Drömmen om en egen öde ö – Lisas vardag på Seychellerna

Vardag på SeychellernaSedan 32-åriga Lisa McKinnon som barn såg Pat Jacksons film Virgin Island har hon närt en dröm om att bosätta sig på en öde ö. Då möjligheten kom, att som vuxen bosätta sig på granit- och korallögruppen Seychellerna öster om Afrika, kändes det overkligt. ”På ett sätt tycktes det slumpartat att jag hamnade här, men samtidigt var det en livslång dröm som gick i uppfyllelse,” berättar Lisa.

Lisa, berätta först lite om din bakgrund. Hur såg ditt liv ut innan du flyttade till Seychellerna?
Jag är uppvuxen lite överallt i Stockholm. Som barn flyttade jag runt mycket. Kanske var det där grunden till mitt vagabonderande vuxenliv lades? Under mitt liv har jag haft flera tillfälliga ”hemländer”. Egentligen är det väl just det jag längtar efter, ett hem – men var detta hem är vet jag fortfarande inte.
 
Mitt största intresse är att skriva. Jag inspireras av de platser jag har bott på eller besökt, liksom av människor jag mött, av dofter, smaker och intryck på vägen. Jag har min examen från Kulturvetarlinjen på Stockholms Universitet och försörjde mig som frilansande resejournalist för bland andra Allt om Resor i ett par år. En tillfällig nyck gjorde att jag hamnade i London. Trots att jag bodde där till och från i nästan fyra år kändes det alltid som en transit-tillvaro för mig.
 
Men så öppnade sig möjligheten att bosätta sig på Seychellerna i stället.
Ja, jag var trött på London och ville pröva något annat. Det var lite som att snurra på en jordglob, blunda och peka. Jag och min man ville ge oss ut på äventyr och så hamnade vi här. Rent praktiskt gick det till som så att min man sökte några jobb runt om i världen – i Singapore, Cayman Island och Seychellerna. Han fick drömjobbet som tandläkare på en privatklinik på Seychellerna. Att bo på en plats som denna är något som man kanske bara får chansen att göra en gång i livet.
 
Jag har alltid haft en dröm om att bo på den ultimata paradisön. Som barn såg jag en film som hette Virgin Island och hade seriösa planer på att bosätta mig på en öde ö. När sedan möjligheten att flytta till Seychellerna dök upp var det en helt overklig känsla. På ett sätt tycktes det slumpartat att jag hamnade här, men samtidigt är det en livslång dröm som gått i uppfyllelse för mig.
 

 
Vad gör du i dag på Seychellerna?
Jag är en slarvig, men lycklig hemmafru och mamma. Jag försöker dessutom skriva en roman och planerar att återuppta mitt frilansande. Innan jag kom hit hade jag en romantisk bild av hur mitt liv skulle bli. Jag såg mig själv sitta och skriva på en veranda medan djungelregnet öste ned. Men det är inte helt lätt när man har ett barn som kräver ens uppmärksamhet.Vi bor i ett hus i ett villaområde som heter Bel Ombre. Det ligger på en bergssluttning ned mot havet på västkusten, cirka 15 minuters bilfärd från huvudstaden Victoria.

Det är förhållandevis dyrt att bo på Seychellerna. En bra lägenhet, en 3a, i Victoria kostar cirka 10 000 rupees vilket är ungefär 5 500 svenska kronor. Men regeringen har även sociala husprojekt där seychellois, invånarna, med låg inkomst bor gratis. Levnadskostnaderna är annars ungefär som i Sverige. Däremot är lönerna i snitt mycket lägre, omkring 3 500 rupees i månaden.
 
Det måste vara en stor omställning att lämna Europa för en ögrupp i Indiska Oceanen. På vilket sätt har ditt liv förändrats?
Det har förändrats enormt. Jag lever ett helt annat liv nu. Tidigare kände jag mig otillfredsställd, sökande, vilsen och ensam. Det såg kanske ut som om jag längtade bort, men i själva verket längtade jag hem. I Sverige kände jag mig också annorlunda för att jag såg annorlunda ut. När jag flyttade utomlands och blev annorlunda på riktigt kändes det som att bejaka denna känsla och göra den legitim.

Hur menar du, annorlunda?
Jag är svensk, men jag har ett osvenskt utseende. Det har gjort att jag också har känt mig annorlunda och till viss del blivit behandlad så. Självklart är långt ifrån alla svenskar rasister, men bara vetskapen om att man är oönskad av en del människor i ett land är obehaglig oavsett om det drabbar en personligen eller om man bara läser om rasism i tidningarna.

I Sverige känner jag inte att jag kan smälta in på samma sätt som jag gör här på Seychellerna eller för den delen som jag gjorde i London. I Sverige är jag medveten om rasismen på ett annat sätt, än när jag naivt kommer till ett nytt land och inte känner till alla baksidor.

