The Annapurna Curcuit

Omringad av 8000+ meters toppar i Himalaya. Låter det som ett svåråtkomligt och dyrt mål?

Det behöver det absolut inte vara! Faktum är att jag hade de största naturupplevelserna på samma gång som jag spenderade minst med pengar under min tid i Nepal.

Många vill till stranden, till värmen och till havet. Det vill jag också. Men jag vill även till bergen, till dalarna och till utsikterna, och jag lovar dig att du känner dig rätt liten när du vandrar med din ryggsäck och blickar upp mot de snötäckta topparna omkring dig.

Jag vet inte med er, men före jag fick upp ögonen för Himalaya tänkte jag på det som något slags otillgängligt och exklusivt område. Ja, det finns många sådana områden i Himalaya men det finns även väldigt lättillgängliga områden som du enkelt och utan problem kan ta dig till.

Annapurna Conservation Area i norra Nepal är kanske det bästa alternativet om man vill vandra i Himalaya och inte är så säker på foten (eller säker i plånboken). Jag hade bara gjort mindre vandringar på ett par dagar före det här och rökte även ett paket cigaretter om dagen. 3 dagar in på vandringen runt Annapurna dumpade jag alla mina cigaretter och har inte rökt en cigg sedan dess. Ett sådant intryck fick det på mig… och det var bara början.

Beroende på hur snabbt du går tar hela Annapurna Curcuit mellan 2 och 4 veckor. Men du tjänar på att inte stressa igenom det och verkligen ta det lugnt, dels för mer tid att uppskatta vyerna och dels för att du minskar risken att få höjdarsjuka.

Allt du behöver är en gnutta vilja, resten löser sig.
 
I staden Pokhara går det inte att undkomma de vita bergstopparna som sticker upp över hustaken. Turistkvarteret här är uppbyggt för trekkare som ska vandra i Annapurna och andra närliggande leder, med trekshop och bokhandlar på löpande band.

Jag var redo, min ryggsäck packad till perfektion(?) med en vikt på ”bara” 14kg, resten lämnat på hotellet jag bodde på. Allt jag behövde hade jag i princip inhandlat den senaste veckan. Kängor, mössa, vantar, vindtät jacka, vattenflaska, klor att rena vattnet med och diverse andra små klädesplagg och saker.

Men dessa kläder behövdes inte på ett bra tag… för då gick jag i shorts och t-shirt under solen i 25 grader. Med mig hade jag hittat en fransman och ett amerikanskt par i 60års åldern. Det här kommer bli ett par intressanta veckor, tänkte jag.

Med en karta börjar vi gå… ut ur staden… ut på landsbygden och mot snötäckta toppar i horisonten. Jag skräms och blir uppjagad av tanken att jag kommer stå bland dessa bjässar inom någon vecka eller två. De första dagarna pinades jag i nya kängorna och mina fötter bestog i princip av en stor blåsa. Jag gjorde såklart rookie-misstaget att inte gå in mina skor före jag gav mig ut på vandring. Men efter ett par dagar gick blåsorna ner och ömheten i resten av kroppen bort. Det var som om kroppen hade accepterat att det kommer bli ett par tuffa veckor och anpassat sig efter det.

Annapurna har efter många års tillgänglighet utvecklats till en led där man inte behöver ha stora friluftskunskaper och inte behöver kunna laga sin egen mat eller sova i eget tält. Längs med vägen kryllar det av gästhem och enklare restauranger.

Tom. varmduschar finns som solvärmts genom svarta vattenbehållare på taket.
Men det finns mycket traditionellt kvar också. Har du tur får du se en eller annan festival eller folkfest på vägen.

Ibland, när du ser byar högt uppe bland molnen på de brantaste sluttningarna, börjar du undra om höjden gått dig åt huvudet. Men det är ingen synvilla och befolkningen här uppe klarar sig trots de extrema omgivningarna.
Det är någon timme eller två mellan byarna och oftast finns det i snitt 10-15 gästhem per by.

Vi betalade inget för rummen så länge som vi åt i deras restaurang, och oftast är det fantastisk mat. Eller all mat är väl fantastiskt om du vandrat halva dagen och det känns som om benen kommer ge vika när som helst. Desto högre upp på leden du kommer desto dyrare blir såklart maten eftersom de måste transportera all föda upp på packåsnor. Men det är fortfarande oerhört billigt och jag räknade ut att jag spenderade 12$-14$ om dagen. Och då åt jag rejält och unnade mig lite socker i form av Coca Cola och Snickers nu och då. Annars är maten densamma längs hela vägen i princip. Mycket potatis, gröt och annan basföda. Det finns ibland tom. ätbara pizzor på menyn.

