Sydafrika

Apartheid i Sydafrika är över sedan många år, och framsteg sker, men i verkligheten är man långt ifrån idealet att alla är likvärdiga och har samma rättigheter.

Sydafrika är många saker – vackert och kaotiskt, unikt och inspirerande, allt i en salig blandning av afrikanskt och västerländskt. Men det som slår en mer än något annat är motsägelsefullheten. Man möter det överallt; i folks attityder, beteende, åsikter och regler. Det är som om det finns en tyst överenskommelse att så länge alla officiellt står bakom det som står på pappret så är alla fria att leva som de vill bakom kulisserna.

Richard är ett klockrent exempel. Han arbetar som guide i Port St Johns, en ort längs kusten söder om Durban, och han tar sitt arbete på mycket stort allvar. Hans lärare på guideutbildningen har talat om för honom att folk tycker om när man är trevlig och pratglad, ett råd han har tagit fasta på och som satt sina spår i form av lätt mundiarré. Han pekar ständigt till höger och vänster, berättar och förklarar.

När vi går längs en grusväg i en av de många byarna kring Port St Johns pekar han på skräpet som dekorerar gräset och buskarna och säger att folk inte har någon respekt för naturen. ”Det beror på okunskap, helt enkelt. Folk vet inte att det är dåligt för naturen att skräpa ner och låta soporna ligga.” Han plockar upp ett trasigt bankkort från marken och fingrar på det medan han berättar att han vill starta ett projekt för att engagera de lokala barnen i renhållning. Kanske kunde man ha en städdag då man tar med barnen ut i naturen och plockar skräp och sen bjuder på gratis lunch? Mitt i ett livligt utlägg om möjligheterna att utbilda befolkningen om vikten av att ta hand om miljön slänger han bankkortet på marken igen och går sedan obemärkt vidare.

Ett annat ämne som Richard känner starkt för är vad han kallar byråkratisk cancer, det vill säga korruption. ”Folk vill gärna tro att Sydafrika är modernt och inte håller på med sånt, men det är inte sant. Det finns överallt. Folk tycker naturligtvis inte om det, men vad ska de göra?”. Han erkänner modfällt att han själv står inför ett moraliskt dilemma. Han älskar att jobba som guide och vill visa sitt land för turister, men för tillfället har han enbart sina fötter som transportmedel.

Han vill skaffa sig en bil för att kunna ta turister på längre utflykter, men då måste han skaffa ett körkort först. Han kan redan köra, det har han gjort sedan han var 15, men problemet är pengar. ”Jag måste göra ett körprov för att få mitt körkort, men det spelar ingen roll hur bra jag kör. Jag måste muta läraren för att han ska godkänna mig.” I nästa stund är det si och så med principerna och övertygelsen att allt ska gå rätt till; han berättar att han har en kusin som jobbar på trafikverket i en annan stad och beklagar sig över att han bor så långt därifrån, annars hade hans kusin kunnat fixa ett körkort till honom utan vare sig teoriprov eller uppkörning.

På kvällen diskuterar jag Sydafrika och dess befolkning med Kate, en engelsk kvinna som numera är bosatt i landet. Jag berättar att Richard pekat ut ett av husen i närheten av en by, enbart för att det bor en vit man där. Hon ler och nickar igenkännande. ”Sydafrika har kommit långt sedan apartheid och man talar gärna vitt och brett om landets kamp för jämlikhet och integration. Visst finns det framgångar att vara stolt över, men verkligheten ser annorlunda ut, inte bara i byarna på landsbygden utan även i städerna. Vita och svarta handlar i olika affärer, rör sig i olika områden. Här i Port St Johns är det fortfarande anmärkningsvärt att en vit man bor bland de svarta.”

Diskussionen leder vidare till motsägelsefullheten, den tvetydiga mentaliteten som många inte verkar vara medvetna om – eller vill kännas vid – att de har, officiella ideal och attityder versus verkligheten. ”Det är lätt att tycka till om landets paradoxer och korruption – både ekonomisk och känslomässig – men så länge det till viss del fungerar till folks fördel är det svårt att motivera folk att bekämpa det”, säger hon. ”Det är ingen vacker sanning, men så är det.”

2 kommentarer på Sydafrika

  1. annsofie

    bra artikel! jag var i SA ett halvar förra aret, och kan bara instämma kring det du beskriver om detta otroligt förvirrade, fantastiska land!! sa mkt arbete ligger framför SA att det ibland kändes svart att halla modet och hoppet uppe!
    skriv mer!
    mvh/annsofie

  2. Calle

    bra artikel, du vet möjligtvis inte hur man beter sig inom företagsbranchen? T e x om rasism etc förekommer där också?

Svara till