Så du trivdes bättre i London än i Sverige?
På det sättet trivdes jag bättre, men London kändes ändå aldrig som hemma för mig. Det var dyrt att bo och sämre levnadsstandard än i Stockholm. Det var en alltför lång mellanlandning i mitt liv, men i backspegeln inser jag att det var London som möjliggjorde det liv jag lever nu. Där träffade jag min man, där blev min dotter till. London var transiten till ett nytt liv.
 
Min rastlöshet har fått utlopp genom mitt vagabonderande och gett mig ett lugn som jag hoppas bevara när tillvaron runt omkring mig saktar ner. Nu känner jag att jag lever. Inte bara för att det är underbart att ligga på en strand och se ut över den Indiska Oceanen, utan också för att jag vågade välja ett annat liv än det jag blev placerad i när jag föddes in i det.
 
Hur upplever du att människor ser på Seychellerna?
Det verkar som om de flesta har en ganska luddig bild av Seychellerna. Landet har rykte om sig att vara paradisiskt, lyxigt och smekmånadsparadis. Första månaden är det kanske så, men givetvis är det så mycket mer. Jag antar att den vanligaste fördomen är att livet här är en sorglös dröm, men Seychellerna blir vardag som allt annat. Som expat får man se in bakom smekmånadskulisserna. Det är till exempel ganska instabilt politiskt just nu. De senaste åren har lokalbefolkningen blivit allt fattigare. Jag tror inte att så många vet att det är ett socialistiskt land som har haft stark anknytning till gamla Sovjetunionen.
 
Många föreställer sig seychellois som lättsamma, glada och obekymrade ömänniskor. Det är en myt. Som utlänning kommer man inte hit och blir ”uppvaktad” eller utstirrad. Seychellois är rätt coola, inte alls påflugna och inte speciellt imponerade av turister eller expats.
 
Har du personligen upplevt några kulturkrockar?
Den största kulturkrocken jag fått gäller barn. Här är det till exempel helt ok att barnen sitter utan bälte i någons knä i framsätet på bilen. Man är inte heller så hälsomedveten som i Sverige. När min dotter var sju månader tyckte BVC här att det var dags för henne att få kakor och vaniljkräm! Annars är det de där vanliga kulturkrockarna, som att tiden är mycket relativ. Och servicen är inte alltid den bästa. De anställda tar sällan egna initiativ och tänker utanför ”the box”.

Annars måste jag erkänna att det har varit färre kulturkrockar än jag hade räknat med. I början kunde jag ibland nästan känna att London var mer främmande än Seychellerna eftersom jag inte kände mig hemma där. Seychellerna är ganska ”europeiskt”. Historiskt har det varit en fransk och brittisk koloni vilket känns. Öarna var obefolkade innan européerna kom hit och tog med sig slavar. Man känner inte av någon direkt afrikansk prägel och landet blev självständigt från Storbritannien först 1976. Många seychellois har studerat i Europa.

När jag umgås med seychellois känner jag inte att det är en stor kulturell skillnad mellan oss. Kvinnorna arbetar och är självständiga. Att vara ensamstående mamma är inget konstigt eller skamligt. Många lever i samboförhållanden i stället för att gifta sig. Det finns många sådana exempel som påminner om en västerländsk livsstil.


 
Vad tycker du är det bästa med Seychellerna?
Att det är så fantastiskt vackert och orört, med kritvita öde stränder, turkosblått vatten och höga djungelberg som man kan vandra i. En lag säger att man inte får privatisera stränderna så allt detta underbara är tillgängligt för alla. Dessutom finns det inga farliga djur eller sjukdomar. Om du har tur kan du få se snälla valhajar när du dyker. Det är också låg kriminalitet och inte alltför mycket turister.

En annan sak som jag uppskattar mycket är att Seychellerna är en mosaik av olika kulturer. Befolkningen härstammar från alla tänkbara etniska grupper.

För svenskar är Seychellerna mest känt för lyxturism. Är det någonting du upplever mycket av som boende där?
Nej, det är ingenting vi direkt tänker på i vårt vardagsliv. Vi märker inte av så mycket turism över huvud taget. Det är kanske en konsekvens av att landet mest har satsat på den där exklusiva lilla skara av turister. Det gör att det är ganska dyrt för oss att gå på restaurang, eftersom många av de bästa restaurangerna ligger i anslutning till hotellen. Att Seychellerna har satsat på lyxturism har även gjort att det inte är så exploaterat. Det finns till exempel inga stora fula hotellkomplex.
 
Tror du att du någonsin kommer att flytta tillbaka till Sverige?
Jag kommer att flytta tillbaka till Sverige framåt sommaren. Att ha bott utomlands har gett mig nytt perspektiv på mitt land och jag kan uppskatta Sverige på ett helt annat sätt än tidigare. Att bo utomlands tror jag gör att man blir en mer öppen människa – också för sitt eget land. Sverige är till exempel ett fantastiskt land att ha barn i. Jag vågade pröva på ett annat liv och nu är det dags för nästa utmaning – att komma hem till mitt vackra Stockholm!
 