Om du känner att du behöver guide eller en porter som bär din packning är det nemas problemas att fixa. I startstaden Pokhara finns gott om guides och porters redo att ge sig ut med dig. En porter eller guide kostar runt 10$ dagen eller om man vill ha en person som både är guide och porter kan du räkna med 15$ per dag.

Men känner man sig modig och lite äventyrlig är det inte svårt att gå själv, lederna är trots att allt väl utmärkta och boende är aldrig långt borta.
 
För var dag som går kommer du att komma högre och högre upp. Från tropiskt klimat, till barrskog, till tundra och slutligen över trädgränsen. Det är fascinerande hur naturen ändrar från dag till dag.

I början är höjden inget problem men den kan ställa till med stora beskymmer när du börjar komma upp på höjder över 3000 meter. Den så kallade höjdarsjukan är inget att leka med och många personer har dött längs med Annapurna pga. att de inte lyssnat på sin egen kropp. Men som tur är så botar du lätt höjdarsjuka genom att stanna på samma höjd för att vänja kroppen. Alternativt kan du gå ner ett par hundra meter för att må bättre. Någon dag extra på 4000 meter gör att du med större sannolikhet kan ta dig över det ökända Thorong-La utan problem.

Thorong-La Pass är den högsta punkten på leden och ligger på 5416 meter. Där uppe märker du av syrebristen rätt bra och bara ett par steg kan få dig att flåsa och flämta efter syre. Då är det extra viktigt att din kropp är van vid höjden så att du inte pressar kroppen till farliga nivåer.

Uppe på passet finns ett litet teahouse där du kan avnjuta en varm kopp te eller bara sitta och blicka ut över bergen runtomkring dig. Just den här delen gav störst intryck på mig och sedan dess har jag längtat upp på höga höjder igen.

Vägen ner är lika magnifik den också, oberoende vilket håll du vandrar åt.

De flesta går leden motsols för att det underlättar vid övergången över passet. Kontrasterna lyser igenom gentemot andra sidan passet. Här gränsar området till Tibet-influerande Mustang och naturen är också helt annorlunda. Stora äppelodlingar bjuder på fantastiaska äppelpajer, äppelkakor och äppelcider dag efter dag. Vägen ner går även igenom världens djupaste dal, 5,5km djup och en natur som tom. efter 2 veckors vandring får dig att stanna och bara beundra allt omkring dig.

Under alla mina resor har denna 3 veckors vandring varit den absoluta och överlägsna höjdpunkten.

Nepal har mycket mer att erbjuda men just Annapurna är svårslaget enligt mig och många andra. Så, varför inte överväga nästa semester i bergen? Eller lägga in den i resrutten för nästa Asien-resa? Det finns ingen ursäkt varför man inte borde ge världens högsta land ett försök.
 
Känslan att sitta och glänsa ut över delar av Himalaya är svårslagen.

14 kommentarer på The Annapurna Curcuit

  1. Norgren

    Som vanligt mycket bra och inspirerande skrivit. Funderar själv att lägga en tre veckors resa till Nepal och Lhasa.

  2. Robin Bylund

    Bra och intressant artikel Johannes
    Jag har en del frågor som jag tror att många andra har som är på väg att planera sin annapurna curcuit. Jag har suktat efter annapurna Curcuit rätt länge men inte riktigt vågat mig dit ännu men funderar på att göra det till sommaren.

    Lite intresserad av hur allt funkar med de olika avgifterna längs vägen när man gör detta utan guide. När man anlitar en guide arrangör så brukar sådant ingå, Var det komplicerat?
    Du nämnde att du lämnade en del packning på hotellet nyfiken på vad det kostade att ha ett hotell rum stående under de 3-4 veckorna och om man vågar lämna lite mer värdefulla saker. Frågar detta som en gröngöling när det gäller Nepal.
    Utrustning hyra eller köpa? Skor köper man ju i Sverige men resten är det bättre att hyra sovsäck och annan utrustning alternativt köpa här hemma eller där?
    Har läst en hel del angående vilken tidpunkt på året som är bäst att göra denna Curcuit.
    Det jag kommit fram till gör mig inte riktigt klok….

    Vintern och våren (Sveriges) kan det vara mycket kallt och massa snö på även lägre nivåer som kan försvåra, men samtidigt den tid då man har mest klart väder med sol osv.

