Bulungula – paradiset ligger i Sydafrika

Om du någonsin funderat på var paradiset på jorden egentligen ligger, så vet Johanna svaret. Det ligger längs Sydafrikas kust, tre timmars skumpig färd från Mthatha i Östra Kapprovinsen i den lilla byn Nqileni på en vidsträckt strand bland gröna kullar med betande djur och kvinnor som bär vatten på huvudet. Paradiset bör ju inte bara vara vackert, utan skall också vara en plats där människan existerar i samförstånd med naturen. Släng er i väggen alla lyxhotell – Bulungula är det ekologiskt hållbara paradiset på jorden.

Dave Martin hade en dröm som fick näring under hans många resor i jordens alla hörn – att starta en backpackerlodge som kunde bidra till lokal utveckling i samklang med natur och ekosystem. Sagt och gjort. Denna man som definitivt skulle ha kunnat ägna sin handlingskraft åt att framgångsrikt samla pengar på hög åt sig själv (eller något annat, betydligt mer mainstream) valde istället att plöja ner sparkapitalet i denna avlägsna fattiga by för att bygga upp något beständigt för byborna i Nqileni.

Låt oss för ett ögonblick stanna upp vid detta. Att ägna sitt sparkapital åt att bygga upp något beständigt för byborna i Nqileni. Det ligger något oerhört i de orden. Personligen spar jag vartenda öre jag äger och har till insats till min framtida bostadsrätt och till att betala av på studielånen ifall jag skulle bli arbetslös, och det sparkontot håller jag krampaktigt i. Plöja ner mitt kapital i ett gigantiskt fattigdomsreduktionsprojekt?! Det skulle kräva mod som i alla fall jag inte har.

Men det har alltså Dave gjort. I en modig, otroligt inspirerande anti-konsumistisk långsiktig satsning. Det är inte bara den här lodgen som finns med i bilden, utan tanken är att utveckla en modell för fattigdomsreduktion via ekoturism som skall kunna användas på många andra håll.

I dag anställer lodgen ett trettiotal personer från byn och försörjer så en god del av byns hushåll. Byn avgör själva vilka som ska få anställning, ofta kommer änkor och andra behövande i första hand. En relaterad NGO, Bulungula Incubator, bygger i skrivande stund en skola med medel donerade från privatpersoner och företag. Den ska bli en modellskola för Transkeiregionen, som är minst sagt eftersatt när det gäller all nödvändig infrastruktur – skolor, vägar och sjukhus, vilket är den faktor som mer än någonting förklarar varför Kapstadens och Johannesburgs township är överfulla vilket leder till att den sociala fabriken faller samman med okontrollerbar brottslighet, HIV och tonårsgraviditeter som välkända följder. Det finns helt enkelt inget på landsbygden vare sig när det gäller jobb, skolor eller sjukvård så människorna måste flytta till staden vare sig de vill eller ej. Men det är en annan historia.

Det är bakgrunden. Men även om man glömmer bort den idealistiska tanken bakom Bulungulas etablering och existens så är det fortfarande paradiset på jorden utan konkurrens. (Mja, jag erkänner att jag må vara en smula partisk, men det ska vara det lilla det..) Böljande gröna kullar sveper ner mot kilometerlånga sandstränder och varmt hav. Kor, getter, åsnor och allsköns boskap betar bland lodgens hyddor som smälter väl in i xhosabefolkningens egna hyddor.
De människor du kommer att möta på lodgen är garanterat helt fantastiska.

Större delen är backpackande brinnande idealister från hela världen (läs: från Sydafrika, Europa och Nordamerika) som har rest överallt, upplevt hur mycket spännande saker som helst och som, på sitt håll i världen, är initiativtagare till egna projekt inom genus, utveckling, hållbar energi, you name it. Fantastiskt. Utan att bli för personlig så kan jag säga att jag på (eller via) Bulungula har mött människor som har fått stor betydelse i mitt liv och som jag fortfarande håller nära mitt hjärta.

Stället har helt enkelt en särskild magi och drar åt sig idealistiska typer som inte har något emot en timmes fyrhjulsdriven obekväm färd längs en icke-existerande väg från parkeringen där du lämnar din egen bil för att ta dig till själva lodgen. Det går lätt att föreställa sig vilket problem det blir för lokala kvinnor vars förlossningar får komplikationer som skulle behöva professionell hjälp – mängder av kvinnor dör i barnsäng varje år på den sydafrikanska landsbygden på grund av att avsaknaden av vägar gör det omöjligt att ta sig till sjukhus. Detta är förstås ett problem inte bara i Sydafrika, utan för kvinnor över hela världen. När du väl har skumpat hela vägen fram till lodgen har du således garanterat blivit påmind om hur ett fungerande vägnät kan vara en mänsklig rättighet.

Dina första två dagar kan du lugnt ägna åt att bara gå omkring och upptäcka de fantastiska omgivningarna. Bada i Indiska Oceanen, se vågorna slå in mot strand, betrakta horisonten, upptäcka de fantastiska och finurliga konstverk som huvudbyggnaden och alla hyddor är försedda med, spana in de söta djuren som går omkring överallt och bara vara.

När du väl låtit dig hänföras av Bulungulas magi en dag eller två kan det vara dags att ta del av de aktiviteter som lodgen och byns invånare erbjuder. Börja med rundtur i byn där du får veta hur vardagen ser ut, lunchen kan med fördel förläggas till den mysiga lilla pannkaksrestaurangen iLanga (månen) som ligger bland ett par hyddor högt uppe på en kulle med utsikt över havet.

Ta sen en kanottur på den vackra Xhorafloden (uttalas Xocha, fast x är ett klick som ni kan be någon förklara när ni kommer dit. Svårt att beskriva i skrift…) men akta så du inte bränner dig i solen. Vidare kan du ta en ridtur runt i byn och längs stranden eller uppleva Women Power när du får följa med en kvinna i byn under en förmiddag och göra hennes sysslor: bära vatten, samla ved, diska, sopa. Superintressant. Du kan också följa med en herbalist (örtaperson, hur man nu översätter det till svenska?) runt i skogen och samla växter. Det finns helt enkelt ingen brist på saker att göra!

Du kan ju förstås slappna av med mer traditionella aktiviteter – jogga på stranden, ge sig ut på längre egna upptäcktsfärder eller helt enkelt hänga på lodgen i skuggan, njuta av utsikten och bli spöad i TP av alla andra skitsmarta gäster. Om det regnar kan du ägna dig åt att spana in djurens sköna sätt att försöka undgå regnet. Plötsligt kommer samtliga byns kor ner bland lodgens hyddor för att söka skydd under de närbelägna träden, och alla getter trycker sig mot hyddornas väggar (se bilden). Regnar det under natten kommer du på morgonen förmodligen snubbla över tre förskrämda getter som sovit gott tryckta mot din dörr….

Bulungula är självförsörjande på el. Solpaneler täcker taket på huvudbyggnaden, en liten vindflöjel genererar elektricitet på taket och all matlagning sker med gas. Drickvattnet är regnvatten som samlats i stora tankar. Konsten att få varmt vatten i raketduscharna är förstås en höjdpunkt! Fyll på paraffin längst ner i det långa röret, tänd på, raketen startar (med verklighetstroget raketljud!) och vips har du fem minuters varmdusch! Det mesta av grönsakerna du äter odlas också i en trädgård i byn.

Bulungula är helt enkelt något i särklass och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Var du än är i Sydafrika, ta en tur hit. Jag lovar att du inte kommer ångra dig!

Var den första som kommenterar

Svara till