besöket i fladdermusgrottan. Jag förväntar mig en stor grottöppning där fladdermössen sitter i taket. Det visar sig snart att så inte är fallet. Efter att ha passerat några elefantspår och elefantspillning stannar vi nu vid en liten läskig grottöppning. Min vän och jag ser på varandra och guiden nickar och säger att här ska vi in. Tusentals fladdermöss sitter i taket. Raklång kan jag inte gå utan nu börjar halkandet över stenarna. Lukten i grottan är inte mysig och stenarna är hala av all fladdermusskit.
 

Efter mycket halkande och klättrande kommer vi äntligen ut – genom ett hål i grottans tak. Skitiga och illaluktande skrattar vi åt varandra, men vi klarade oss helskinnade även denna gång! Herregud vad man ska vara med om saker!
 
Asri tar oss tillbaka med båt till vårt guesthouse. Han visar oss sin tarantella som han har i en plastburk. Han berättar att spindeln blivit skadad av en fågel som antagligen såg den som en bit mat. Nu tar han hand om tarantellan och matar den varje dag.
 
Att vara i djungeln är spännande och att se hur människor lever i olika kulturer är viktigt vilket vi får göra genom ett besök i en aboriginalby. En man visar oss hur man gör giftpilar, pilar de använder för att jaga både apor och ekorrar som senare tillagas för byns invånare.
 
Slutprovet för oss blir att skjuta iväg dem. Jag lyckas få iväg mina ner mot floden, men den sista träffar mitt i prick på tavlan. Vi fick dock inte avnjuta någon stekt ekorre eller apa vilket kändes ganska skönt.
 

Vid giftermål och ceremonier målar de sina kvinnor på ett speciellt sätt. Man använder stenar från floden som gnussas mot varandra och ger färg. Asri målar våra ansikten och vi vill såklart inte vara sämre så vi målar även honom med ett något mindre lyckat resultat.
 
Efter flera fullspäckade dagar i djungeln somnar jag sött i min säng. Nu känner jag mig nästan som Jane hämtad direkt ur en Tarzanhistoria…

1 kommentar påNationalparkens hemligheter

  1. Johannes Karlsson

    Hur tog ni er till nationalparken och vart köpte ni ”paketpriset”? 🙂

Svara till