Ge Backpackings läsare ditt bästa restips från Seychellerna!
Min favoritstrand på den största ön Mahé heter Port Launay. Den har allt: bra snorkling, vit, mjuk sand och vackra berg i bakgrunden. Lokalbefolkningen brukar gå dit om söndagarna för att grilla under takamakaträden och bada i det kristallklara vattnet. Kommer du en vardag är det relativt privat, men vill du ha det riktigt privat kan du åka till grannön Praslin.

Miljön på Praslin är inte lika dramatiskt vackert som på Mahé och det är inte lika charmigt som på La Digue, en annan stor ö – men det finns en hel räcka öde, romantiska paradisstränder med pudervit sand och photoshopsblått. Ta bilen från Anse Citron ända ner till sydspetsen och stanna till vid en av de många öde stränderna.
 
Vill man vandra på Mahé kan man gå en liten led längs med bergssluttningen från Danzil. Turen avslutas vid den lilla stranden Anse Major där man kan ta sig ett svalkande dopp, oftast helt ostört eftersom stranden inte är tillgänglig med bil.
 
Turisterna har börjat hitta till ön La Digue, men det är fortfarande genuint och värt ett besök. Det finns ingen privatbilism, oxkärror kör på vägarna och människorna cyklar överallt. Gummor i kjol och stråhatt, barn som leker i vattenbrynet, män som bygger träbåtar – det är som att träda tillbaka i historien. Livet är oerhört idylliskt, lite som Bullerbyn goes Seychellerna. Helt underbart!

9 kommentarer på Drömmen om en egen öde ö – Lisas vardag på Seychellerna

  1. Alexmcfire

    Elände det där med Somaliska pirater som slagit hårt emot turistnäringen i öriket.

  2. Ali giama

    Jag har fått en bättre bild av Seychellerna tack så mycket!

    Gud vad starkt av dig och din man att bara dra så där, det motievera mig att det finns såna som ni.

    Men jag har en fråga hur ser det ut med det sociala arbetet? tror du att det finns nån möjlighet till att göra en eventuell praktik som socinom studerande eller finns det möjligheter till jobb?

    skulle verkligen uppskatta ett svar:)

    min mail är hustler_g16@hotmail.com

  3. Johnny Karlsson

    Suverän artikel, bland de bättre jag läst här på nätet faktiskt, har stora drömmar om tropiska öar, och denna artikel gjorde mig verkligen glad, tog upp mycket positivt, till skillnad från de flesta andra sånna här personliga artiklar från utomlands.

  4. Louise

    Hej!

    Låter som ett härligt liv… Jag har varit på Seychellerna en gång och tycker att det var fantastiskt. Längtar tillbaka och hoppas att det inte dröjer allt för länge till nästa gång. Vet du om det är möjligt att köpa sig ett hus där? Eller är det så att utlänningar inte får äga något där? Mycket tacksam för svar.

  5. Lisa

    Louise, man kan köpa hus på Seychellerna om man köper på Eden Island (konstgjord ö i anslutning till Mahé), men det är rätt dyrt och själv skulle jag inte vilja bo just där. Man kan också köpa hus på Seychellerna om man har ett företag där, annars får man egentligen inte köpa som privatperson. Men med mycket pengar går det mesta att lösa på Seychellerna…

  6. Wilhelm

    Hmm

    Ja tack sa mycket for dessa insikter om Seychellerna. Jag har precis borjat soka runt och det gar riktigt trogt faktiskt i fran Tanzania. Hade en underbar tanke som jag tyvarr nu misstanker ar omojligt. Det var att aka bat till seychellerna, men allt maste vara billigt och det verkar omojligt. Sen sa tankte jag aka bat vidare fran seychellerna, gar det ens? Aven jag mycket tacksam for svar 🙂

  7. Lisa

    Wilhelm, Seychellerna är tyvärr rätt dyrt och om man ska båtluffa mellan öarna som turist kostar det mycket mer än om man är expat eller lokal.

  8. Lisa

    Hej! Håller med, grym artikel!
    Jag letar efter svenskar som just nu befinner sig på Seyshellerna, och skulle gärna få hjälp att komma i kontakt med Lisa McKinnon.
    Mejla mig gärna så snart du har möjlighet på 072-2415480.

    Vänliga hälsningar,
    Lisa Röstlund
    Aftonbladet

  9. Marianne

    En jättefin artikel, där du delade med dig av precis sådant jag ville läsa om när det gäller Seychellerna. Hade mycket gärna vilja höra mer av dig om detta fantastiska ö rike som jag hoppas att jag ska få möjlighet att besöka snart.

Svara till