Hallein – berg och demoner på Österrikes landsbygd

Ett stenkast från Salzburg ligger gemytliga Hallein. Det är en naturskön liten by med trevliga kaféer, intressanta museum och en helt egen demonfestival. Backpackings nye skribent Anders guidar till byn han själv kallar Österrikes ”Twin Peaks”.

“I am from Austria not Australia”, ser man ibland på t-shirts här i Österrike. Med en känguruvarningsskylt i gult och svart. Tydligen blir de ofta misstagna för australiensare av turister, gissningsvis oftast från amerikaner (ungefär som de buntar ihop Sweden och Switzerland för att orden är snarlika).
 
Efter att ha bott i huvudstaden Wien i ganska exakt ett år nu, av anledningen att jag saknade storstadspulsen och utbud av annan kultur än den lite fisförnäma som jag upplevde i till exempel Salzburg, så har jag nu ändrat mig och tycker att den österrikiska landsbygden erbjuder bra mycket mer av upplevelser, trevligare människor, godare käk, storslagen natur, bättre bemötande, än den arroganta von oben-attityden man ofta stöter på i Wien.
 

Ett stenkast från Salzburg, där allting till leda kretsar kring Mozart (Mozart lär dessutom ha haft starka antipatier för sin födelsestad och flyttade sedermera till Wien) ligger Hallein, en liten ort på knappt 20 000 invånare, inte långt från tyska gränsen, och som man passerar om man åker till eller från München med tåg.
 
Så här är min shout out för Hallein; byn som förmodligen är mest känd för att Franz Gruber bodde här och skrev den utan underdrift världsberömda sången Stilla Natt. Hallein, omgivet av storslagna bergspanoraman och med en egen liten skyline som gjort att jag förärat byn smeknamnet Twin Peaks.

Att ta sig in i själva stan med bil är trixigt, mycket enkelriktat och väldigt snirkliga vägar i tät bebyggelse. Åker man tåg går det lättare, att promenera från centralstationen till huvudgatan tar kanske 5-10 minuter.
 
Längs huvudgatan trängs italienska gelaterior (glassbarer), kaféer och diversehandlare. Det bästa lilla fiket på denna gata går under namnet Café Braun – alldeles förtjusande bakelser till försäljning med inredningen intakt sedan 50-talet. Det andra bästa fiket är av modernare snitt och heter Riva (med tillhörande Café Pur). Det är en kombinerad bar, restaurang, kafé och festlokal. Stans lätt mest populära och hippaste häng, många fester med kul teman. De har även en nystartad kockskola för den som är intresserad av matlagning.
 
Mittemot Franz Grubers före detta hem (som för övrigt nu inhyser ett litet museum) ligger en reslig kyrka. Den bombades av de allierade under kriget, och av nån obegriplig anledning byggde man sedan upp den igen med gråa räfflade plattor utanpå, så oestetisk att det gör ont att se på, som en hälsning till arkitekterna av det svenska miljonprogrammet. Julkonserten som ges härinne varje år är dock mäktig och liturgin är en fröjd att ta del av. Österrike är katolskt och katoliker har som bekant mer utsmyckning och lite mer av allt runtomkring, eller hur jag ska uttrycka det.

Varje vinter hålls också en välbesökt Krampusfestival, kring den 6 november som är Krampusdagen. För den oinvigde torde detta spektakel te sig smått surrealistiskt. Det är en slags blandning av tjurrusning och urspårad maskeradtävling. Olika lag tävlar om bästa demonutstyrseln, de paraderar ner för huvudgatan och skräms, viner med piskor och skramlar med överdimensionerade bjällror.
 
Det är en i huvudsak Bayersk tradition och i korthet bygger myten på en demonfigur som kommer nerför bergen och kidnappar elaka barn i en näverkorg. Lagen som tävlar i denna bisarra men underhållande uppvisning sägs förbereda för demonrusningen och bygga sina masker och dräkter under ett helt års tid.


 
Österrike är världsberömt för sin öltradition och Hallein är inget undantag. De har sitt eget ölmärke som heter Kaiser (Kejsare) och bryggeriet heter Hofbräu Kaltenhausen. I stan finns också ett Schnapps-bryggeri som man absolut inte får missa att besöka, Brennerei Guglhof. De har rundturer och försäljning av vackert förpackade & utsökt smaksatta brännvin.
 
Hallein, som bokstavligen betyder “Lilla Saltet”, härrör från Keltiskan från början. Saltet i namnet kommer sig av att när Kelterna bodde här utvann de salt ur gruvorna i Dürrnbergområdet. Och till Kelternas ära har man i Hallein låtit bygga ett mycket imponerande museum med mängder av artefakter från Kelternas tid här. Jag har varit på många museer i mitt liv men jag kan faktiskt inte komma på något annat museum som varit så trevligt och fascinerande att gå igenom … och jag är ändå måttligt intresserad av historia.

Här finns också en institution med inriktning på experimentella konstuttryck, Schmiede (Smedjan). Stipendier finns att söka för utlänningar och nästa intagning pågår fram till den 15 maj. De håller då kreativa workshops under tio dagar och inställningen till undervisningen känns befriande pretentionslöst, det handlar om att samarbeta och experimentera sig fram till en gemensam utställning, i korta drag.
 

Passa även på att göra en liten vandringstur upp i berget till de där tvillingtopparna. Det är hisnande att ta sig dit och helt makalöst att stå på toppen och överblicka nejderna. Just utflykter i landskapen är kanske det bästa med att vistas i dessa trakter, det finns i överflöd och man tröttnar aldrig på utsikten.

2 kommentarer på Hallein – berg och demoner på Österrikes landsbygd

  1. Johanna

    Hej! Österrike är underbart land! Höga tak, Vin, lyx och klassisk musik – i det här landet gömmer sig så mycket mer! Och inte bara dyra smycken hemma i skrinen, Nej! Här finns även oräkneliga plantor i garderoberna, älvdanser och helsköna flohmarks…
    Hippies möter överklass och en helt omotståndlig natur- även i låglandet.

    Bara fenomenet krampus!
    Krampus tar plats över hela österrike varje 6 december och är en oerhört viktig tradition för de små. Av vad jag under mitt nittonåriga liv upplevt, ett av de mest brutala och konstiga: Barnen, tonåringar, gamla alla var utklädda till demoner med hemgjorda björkrispiskor. Människor vilka berusade på den gemytliga gluhweinen jagade varandra genom byns gator, med klingande kättingar runt halsarna.
    Gav mig en fruktansvärd bjällerklangs fobi.

    crazy.

  2. margareta

    Tack för informationen om Krampus. Blev alltid itutad att han skulle komma och ta mig då jag var liten om jag inte gjorde som mamma sa eller skötte mig.Nu vet jag äntligen hur han hade kunnat se ut usch! tur att han aldrig kom.

Svara till