Museer i Moskva

I denna artikel ger Astrid oss en utförlig guide till Moskvas många konstmuseer. Läs artikeln och välj vilket just du själv vill besöka!

”Inte ens på ett ryskt museum kan man barrikadera sig mot skönheten”
– Boris Grebensjtjikov

Allmän information om ryska museer:

De flesta museer är stängda på måndagar, i annat fall har jag angett det i beskrivningen. Att hänga av sig ytterkläderna i garderoben är gratis och obligatoriskt. Ibland krävs sjukhusplastpåsar över skorna, håll utkik! Jag vill göra er uppmärksamma på att inträdet till museerna ibland kan variera beroende på utställning och inflation.

De flesta museer har ett pris för ryssar och ett annat högre för utlänningar. Har du inte råd kan du ju alltid försöka få någon ryss att smuggla in dig. Råkar du vara Sovjethjälte går du gratis på museum! Vill du fotografera måste du köpa en speciell fotobiljett. Denna visar du upp för de underbetalda vaktgummorna som, om de inte sover, håller vakt i varje rum.

Borodinopanoramat

Som namnet antyder är museets viktigaste utställningsobjekt den ryske konstnären Franz Roubauds panoramamålning över slaget vid Borodino 1812. Borodino ligger några mil söder om Moskva och var den plats där det största och blodigaste slaget mellan Ryssland och Napoleons Frankrike ägde rum. Mikhail Kutuzov ledde befälet på den ryska sidan och gatan där panoramamuseet ligger är uppkallad efter honom.

På en enda dag led närmare 25.000 män döden på slagfältet. Slaget slutade oavgjort och de ryska trupperna drog sig tillbaka. Fransmännen erövrade Moskva men tvingades senare ge sig för den ryska vintern. Museet är inte stort. Förutom själva panoramamålningen finns där kartor, tavlor och uniformer. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan skilja på ryska och franska 1800-talssoldater. Alla var de klädda i likadana knäbyxor och midjelånga jackor, i de ryska (och franska!) färgerna. Och vem kom på idén med vita tajts till krigföring?

Slaget vid Borodino finns beskrivet i Tolstojs Krig och Fred och varje år spelar man upp slaget på det stora fältet utanför Borodino.

Historiska Museet

Det tog nästan tre år innan jag äntligen pallrade mig iväg till historiska museet här i Moskva. Det är en röd byggnad vid Röda torget, så alla som någon gång besökt Moskva har säkerligen sett det. Museet öppnades första gången 1883 men har varit stängt för renovering en längre tid i slutet av 1900-talet. De mönstrade taken i alla museets 40 salar är vackert nymålade.

I trapphuset uppvisar takmålningen ett imponerande släktträd över tsarsläkterna Rurik och Romanov. Mycket i museet handlar förstås om tsarerna och deras familjer men vi börjar redan på stenåldern. Det första rummets väggar är dekorerade med en mindre naturtrogen men ack så stämningsgivande målning av den kände ryske konstnären Viktor Vasnetsov. Den föreställande mammutjakt och grillfest på stenåldersvis. (Konstnären har ett eget museum på Sukharevskaja. Se nedan.) I ena hörnet hänger ett par mammutbetar som fraktats på släde från Irkutsk till Moskva. Så inleds denna resa genom Rysslands historia med benknotor och krukskärvor.

Min goda vän Maria guidar oss runt och berättar historier kring föremålen. Vi får höra om arkeologistudenternas lyckofynd vid Volga, näverbreven i Novgorod, den högt framstående balsameringstekniken i Abakan och förstås en hel del om diverse tsarer. Utan Maria hade vistelsen på historiska museet varit totalt ointressant. Skyltarna är bara på ryska och de små raderna beskriver inte speciellt ingående vad som finns i montrarna. Efter fyra timmar var vi trötta i fötterna och hungriga men absolut inte uttråkade!

