Plocka äpplen på Nya Zeeland – livet som hippie i en husvagn

Madelen och hennes pojkvän spenderade för två år sedan en längre tid på Nya Zeeland. De reste dit för att åka snowboard men var lite för tidigt ute på säsongen, och fick vänta ett tag på att snön skulle falla i bergen. Ganska snart insåg de att de var tvungna att kamma in lite snabba pengar för att klara ekonomin fram till vintern. Innan de visste ordet av hade de händerna fulla av äpplen.

Detta var i början på april och första snön på Nya Zeeland faller i början på juni. Vilket betyder att vi hade cirka två månader att fördriva innan ens snön anlände. Mars och april månad på Nya Zeeland betyder äppelsäsong. Jag hade inga som helst planer på att plocka äpplen för att försörja mig och fördriva tiden i två månader. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
 
På östkusten av Nya Zeelands norra ö ligger städerna Hastings och Napier. Området kring dessa två städer är ett äppelparadis. Otrolig bördig jord och vacker omgivning. Vi hade vägarna förbi Napier, där vi stannade på ett litet café och läste i genom lokaltidningen. Fick där syn på en notis som sa ”Applepickers required”. Bara tanken på att plocka äpplen fick mig att skratta. Men jag är inte den som är den! Jag älskar att prova nya saker och är inte rädd för att få händerna smutsiga. Så vi ringde upp numret på notisen och inom fem minuter var vi iväg för att möta bossen.
 
Efter cirka en A-4 sida lång vägbeskrivning hittade vi till slut fram till farmen. Mitt ute i ingenstans. Så otroligt vackert, äppelträd så långt ögat kunde nå och inte en själ på flera mil. Vi blev mötta av Dave, vår blivande chef. Typisk Nya Zeeländsk farmare, stark accent, lång, muskulös, skäggig och med ett stort leende. Kände mig genast lite bättre till mods. Då vi även fick reda på att farmen var en ekologisk äppelfarm försvann alla tveksamheter. Att i en månad framöver kunna äta så många ekologiskt odlade äpplen man vill, rena drömmen!
 

Vår uppgift på farmen var att plocka äpplen så snabbt som möjligt men utan att skada äpplena. När man jobbar med att plocka äpplen får man inte betalt per timme utan för varje halvt ton behållare som man fyllt. Vilket motsvarar cirka 150 kronor betalt. Detta varierar så klart beroende på vilken farm man jobbar på, och säsong och land. Vart man än jobbar så involverar det otroligt hårt arbete. Men detta visste vi ännu inte.
 
Vårt första problem var boende. Vi hade sovit och bott i vår bil de senaste tre veckorna. De flesta arbetarna på farmen körde ut till farmen varje morgon, men vi hade ju ingenstans att ta vägen. Dave, vår chef, erbjöd att vi kunde få låna husvagnen på tomten att bo i medan vi arbetade på farmen, i utbyte mot en oväsentlig hyra. Nu i efterhand vet jag inte ens om jag kan kalla det en husvagn. Den hade antagligen inte rört sig ur sin fläck under de senaste tio åren, vilket hade satt sina spår. Men efter att ha levt i vår bil i tre veckor var en husvagn som rena palatset. Dock fanns det inget rinnande vatten, det regnade in, vi lagade all vår mat på ett värmerör, gick knappt att stänga dörren. Duschade gjorde vi genom att fylla upp en balja med kallt vatten och hällde även i en gryta med kokande vatten. Vi använde oss av en skopa och duschade ute under äppelträden. Primitivare kan det knappast bli.
 
Vi blev snabbt hemmastadda i vårt palats. Med tanke på att vi bodde vägg i vägg med skjulet där alla traktorer stod var det inga problem att vakna upp på morgnarna. Den enda utrustningen man behöver som en äppelplockare är en specialbyggd väska som fungerar nästan som en bakvänd ryggsäck, skarpa ögon, snabbhet och styrka. Vår första dag trodde jag knappt att jag skulle överleva. Vi började jobba 06.30 på morgonen och slutade klockan 16.00. I och med att man inte får betalt per timme är det upp till var och en hur mycket pengar man tjänar under en dag. Desto snabbare man plockar, ju fler behållare fyller man och i slutändan kan man tjäna helt okej.

Det negativa i vår situation var att vi kom in i slutet på säsongen. Vilket innebar att de lättplockade äpplena redan var plockade. Varje morgon blir man utdelad varsin rad av äppelträd och också varsin stege. Problemet var bara att vi inte var tillåtna att plocka vilka äpplen som helst. De var tvungna att vara minst 70 procent röda och också ha uppnått en viss storlek. Detta leder till ett febrilt sökande efter rätt äpplen att plocka. Vilket också ledde till att fylla en behållare tog antagligen dubbelt så lång tid jämfört med om man varit där i början av säsongen då det bara är att plocka så snabbt man kan, och inte behöva ha några restriktioner för vad man får och inte får plocka.
 
Sakta men säkert fick vi in ett system och förstod vilka äpplen vi var tillåtna att plocka. De första dagarna, till och med första veckan var otroligt påfrestande. Att i nio timmar per dag klättra upp och ner i äppelträd, bära den 20 kilo tunga stegen omkring och dessutom klättra upp och ner på stegen med cirka 15-20 kilo äpplen hängandes på magen. För vissa kanske det låter lätt men jag garanterar att det var det inte. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv, men på ett bra sätt – när man känner att kroppen har fått jobba ordentligt och att man varit ute i friska luften hela dagen. Och det blev inte sämre av att kunna äta ekologiska gudomligt goda äpplen dagarna i ända.

