Vandring i en isvärld

En del av mina tidigare artiklar har handlat om storslagna Nya Zeeland. Jag har beskrivit ”Mordor” i Sagan om ringen och jag har skrivit om hiking i Abel Tasman National Park. En annan, lite annorlunda upplevelse på Nya Zeeland finns att göra på västra sidan av den södra ön. Där kan man nämligen bestiga den välkända glaciären Franz Josef.

Franz Josef glaciär ligger vid den lilla orten med samma namn. Det är ett turistställe utan dess like och det enda man hittar är hostel, Internetcaféer, restauranger och turistbyråer. Som i alla andra turisthålor runt världen är priserna väldigt höga, både boende, mat och turer upp till glaciären kostar på. Det finns många turer att välja på, i alla prisklasser, allt från dyraste helikopterfärden till den billigaste vandringen då man går till en utsiktsplats. Den sistnämnda varianten är mer koncentrerad på fakta om glaciären, men jag rekommenderar ändå att på något sätt uppleva glaciären på närmare håll, det är nämligen en ganska cool grej!

Själv gjorde jag en utflykt som varade en halv dag, och nöjer man sig med att få ett smakprov av glaciären duger denna tur utmärkt. Hela turen med utlämning av utrustning, promenad till och från startpunkten och själva vandringen på glaciären tar cirka 5 timmar, varav ca. 2 timmar är ”istid” som spenderas på Franz Josef.

Hur är själva upplevelsen då? Min tur började med att jag mötte upp min guide och mina tillfälliga kamrater som skulle med på turen. Efter en snabb genomgång av vad som väntade och utdelning av utrustningen som bestod av en vattentät jacka, ishacka och dubbskor började vi, förväntansfulla, gå mot glaciären. Promenaden tog en stund, men genom att bekanta sig med sina nya glaciärkompanjoner och genom att betrakta den underbara naturen runt om en gjordes stunden till en gemytlig start på dagen. Efter ett tag kom vi till utsiktsplatsen där man ser glaciären en bit bort. Vi stannade upp, tog lite foton men framförallt försökte vi föreställa oss hur det skulle vara att bestiga den där gigantiska isklumpen långt där borta.

Eftersom föreställningarna i våra huvuden var ganska spännande skyndade vi på sista biten för att så snabbt som möjligt komma till glaciärens fot. Jag var väldigt ivrig att få komma iväg uppför, men innan det kunde ske delades den ganska stora gruppen upp i tre mindre grupper för att alla inte skulle vandra i en enda stor klunga och bilda trafikstockning där uppe. När grupperna var bildade var det dags att ta på sig de stora klumpiga skorna med rejäla dubbar undertill, och det var en syssla som tydligen orsakade ännu mer väntetid. Även om guiderna gav instruktioner fanns det personer som hade tydliga problem att få på sig skorna på rätt sätt. När guiderna till slut hade fått ordning på allas skor kunde den första gruppen bege sig uppåt.

Jag valde att gå med den första och snabbaste gruppen men kom ihåg att ”den snabbaste gruppen” är en sanning med modifikation. För den är nämligen inte särskilt snabb. Guiderna tar tid på sig för att hugga ut en bra väg i isen och man kan stanna för att vila, ta foton eller bara för att njuta av stunden många gånger om. Och det sistnämnda är något jag rekommenderar i många av mina artiklar. Att faktiskt bara vara i stunden, inte hela tiden ha den perfekta i bilden i åtanke o.s.v. För vad är den perfekta bilden om man inte kommer ihåg känslan av att faktiskt ha upplevt just den där känslan som finns någonstans i den där bilden?

Vår lilla grupp bestod av ca.10 personer och även om tankarna gick till likheter med fårskockar var det något man var tvungen att acceptera. Det fanns inget annat val än att följa guiden som gick först och glatt hackade upp stigar i isen. Det tog ett tag innan man fick upp tekniken med de fruktansvärt klumpiga skorna, men när den väl satt gick det ganska bra att steg för steg ta sig fram på det, med vanliga skor, hala underlaget. Efter ett tag kom vi upp på så pass hög höjd att man såg ut över den fantastiska utsikt som erbjöds. Och det var en häftig sådan! Berg med något som liknar regnskog omfamnar Franz Josef som ligger som en gigantisk ismassa inklämd mellan två stora berg. Mäktigt!

Härifrån fortsätter turen en stund innan det är dags att bege sig neråt igen, men på två timmar som upplevelsen varar hinner man få många intryck. Först och främst den annorlunda känslan att vandra omkring på en glaciär. Men också kämpandet och det långsamma tempot har sin charm då man verkligen hinner se sig om utan att bara gå på som en robot vilket ibland kan bli fallet på vissa hikingar. Och att bara gå på utan att tänka går verkligen inte på Franz Josef av ett annat skäl.

Man måste tänka på var man sätter fötterna. Även om olyckorna förmodligen är få kan man slå sig ordentligt om man skulle falla. Det är en lång och brant väg ner. Men tar man det bara lugnt är det inga som helst problem, säkerheten är stor och på de värsta ställena finns t.o.m. rep att hålla sig i.

Efter två timmar är man alltså nere på fast mark igen efter en häftig upplevelse i en makalös isvärld som bjuder på trånga passager där isen är häftigt knallblå, skräckinjagande glaciärsprickor där man verkligen tittar en extra gång var man sätter sina fötter och inte minst en underbar utsikt över ett mäktigt landskap som erbjuder två naturtyper sida vid sida. Typiskt Nya Zeeland helt enkelt!

Franz Josef ligger alltså på den södra öns västra sida, strax söder om staden Greymouth. Det är väldigt lätt att ta sig dit, antingen med en av alla de bussturer som anordnas runtom landet, med greyhoundbussen eller om man väljer att ta sig dit med egen bil. Det finns en mängd aktiviteter att göra på plats och priserna skiljer sig något.

Det är givetvis mer folk på högsäsongen som infaller under Nya Zeelands sommar, svensk vinter. Detta kompenserar företagen med att ha en extratur per dag så att alla som vill kan få uppleva glaciären. Bara några kilometer från Franz Josef ligger en annan glaciär, Fox Glacier. Av någon anledning är det mindre besökare på den men folk man stöter på anser att Fox erbjuder bättre isklättring än Franz Josef. Vill man bara vandra sägs Franz Josef vara bättre.

Även om turisterna är många, vi pratar ju faktiskt om ett av Nya Zeelands mest kända turistmål, är Franz Josef väl värt ett besök om man ändå är i krokarna. Även om det dyraste alternativet förmodligen är jättehäftigt så räcker det med att bara bestiga nedre delen för att uppleva något extra och annorlunda!

1 kommentar påVandring i en isvärld

  1. John

    Coool… Glaciärer är spännande. Trevlig skildring av en turist tur på isen. Håller med om det där med att njuta av stunden utan att vara styrd av tidigare föreställningar, något man kan aplicera överallt i livet.
    Fred.

Svara till