Kitaj-Gorod

Stadsdelen Kitaj-Gorod i Moskva är, trots att namnet översätts just så, tyvärr inte någon «China town». Det närmaste du kommer något kinesiskt i Kitaj-Gorod är den rödbruna «kinesiska» muren, som egentligen inte är något annat än en kvarlämnad del av den gamla stadsmuren, den populära klubben «Den kinesiske flygaren»  och den obligatoriska kinarestaurangen China Town på Lubjanskij proezd.

Några teorier om namnet

Ja, stadsmuren ja! Det är just den som är anledningen till stadsdelens speciella namn, om man får tro vissa kända ryska historiker. I några dialekter av ryska språket finns ordet «kit», inte i betydelsen «val» utan «fläta» och enligt dessa historiker kommer namnet «Kitaj-gorod» från just detta gamla slaviska ord för «fläta» därför att muren runt staden var liksom flätad med stora stockar under stenbeläggningen.

Om man ska lita mer på andra kända historiker så kommer namnet från det turkiska ordet för «fästning». Eller kanske från mongoliska ordet för «mellan», eftersom stadsdelen ligger mellan Kreml och Belyj gorod. Jomen, som vanligt är teorierna ungefär lika många som de kända historikerna!

Zarjadja – den försvunna staden

Till Kitaj-Gorod räknas bland andra gatan Varvarka.  Den är en enda lång rad av kyrkor. De är inget speciellt inuti men vackra utanpå och med tillhörande träd och blomsterrabatter gör de gatan till en mysig grön oas som står i kontrast till den kommersiellt betydligt livligare gatan Nikolskaja som går från Röda Torget till Lubjanka.

Området nedanför Varvarka, i backen ner mot Moskvafloden, kallades förr Zarjadja och var tillhåll för diverse köpmän och hantverkare. I den stora branden 1812 förintades hela Zarjadjas bebyggelse. De nya hus som byggdes efter det var två- och trevåningshus av sten där bottenvåningen var avsedd för hantverkarnas bodar och de övre våningarna var bebodda. Från 1826 låg här Glebovskoe podvorie, det enda ställe där judiska handelsresande fick lov att övernatta och fram mot slutet av 1800-talet kunde Zarjadja liknas vid ett judiskt getto. Här fanns nu två synagogor och flera av gränderna upptogs av judiska marknadsplatser.

Men så kom kommunisterna. Muren, ett par kyrkor och de judiska kvarteren revs för att lämna plats åt ett eller annat grandiost kommunistiskt byggnadsverk. Planerna var många men det var inte förrän 1967 som det slutligen blev något av alla planer och påbörjade projekt. Och det blev «Rossija». En enorm skolåda till hotell.

Ett av europas största, faktiskt, med plats för närmare 5300 gäster. 40 år senare var även Rossijas saga all. 2004 utlystes en arkitekttävling och det vinnande bidraget innehöll flashiga 5-stjärniga hotell, en konsertsal och ett museum. Men efter att Rossija jämnats med marken står nu allting stilla igen på grund av en långdragen rättsprocess mellan den vinnande koncernen och en av de förlorande.Det blir nog ingen bland moskvaborna så efterlängtad återuppbyggnad av det gamla Zarjadja men vad det blir är ännu döljt i byråkratins dunkla vatten.

Än så länge har man i alla fall från Varvarka utsikt ut över Moskvafloden.

Graffiti och klubbliv

På Ul. Zabelina finner man helt oväntat en hel mur täckt av ett konstverk av graffitigruppen 310. Till skillnad från den mesta graffitin i stan var detta ett tillåtet projekt som uppfördes speciellt för en film av Oksana Bytjkova, regissören av superhiten «Piter FM» för några år sedan. Hennes nya film heter «Pljus odin» och är en riktig feel-good movie som , enligt regissören själv, bör ses med hjärtat och inte med hjärnan. Gatukonst kan njutas även på en innergård lite längre in på samma gata.

Som jag nämnde i inledningen ligger en av Moskvas mest populära källarklubbar på Lubjanski proezd, i närheten av metrostation Kitaj-Gorod. Här hålls regelbundet konserter med halvstora band. På vardagkvällar är inträdet gratis trots att det även då ofta bjuds på levande musik. Maten är god och drickan också. Dessutom är stället mysigt inrett så det är inte konstigt att «Den kinesiska flygaren» åtnjuter sådan popularitet bland både ryssar och utlänningar. Av någon obeskrivlig anledning har jag aldrig blivit frälst av flygaren…