Glasgow – Ett världsvant andrum

Linda tipsar om Skottland som ett potentiellt resmål då vintermånaderna efter nyår börjar kännas som om de aldrig tar slut.

”Det är ett regnigt och vinterhöljt Sverige. Vi vill fly det grå stiltje som förföljer väderleken, om än bara för en helg. I morgontidningen annonserar ett lågprisbolag ut resor till europeiska huvudstäder för 1 krona biljetten, bara flygskatten att betala. Frankfurt, Glasgow, Paris, Warsawa, Riga – plötsligt ligger de europeiska huvudstäderna nära, bara ett par hundralappar bort. Vi har hört att våren har kommit till Skottland – so Glasgow it is.”

Det är sent på natten när vi anländer till den centralt belägna busshållplatsen. Glasgow är klätt i mörker och vi, samt de övriga få passagerarna på bussen som åkt hit från Prestwick Airport, är ensamma på hållplatsen. Med hjälp av en karta i en guidebok och ljuset från en lyktstolpe, lyckas vi lokalisera vilket håll vi ska gå åt för att komma till det lilla hostel vi bokat ett rum på.

Staden är öde. Tystnaden hägrar mellan de hukande brittiska husen, inte ens en bil passerar oss. Det går snabbt att promenera rätt, upp för en sluttande gata och plötsligt är vi framme. På kartan såg det långt ut. Vår första lärdom om Glasgow kommer följaktligen snabbt: det är onekligen en liten storstad. Det finns visserligen en tunnelbana och en mängd stadsbussar, men inte en enda gång sätter vi vår fot på endera. Fötterna tar oss dit vi vill, och det mesta ligger på behändigt avstånd från vartannat.
 

En ny dag. En blek sol kikar yrvaket upp på en klarblå himmel. Efter att ha ätit kokta tomater och vita bönor i tomatsås till frukost, är det ånyo fötternas tur. Nu är även staden vaken, tystnaden utanför vårt hostel är ersatt av biltutande och stora grupper av ungdomar i skoluniformer. En konsthögskola visar sig ligga i närheten. Vårluften luktar svagt av färg och terpentin.
 
På Sauciehall Street, ett av Glasgows större shoppingstråk, står en man i traditionell dräkt med kilt och blåser i sin säckpipa. Det känns nästan lite parodiskt skotskt, och väldigt charmerande. En stor del av centrala Glasgow är avstängt för biltrafik, och gågatorna dignar av flanörer. Den skotska stadens mångfald är något av en arkitekts dröm, där det snirklande medeltida harmonierar med det glas- och stålbaserade nutida.

Mycket av det särpräglade är skapat av den inhemske designern Charles Rennie Mackintosh, och för den som är intresserad finns mängder med möjligheter att fördjupa sig i hans liv och verk, så som Hunterian Art Gallery eller House for an Art Lover. Mackintoshs art noveau gör Glasgow viktorianskt sandfärgat och modern kromat på en och samma gång. Det gör det väldigt behagligt att promenera omkring i stadskärnan, där det utmärkta shoppingutbudet sällan tröttar ut. Stora varuhus avlöses av högklassiga boutiquer, och där emellan går det att hitta många små affärer med rariteter. Populära Merchant City lockar med sina exklusiva märkesvaror och gemytliga kaféer, men vi söker oss vidare till Ingram Street för alternativmodet.
 
Känslan att kunna ta sig runt hela staden på en dag infinner sig framåt eftermiddagen, då vi täckt hela det område som kartan vi har till förfogande visar. Någon har kallat Glasgow för ett London i miniatyr. Många gånger går tankarna åt just det hållet. Det är som att befinna sig i London, och ändå inte alls.

En stor skillnad är givetvis storleken. Vi bestämmer oss för att resterande dagar gå utanför kartan, men också djupare in i de tips vi fått från den: att utforska stadens rika utbud av museer, gallerier och serveringar. Vi vill insupa så mycket genuint skotskt – eller åtminstone brittiskt – som möjligt. Det är inte orimligt att kunna göra det på ett par få dagar, och Glasgow utgör därför ett mer eller mindre perfekt resmål för en weekendresa.
 

