Sandkorn från Tengah

Att anlända till Mersing känns som att kliva in i en kinesisk småstad. Eller snarare, precis som jag inbillar mig att det känns att kliva in i en kinesisk småstad, eftersom jag själv aldrig har satt min fot i Kina.

Livet går på halvfart. På fiskrestaurangen Mersing Seafood träffas den typiska Mersingfamiljen för att äta ur tusen skålar och le åt de backpackers som fumlar med sina ätpinnar medan fiskebåtarna glider in i hamnen. Här dricker männen öl vid bord längs gatan och alla hälsar på varandra.
 

Någonstans mellan sen natt och tidig gryning. Gamlingarna gör sin Qigong på en terrass vid havet, och en handfull backpackers sörplar sitt morgon- eller kvällskaffe vid de små borden på ena sidan av hamnbyggnaden. Själv ligger jag på en bänk och försöker sova. Efter en stund ger jag upp.

Minaretsången ekar från alla håll och stämningen gör det omöjligt att somna – jag vill inte missa en minut. I ett försök att hålla mig vaken sällar jag mig till gamlingarna på terrassen för att pröva lyckan i balans och smidighet, något som jag behärskar mindre bra. Istället sitter jag snart vid de andra västerlänningarna och sörplar svart kaffe i väntan på att båten skall ta oss ut till Tioman.
 
Tioman har på senare år exploaterats väldigt hårt. På Salang Beach möter vi en lukt som kan jämföras med att kliva in i en av surströmmingsbodarna på Ulvön i Norrland. I soplagunen som återfinns på den södra delen av stranden simmar meterstora varaner omkring och aporna leker bland skräpet som kantar Kahlids Place. Vi hittar vår bungalow vägg i vägg med en av de övriga fyrtio som trängs på en alldeles för liten plats strax ovanför stranden. Inte ens där kan vi undgå lukten.
 
Det finns dock en annan del av Tioman som jag vill berätta om. På stranden Nipah möter vi Tioman som den ö vi hoppades att finna.

Solen skiner på den lilla samling ruckel som är de enda byggnader vi kan se längs stranden – där sover vi senare gott. Molnen försöker kämpande ta sig förbi den spetsiga bergstopp som ruvar i bakgrunden men får nöja sig med att istället flockas runt den, som spunnet socker på sin pinne. Vi njuter av stillheten, utsikten och glider i timmar fram under vattnet och spanar efter hajar som sägs simma precis utanför stranden. På väg tillbaka till Mersing har saknaden av Nipah redan infunnit sig.
 
I Mersing hittar man Omar. Omar som äger ett hostel och en båt. För en överkomlig summa får man en heldag i Robinsons tecken tillsammans med Omar och hans skeppare på den gamla fiskeskutan Black Sausage. Måhända att Robinson inte är favoritprogrammet, men vem vill inte, om möjligheten finns, sätta sin fot på obebodda öar med vita långa stränder?
 

Vi bordar Black Sausage en tidig morgon och puttrar sakta ut från hamnen. Omar ger oss Rambutan som vi smaskar i oss medan han själv står för underhållningen. Under dagen hinner vi med stopp på öarna Rawa, Hujung och Tengah – och trots att man inte kan tro det så kantas dagen mest av andra historier än Robinsonberättelser, även om Omar tar oss in på tävlingsområden där vi enligt tydliga skyltar absolut inte får vara. Det känns dock inte som något större brott – Omar jobbar trots allt som konsult under TV-inspelningarna och vi misstänker att han har koll på vad som gäller.
 
På Tengah sticker resterna av ett vrak fram ur sanden som rasade under det senaste ovädret. Omar berättar historien som hör till. Tolv tusen båtflyktingar bodde på denna ö där numer västerlänningar springer runt framför TV-kameror och försöker överleva varje sommar. Omar tystnar och vi står kvar en stund. Njuter av ögonblicket. Det är inte varje dag man har en öde ö under sina fötter.
 
Senare är det dags att puttra tillbaka till Mersing. Jag packar försiktigt in min nya bild av Tengah, stoppar den varsamt i mitt hörn av vackra minnen och mina fotavtryck i sanden är det enda som jag lämnar kvar.
 
Redan imorgon kommer de ha suddats ut och Tengah är åter öde för en stund.

1 kommentar påSandkorn från Tengah

  1. Jimmy andersson

    Vi har tom. slaggat ett par dagar där…inget jag gör om utan att bygga seriöst boeonde ovanför sanden….sandloppor som satan

Svara till