Majakovskijmuseet

Museet öppnade 1974 i detta hus, där Majakovskij bodde och arbetade 1919-1930. Den för ryska museer ovanligt engagerande designen gör detta museum över poeten och revolutionären Majakovskij njutbart och värt inträdet. Ett futuristiskt kaos av färger och föremål möter dig när du stiger in. Så är museet utformat men Majakovskij själv levde mer modest, åtminstone att döma av rekonstruktionen av hans rum, som det såg ut när han tog sitt liv. Synd att det mesta är på ryska och inte översatt. Kan vara en idé att gå med någon rysktalande eller ryskläsande. I den lilla affären i anslutning till museet kan du inhandla snygga sovjetplanscher, böcker och skivor. Toaletten var verkligen ingen hit!

Museet för modern konst

Detta förhållandevis nya museum (öppnat 1999) ligger lite avsides på en av Moskvas gamla hederliga gator, Petrovka. På gården står diverse mer eller mindre frånstötande, eller förlåt provocerande, konstverk.

Vårt besök började bra. Den snälla tanten i kassan lät både mamma och mig gå in på ryssbiljett, genom släktskap. En annan snäll tant inne på museet försökte på alla sätt få mig att våga prova mikrofonen i en installation. Nix pix, det lyckades hon inte med. Som sig bör var utställningen en blandning av fotokonst, skulpturer, installationer och tavlor. Modern konst är naturligtvis något som ständigt är under utveckling och förhoppningsvis kommer museet att utvecklas i takt med konsten.

Pusjkinmuseet

Av någon anledning har jag varit på Pusjkinmuseet flera gånger. När jag tänker på det inser jag att det har varit med olika människor och att jag kanske mest följt med för deras skull. Eller kanske för att ge det en chans till, och en till… Till skillnad från Tretjakovskaja visar man på Pusjkinmuseet konst från hela världen. Det är grekiska statyer och franska tavlor om vartannat. Museet är stort och vackert på alla sätt och vis, men inget i den ansenliga samlingen konst har lyckats engagera mig tillräckligt för att jag ska komma ihåg det nu när jag sitter och skriver. Tråkigt men sant.

Pusjkinmuseets filial för privata kollektioner

Museet öppnade dörrarna till denna nyrenoverade byggnad 2005, tidigare låg museet i det turkosa huset på andra sidan om Pusjkinmuseet. Här finns diverse mer eller mindre kända ryssars privata konstsamlingar. Dessutom hålls tillfälliga utställningar och när jag var där var det avantgardekonstnären Pavel Filonovs ytterst abstrakta och plåttriga verk som fyllde sju av salarna på bottenvåningen.

På andra våningen stod ett av museets mest intressanta ”konstverk”. Den första ryska synten, utvecklad av Evgenij Murzin 1937-1957. Ett stort svart monster vid namn ANS (efter kompositören Aleksandr Nikolaevitj Skrjabin) som skapar, spelar in och spelar upp musik utifrån bilder. Fråga mig inte hur det går till. Den användes i alla fall bland annat i skapandet av musiken till Tarkovskijs storfilm Solaris. Polenovs ”Kristus vid Genesarets sjö” fångade även den min uppmärksamhet. I Kristus kan man se konstnären Levitan, som faktiskt satt modell för Polenov. Tredje våningen är mer en balkong än en våning. Skyltar på ryska och engelska, dock mest om konstsamlarna.

Roerichmuseet

Ett museum uppfört av och tillägnat familjen Roerich. Ett måste om du gillar tavlor föreställande berg. Rosa och blåa berg, rundade och spetsiga berg, berg med folk på, berg med hus på, berg berg berg… Personligen älskar jag det! Roericharna var filosofer, konstnärer, sökare av livets mening.

Nikolaj Roerich, hans fru Elena och deras son Jurij spenderade fem och ett halvt år på resande fot i Centralasien. Denna imponerande expedition finns bevarad i dagböcker och målningar. Ett plus är att alla skyltar är på ryska och engelska. ”Över hela Ryssland finns ett oförglömligt Ryssland. Över all kärlek finns en allmänmänsklig kärlek. Över all skönhet finns en skönhet som leder till världsalltets vetande.”