Under ytan kokar storstadsenergin. Ljuden tar sig inte alltid upp, men bakom rätt dörrar – inne på kaféerna, restaurangerna, pubarna och klubbarna – är den sofistikerade och lustfyllda njutningen påtagbar. En kväll efter mörkrets inbrott går vi förbi en till synes anspråkslös trappa ned till källarplanet i ett stort huskomplex på Argyle Street. Några flyers på väggen avslöjar att det nog ligger någon form av nattklubb därnere. Vi hör en svag basgång.

Två minuter senare befinner vi oss i pulsen. Lokalen har lågt i tak med tjocka träbjälkar som löper i räta rader. Röda spotlights färgar den av rök tunga luften. Rockmusiken är hög. Det är plötsligt alls inte svårt att tänka sig att Glasgow är hemstad till internationella stjärnskott som Franz Ferdinand. Vi stannar till stängning. Dricker pints tillsammans med de andra nattpigga skottarna. Den lugna gatan utanför känns lika avlägsen, som nattklubben kändes tidigare.
 
Dessa nattliga nöjens ambitioner blir efter ett par dagar i staden påtagliga. Dörrarna öppnas mer och mer. Ljud som vi tidigare inte lagt märke till, börjar snart också sippra ut. När vi en natt kommer hem i den sena vargtimmen hörs den taktfasta basgången från en livekonsert i närheten av vårt hostel. Glasgows epitet ”culture city” känns allt mer förståeligt. Det står också allt mer tydligt att Glasgow må vara den lilla staden som är lätt att upptäcka och ta till sig, men den har samtidigt många djup. Förutom rockmusik av allehanda slag, går det runtom i staden att höra sådant som skotsk folkmusik, både annonserade spelningar och spontana ”jam sessions”.
 

Vi lämnar Glasgow en eftermiddag, den här gången med tåg. Resan ut till Prestwick bjuder på ett smakprov av de sagolika omgivningar som hägrar. Gräsets gröna och himlens blå smälter samman vid horisonten. Det är nästan så att man kan föreställa sig högländerna skymta i fjärran. Tanken fladdrar förbi: att återvända, att igen få promenera på Glasgows behagliga gator – men än mer för att härifrån fortsätta upptäcka Skottland. Edinburgh och Loch Lomond ligger trots allt bara 30 minuter bort.
 
Tips:


  • Om du åker till Glasgow med Ryanair: köp tågbiljett till/från staden. Vid uppvisande av Ryanair-biljett får du nämligen en mycket generös rabatt. Kommer du däremot till Prestwick mitt i natten, efter att sista tåget till Glasgow avgått, är bussen utanför stora entrén enda valet. En bussbiljett kan antingen bokas i förväg via internet, eller köpas av busschauffören.

  • Vill du inte, eller är trött på, att ta dig runt Glasgow till fots finns (vid sidan om ”vanlig” lokaltrafik) turistbussar som avgår från George Square (framför Queen Street Station). På en dryg timme får du se Glasgows mest kända områden, innan du är tillbaka på George Square igen. Turerna annordnas på olika språk, biljett köps på plats och gäller i två dagar. Det är fritt fram att stiga av och på mellan de olika attraktionerna.

  • Passa på att göra något riktigt brittiskt! Ttill exempel dricka te och äta en scone på The Willos Tea Rooms på Sauchiehall Street eller Buchanan Street. Även dessa är ritade av Mackintosh och är alltså ett bra tips för den som vill kombinera två upplevelser i en.

4 kommentarer på Glasgow – Ett världsvant andrum

  1. Anna

    Roligt att läsa artikeln då jag själv har bott här i centrala Glasgow i 3,5 månad. Mycket bra och sanningsenligt skrivit 🙂

  2. Lollo

    Kul! Tack för tipset!
    Jag åker dit nästa helg, den perfekta julklappen till familjen. Nu har jag fått lite mer inblick hur det ligger till i Glasgow.

  3. Ingela

    Kanonbra tips och läsning! Ska till Glasgow i början av mars och ditt tips om bussen utanför entrén i Prestwick lugnade mig då jag var osäker på hur det annars skulle lösas. Tack!

Svara till