Vi arbetade tillsammans med cirka 15 andra människor. Alla olika sorters människor, en man från Eritrea, en kvinna på flykt från Sydafrika, en skribent från Nya Zeeland, en 70-årig man från Indien (som var den snabbaste av oss alla!) var bara några av oss. En otroligt mixad grupp människor, men otroligt vänliga själar. När klockan är 07.00 på morgonen och man är uppe på det sista steget på stegen i toppen av ett äppelträd, cirka 5-6 meter upp, och samtidigt har en djup konversation med grannen bredvid. Ibland funderade jag på om jag var riktigt galen. Men det viktigaste var att inte förlora fokus, tappa greppet eller slinta. Det var riktigt nära ett antal gånger att jag slant. Men jag hade nog en liten ängel på axeln, inga brutna ben eller armar!

När man jobbat med att plocka äpplen i en vecka börjar man få in en rutin. Hur snabbt man kan plocka, man ser på trädet på ett ungefär hur lång tid det kommer att ta att plöja genom det, musklerna i magen, armarna och ryggen blir starkare. Mina armar och rygg efter en månads hårt arbete såg nästan ut som en mans kropp. Lite skrämmande, men sant.
 
Jag har aldrig i hela mitt liv arbetat så hårt som jag gjorde där under den månaden. Man lärde sig verkligen värdet av hårdförtjänta pengar. Nu när jag tänker tillbaka på vår månad som ”applepickers” kan jag inte annat än att le. Vi träffade verkligen underbara människor, lärde oss en hel del om äppelodling men framför allt lärde man sig att uppskatta de små sakerna. Bara en sån sak som rinnande vatten, en varm dusch och att faktiskt ha en spis att laga mat på.
 
Cirka fem minuters gångväg från vår husvagn upptäckte vi ungefär 15 stora valnötsträd. Det var precis säsong och hela marken var fylld av valnötter! Vilken lycka eftersom vi båda älskar nötter. Vi tog med oss några påsar och fyllde dem med så mycket nötter vi bara kunde. Den kommande veckan levde vi på ekologiskt odlade äpplen och valnötter. Har aldrig känt mig mera hälsosam! Efter ett par vändor insåg vi att vi att hade mer nötter än vi kunde göra oss av med. Min partner, smart som han är kom med förslaget att vi skulle åka in till den lokala marknaden och utbyta valnötter mot andra varor. Vi gjorde i ordning ett tiotal påsar och begav oss.
 
Vi gjorde succé! Kändes som om att gå bakåt i tiden. Vi bytte till oss ägg, olika frukter, alla tänkbara grönsaker, färskpressad juice, färsk chili, örter med mera. Lämnade marknaden med tre stora påsar fyllda med varor och ett stort leende! Den kommande veckan lagade vi gudomliga rätter i vår lilla husvagn. Detta fortsatte vi med varje helg och jag kan säga att vi gjorde succé.

Livet på farmen var otroligt rofyllt och harmoniskt. Trots att vi jobbade otroligt hårt så mådde vi bra och vi var lyckliga. Inga bekymmer, inga problem. Vi åt de godaste äpplena jag någonsin smakat, vi livnärde oss på valnötter, duschade under äppelträden och klättrade upp och ner i en stege under en månads tid.
 
Det är en månad som jag aldrig kommer att glömma. För er som är på väg till Nya Zeeland – ge det en chans! Få tag på en gammal skruttig husvagn, leta fram några gamla skitiga kläder och ge er ut bland äppelträden. Ni kommer inte att ångra er.

7 kommentarer på Plocka äpplen på Nya Zeeland – livet som hippie i en husvagn

  1. Jakob

    Napier!! Jag var i Napier i December och jobbade i ett par veckor med apple thinning! Slave labour!! Aldrig igen! Men jag haller med, vacker omgivning, som i hela Nya Zeeland!

  2. Mika Larsson

    Herregud vilka galna månader det måste ha varit! Verkligen ett äventyr man kan se tillbaka på och bara le lite åt!

  3. K Peter Dahlström

    Det låter som en underbar period, och ändå kan jag inte låta bli att fundera över hur nära varandra himmelriket och helvetet ligger.

    För dig var det ett himmelrike att kunna leva så en tid, medan det kanske skulle vara ett helvete att vara tvungen att leva så, att inte ha något val.

  4. Evis

    Hej Madelen!
    Det ar superkul att lasa dina reseberattleser. Man blir sa inspererad. Ska prova en san dar tystkurs 😉 i Sverige sen och kan inte barga mig till att komma tillbaka till nz. Det ar ju ett helt underbart och blir helt lycklg bara av att hora dailekten.
    Ar sjalv i Tofino BC Kanada och surfar och jobbar och lever livet, ska ta en ’svang’ tillbaka till oz och nz pa vagen hem i 2 man var. Ha det superbra

    Evis

  5. sofie

    har två frågor. HUr mkt tjänade ni ungefär på en dag eller på hela den månaden? fråga 2, hur löste det sig med toalett för er då? intressant artikel!

  6. Madelen

    Tack för alla kommentarer! Till Sofie. Vi tjänade ungefär 700-1000kr per dag mellan 2 personer. Så inte så mycket! Men om man kommer i början utav en äppelsäsong kan man tjäna riktigt bra pengar om man är snabb! Toalett, fick låna den som alla arbetarna använda. Utomhustoa. Lyxigt värre! hahahahah… En galen månad som jag ser tillbaka på med ett stort leende.
    x Madde

  7. sofie

    behövde ni working holiday visum för det? Eller behövs det kanske inte för alla sorters jobb? 🙂

Svara till