Utan luft 15 meter under ytan

För ett år befann jag mig på ön Sipadan utanför Borneo för att dyka när något ganska obehagligt och överraskande hände. Det var inte en hajattack…

Klockan var tjugo i åtta på kvällen den sjunde mars, för lite mer än ett år sedan. Jag och min parkamrat Björn befann oss på cirka 15 meters djup under vattnet vid den mytomspunna, omtvistade och sagolika ön Sipadan utanför delstaten Sabah i den malaysiska delen av Borneo.

Vi var där tillsammans med min flickvän Joanna för att dyka och åter dyka obegränsat i fyra dagar. Vi befann oss vid det sk ”Drop Off”:et, en lodrät vägg som börjar 15 meter ut från stranden och fortsätter ner till hissnande 800 meter! På bilden till vänster ser man den svarta rand i vattnet där stupet börjar. Nattdyk är väldigt speciella, eftersom de ger en helt annan känsla än dyk i fullt dagsljus och bra sikt. Dessutom finns det chans att se djur som inte visar sig på dagen.

Allt började bra, vi följde sakta väggen norrut och såg flera sköldpaddor som hade simmat rakt in med huvudet före i små hålor i väggen där de nu spenderade natten. Stora stim av cirka en meter långa Bumpheaded Parrotfish såg ut att vila för natten där de sakta svepte med strömmen längs väggen som en enda varelse. Jag svepte runt med min lampa för att se om ”vår vän” Snowdrop fanns i närheten och kanske var på jakt. Snowdrop var den vitfenade revhaj som man nästan alltid såg när man dök vid ”Drop Off”:et.

Plötsligt hörde jag ett högt pysande och ett annat mumlande ljud! Jag vände mig om och fick se Björn i full fart komma mot mig och hans lufttank släppa ut all luft i ett stort moln av bubblor. Så fort Björn kom fram till mig tog han min octopus, det extra munstycket, så han istället andades ur min flaska. Jag insåg att o-ringen, packningen som skyddar kopplingen från lufttanken till regulatorn, hade gått sönder och att han förmodligen inte hade haft luft i många sekunder till om han inte hade haft mig nära till hands.

Vi var nu på 15 meters djup, i lodrätt läge, tätt ihopslingrade med regulatorslangarna virade runt varandra, det var kolmörkt, vi bländade varandra med våra lampor, vi var ett moln av bubblor och det fanns inga fasta punkter att orientera sig efter eftersom det enda vi såg var en vägg som dök ner i djupet. På något sätt lyckades jag stänga av kranen till Björn lufttank som satt på ryggen på honom så att vi inte längre hade alla bubblor runt oss.

Nästa problem var givetvis att ta oss upp. Det är inte bara att simma rakt upp som man kanske kan tro, utan det måste göras långsamt för att inte drabbas av tryckfallssjuka och riskera att dö. Istället är den högsta rekommenderade uppstigningshastigheten 18 m/min. Det lämpligaste var därför att vända oss till ett horisontellt läge så att vi kunde simma lite mer kontrollerat. För er som inte har provat kan jag meddela att det är ordentligt svårt att simmande vända och vrida sig under vattnet när man sitter ihop som två älskande.

Vi lyckades så bra med vårt knixande så att vi råkade åka rakt in i väggen och väckte förmodligen en och annan sköldpadda som låg och sov. Givetvis började vi då istället ta oss bort från väggen men insåg snart att vi började åka uppåt. Luften i våra västar expanderade ju närmare ytan vi kom och gav oss därför ännu mer lyftkraft. Panikartat började vi då tömma västarna på luft för att bromsa in färden uppåt, allt för att inte drabbas av tryckfallssjuka.

Till slut bröt vi iallafall ytan men vårt trixande hade tagit lite mer än en minut och våra dykdatorer visade att inget hade gått fel – ingen skada var skedd. Uppe vid ytan hade en liten folksamling samlats när de såg all luft från Björns tank bubbla upp vid ytan i en stor kaskad av vatten. De var beredda på att något hemskt hade hänt men lyckligtvis hade vi klarat oss själva.

Vi dök iallafall inte mer den dagen, men nästa dag var det full fart igen! Det gick bara inte att låta bli att dyka igen för att se alla underbara saker under vattnet…Pulau Sipadan (pulau är ö på indonesiska/malaysiska) ligger en knapp timmes motorbåtsfärd ut från staden Semporna i södöstra Sabah, en av de två malaysiska stater som ligger på Borneo. Ön ligger på gränsen till den indonesiska delen av Borneo och det har varit stora tvister om vilket av länderna ön egentligen tillhör.

Även Filippinerna har gjort anspråk på den. Ön upptäcktes, iallafall i dyksammanhang, av den legendariske Jacques Costeau 1988 när han fällde det kommentaren ”I have seen other places like Sipadan but 45 years ago – Now we have found again an untouched piece of art”. Nu är det förmodligen världens mest kända och enligt en del också världens bästa dykplats.

Den före detta vulkaniska ön reser sig som en cylinder från havsbottnen på 600-800 meters djup upp till ytan där den lilla ön, som det knappt tar 20 minuter att gå runt, är det enda man kan ana av vad som befinner sig under vattnet. Både växt- och djurlivet är fantastiskt artrikt och det är många dykares dröm att en dag ta sig till ön. På ett enda dyk är det inte ovanligt att man ser tiotalet revhajar och ett dussin sköldpaddor. Stora djur som hammarhaj och djävulsrocka går också att se ibland.

Ön är ett naturreservat och det finns också ett center som föder upp sköldpaddor och sedan släpper ut dem i vattnet för att öka chansen till överlevnad. Vi hade turen att få vara med när man släppte ut en hink nyfödda sköldpaddor som så fort de lämnat hinken kravlade iväg mot vattnet.Men smakar det så kostar det. Fyra dagars obegränsad dykning med helpension kostar cirka 5200 kr.

Därtill kommer utrustningshyra för de som inte har det, flyg till först Kuala Lumpur, sedan till Kota Kinabalu på Borneo och sedan flyg eller buss till Tawau. När man väl är där vill man gärna ha en undervattenskamera för att föreviga allt också. Prisvärda helpaketsresor finns från cirka 13000 kr från Arlanda. Men jag lovar dig – det är värt pengarna, även om det ibland händer oväntade saker!

5 kommentarer på Utan luft 15 meter under ytan

  1. Josef

    En mycket välskriven artikel med både intressanta reseminnen och bra info. Många +++++

  2. Sandra

    Jätte bra artikel. Jag ska dyka runt Sipadan om 2 veckor ! Hoppas det kommer bli lika underbart som det låter 🙂

  3. Johanna Frölich

    Fin inspirerande artikel, tur att det gick bra till slut. Låter som en given aktivitet på min kommande resa, tack!

Svara till