Längtan efter sämre väder

Äntligen vaknar vi till lite mera vindar så att man får lite svalka, även om graderna fortfarande visar på 35.
Vi segade oss iväg till badet vid lunch och njöt av bad och lek.
På eftermiddagen gick vi över till pappas grannar som är en urtrevlig familj som hjälper pappa massor. Han skulle nog inte klara sig länge utan dem.

Där finns också Diò (Valnöt) som är världens skönaste hund, tillika Lawas absoluta favorit. Äääälskar att bli klappad. Vi tog en sväng på deras stora melonägor och smakade på godaste melonen hittils. De har också majs som vi fick med oss. Dió söker upp det mesta och när man kastar en majskolv i de stora majsfälten kommer han snabbt tillbaka med rätt kolv. Som han sedan äter upp.

Han äter gärna också melon, men självklart inte från marken. Han tar bara de finaste bitarna direkt från husses sylvassa kniv, men en extrem försiktighet.
Han hann jaga upp några sovande fasaner också innan han avslutade livet på en sork. Han har många sidor. 😀

Vi hade fått nog av ungersk mat kände vi så det blev kebabrulle för hela slanten till middag.

Vi hade lyckats räkna fel på dagarna för hemresa så det visar sig att vi inte behöver lämna morfar i morgon utan på fredag, så det blir en bonus dag för oss. Som självklart spenderas på badstället.
Men vi känner att vi är klara med Ungern nu, och förstår om detta är som att sätta kniven i hjärtat på er som är i Sverige, men vi längtar efter kyla och regn.
Vi tar dock några stopp kvar då vi åker via Slovakien och upp genom Polen till Sopot.