Tretjakovgalleriet

Det finns audioguider till uthyrning på flera europeiska språk. Om vintern blir du ombedd att sätta små plastpåsar över skorna att hasa omkring i. Detta museum, med enbart rysk konst, är mycket populärt och man är van vid utlänningar.

På Tretjakovgalleriet har jag varit nästan oförskämt många gånger. Jag älskar att strosa omkring där och eftersom samlingen är enormt stor upptäcker jag nya tavlor varje gång. Tavlor som jag inte kan påminna mig ha sett vid tidigare besök är plötsligt de som fångar mitt intresse mest. Här finns alla de stora ryska mästarna! Alla har vi förstås våra favoriter och de äldre porträtten tillhör inte mina. Så jag brukar småspringa förbi de första salarna men stå länge framför verk som ”Demon (sittande)” av Vrubel’, den fridfulla ”Ekdunge” av Sjisjkin eller någon av pacifisten Veresjagins fruktansvärda krigsscener. Tretjakovskaja har dessutom en gedigen samling ikoner för den som är lagd åt det hållet.

Tretjakovskaja på Krimskij val

På Krimskij Val, över vägen från Gorkijparken, ligger filialen med 1900-talskonst. När jag var där var det intressantaste en tillfällig utställning med SOCART (rysk POPART) av konstnären Erik Bulatov. Hans stil påminner om de gamla sovjetiska propagandaplakaten fast än av ironisk karaktär. Många verk har två lager för att visa Rysslands tudelade verklighet.

Bulatov blandar landskap och porträtt med ord och bilder ur rysk vardag. En vacker skogsdunge är täckt av ”LUTA ER EJ” (en text som moskvabor möter varje dag på tunnelbanetågens dörrar). ”ÄRA ÅT KOMMUNISTPARTIET” står med stora förbjudande röda bokstäver över den ljusblå fria himlen. I museets basutställning ingår verk av bland andra Malevitj, Vodkin och Chagall. Det går inte att titta noga på allt, därför rekommenderar jag er att gå lite fortare i början. I slutet finns nämligen de senaste och (enligt mig) roligaste och mest intressanta konstverken.

Tsentral’nyj Dom Khudozjnika

Ett enormt uställningskomplex där det även pågår försäljning av konstverk. Jag känner mig alltid lite obekväm när jag är där. Ni vet som när man går i en affär lite för länge och hela tiden iakttas av personalen. Här är det dessutom ofta ”personalen” som målat konstverken, vilket gör det ännu känsligare. Då kan man ju inte gå omkring och kritisera vitt och brett utan måste säga något fint om allt man ser. Eftersom det inte är ett museum med en konstant basutställning bör man kolla vilka utställningar som pågår den aktuella dagen.

Viktor Vasnetsovs hus och studio

Vasnetsovs hus på Sukharevskaja är en riktig pärla. Tyvärr en för utlänningar förhållandevis dyr sådan! När min man går in för 12 rubel och jag själv tvingas betala 160 så känns det lite orättvist. Museet är ett litet trähus som Viktor Vasnetsov ritat och byggt själv och där han sedan bodde hela återstoden av livet. Vid ingången kräver de att du tar på dig något slags bruna tofflor över skorna.

Jag tycker mycket om Vasnetsovs tavlor med motiv ur ryska sagor och legender och i arbetsrummet på övervåningen finns de till beskådande. Där kan man sätta sig på en bänk några minuter och insupa sagostämningen. Museivakterna berättar gärna för besökare om både konstverken och konstnärens liv. Förhoppningsvis klarar du dig undan skolklasserna, vilka flitigt besöker detta mysmuseum mitt i Moskva. Annars blir det trångt i de små rummen och inte minst i trappan till andra våningen. Viktor Vasnetsovs bror Apollinari, som specialiserade sig mer på konkreta landskap och stadsmålningar, har även han ett museum i Moskva.