    Sommaren och hösten är det såkallad ”regnperiod” men enligt många forum samt guide arrangörer så just i detta område så är monsunen väldigt mild i förhållande till andra platser!?

    Vilken tid på året åkte du samt var har du hört angående när det är bäst att åka dit…
    Sen till mina sista fråga hur mycket kostade dig de veckorna du var på trekken totalt?(hotel/hostel, alla pass avgifter, osv, samt det hotellet som du hade nere i staden)

    Mycket tacksam för svar
    Mvh
    Robin

  3. John

    Härligt att läsa om den vandring som även gjort mest intryck på mig! Jag spenderade härliga 5 (4?) veckor längs med Annapurnaleden och även in till baslägret.
    Ddet går att läsa mer i mina dagböcker om den turen.
    Härliga minnen kommer tillbaka.

  4. Daniel Peterson

    Otroligt inspierande att läsa, då jag ska trekka en del när jag kommer till Nepal på min nästa resa.

    Tyvärr kunde jag inte se fotona då det var brutna länkar. Hoppas du kan fixa dem =)

    Danne

  5. Johannes Petrone

    Tack för alla kommentarer! Jag ska försöka besvara alla frågor.

    -Den enda avgiften är ’trekking permit’ för Annapurna och det kan du köpa både i Pokhara och Kathmandu före. Det var snack om att du skulle vara tvungen att anlita guide för att få permit men vet inte om det har trätt i kraft än.

    -Bor du på samma hotell i Pokhara före och efter trekken är det gratis att dumpa saker där under tiden du vandrar.

    -Utrustning i Nepal är billigast i världen, både kopior och orginal. Det mesta tillverkas här eller i närliggande Tibet och Indien. Kopior kostar 10-20% av orginal. Så ALL utrustning förutom skor går utmärkt att köpa där. Det finns allt du behöver. Det har ju också med att göra hur bra du kan pruta men priserna är väldigt låga hur du än lyckas!

    -När jag trekkade där i April var det strålande sol varje dag som du ser på bilderna. Vi hade en och annan snöstorm på de högre höjderna men det var bara mysigt tyckte jag. 🙂 Men hösten (Okt-Nov) är peak season.

    -Jag hade en budget i Nepal på 10-15$ dagen och då åt jag fin mat, sov gott och sög i mig allt vad Nepal hade att erbjuda lätt.

    Cheers!

    //Johannes

  6. Daniel Peterson

    Tack för ännu mer information =).

    Fotona syns nu, var spärrade på jobbet grrr

    Angående fotona så är de ljuvliga!!!

  7. Erika Nilsson

    Johannes >> Efter att ha läst din välskrivna artikel inser jag att det är den här resan jag vill göra. Det är märkligt att man kan längta till ett ställe utan att ha varit där, men så känner jag. Min tanke är att börja resan med att tågluffa ner genom Europa. Jag vill att själva resandet ska vara lika stor del som själva resmålet. Hur är det med tåg i Nepal? Kan man komma med tåg till Pokhara till exempel?
    Jag åker i början av september – vet inte när jag återvänder hem.

  8. puttepix

    tack för ett intressant reportage med vackra bilder. Känns som om jag vill åka hit snart och få uppleva dessa vackra vyer.

  9. Trekking i guide Nepal

    Denna klassiska vandring cirklar hela Annapurna massivet och därmed erbjuder en spektakulär utbud av människor och landskap, från lågland jordbruk land till alpina ängar till Tibet-liknande land på norra sluttningarna av Himalaya.

    Vi börjar vid foten på Besi Sahar och stiga efter 6 dagar till reglering av Manang på 3500m där vi acklimatisera och njuta av utsikt över bergen. Vi fortsätter att stiga och på dag 10 av vandringen korsar vi den berömda Thorung La på 5416m, till Muktinath, en viktig pilgrimsfärd plats för hinduer och buddhister.
    Härifrån vi ner i Kali Gandaki, med Annapurna och Dhaulagiri tornar på båda sidor. På vägen tillbaka till Pokhara passerar vi genom de många vackra kulle byar som befolkar denna gamla handelsväg mellan Tibet och Indien. Vi besöker också de varma källorna på Tatopani, och klättra upp Poon Hill, ovanför Ghorapani, för att njuta av magnifik utsikt över bergen. Boende och mat finns i den lokala loger. Transport till Besi Sahar är av privat coach och denna trek slutar i Pokhara.
    Email-sanjib-adhikari@hotmail.com
    http://www.nepalguideinfo.com
    http://www.hikehimalayas.com

    http://www.nepalguideinfo.com/Annapurna-circuit-Trek.php

Svara till