Hitlers München

Det var i München Hitler försökte sig på den misslyckade ”ölkällarkuppen” 1923. Staden förblev nazisternas huvudkvarter även efter att Hitler utsetts till Reichskanzler 1933. På många ställen finns minnena efter denna otäcka tid. Linda guidar läsarna till Hitlers München.

Många turister intresserar sig för München ur ett historiskt perspektiv. Det var här Hitler startade sin bana som politiker och sedermera en av världshistoriens grymmaste diktatorer. Många minns säkert Hitlers så kallade ”ölkällarkupp” från historieböckerna. München var nazisternas högborg nummer ett och 1935 var staden känd som ”nazisternas huvudstad”.
 
Under andra världskriget blev hälften av staden sönderbombad. Hela 90 procent av gamla stan förstördes. Ändå kan man fortfarande spåra Hitlers framfart genom staden. Här följer några viktiga adresser för historieintresserade läsare:
 

Gamla stan

Hofbräuhaus am Platzl (Platzl 9)Den 24 februari 1920 grundades nazistpartiet die Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP) på ölhallen Hofbräuhaus. Framför 2000 medlemmar presenterade Hitler partiprogrammet.
 
F.d. Sterneckerbräu (Tal 38)
Sterneckerbräu var ett värdshus på adressen Tal 54 (i dag Tal 28) som byggdes år 1900. Här inhyste partiet Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP:s föregångarparti) sitt huvudkontor. Byggnaden blev nazisternas första partikontor. Mellan 1933 och 1945 befann sig även nazisternas partimuseum här.
 
Torbräu (Tal 41)
I källaren på hotellet Torbräu grundades fruktade kamporganisationen Schutzstaffel (SS).
 
Platz der Opfer des Nationalsozialismus

Platz der Opfer des Nationalsozialismus (plats tillägnad nationalsocialismens offer) ligger mittemot i kriget förstörda Wittelsbacher Palais, där Gestapos huvudkvarter befann sig. I dag står en bank på platsen. Sedan mitten på 1980-talet brinner en evig eld här till minne av regimens offer.
 
Justizgebäude (vid Karlsplatz) 
Den mest berömda motståndsrörelsen till nazismen var „die weiße Rose“ (Vita rosen) och bestod av unga studenter. I salen Schwurgerichtssaal, Justizgebäude dömdes medlemmarna Hans och Sophie Scholl samt Christoph Probst till döden den 22 februari 1943. En andra process mot 14 andra anklagade hölls i sal nummer 216 (i dag 253). Denna sal är i dag minnesplats och kan besökas vardagar klockan 9-16.
 
Hans, Sophies och Christophs gravar finns att besöka på kyrkogården Friedhof am Perlacher Forst.

Au

På gatan Thierschstraße i Au finns tre husnummer att titta närmare på:
 
Münchens judar separerades från den icke-judiska befolkningen och trängdes ihop i speciella bostäder. Ett sådant så kallat ”Judenhaus” låg på Thierschstraße 7. Hit flyttades judar från och med 1939. 1941 deporterades invånarna till förintelseläger.

På Thierschstraße 11 låg nazistpartiets centralförlag, som bland annat gav ut Hitlers „Mein Kampf“. På Thierschstraße 41, första våningen, bodde Hitler mellan 1920 och 1929.

Feldherrnhalle (Odeonsplatz)
På morgonen den 9 november 1923 marscherade Hitler med sina anhängare mot det pampiga monumentet Feldherrnhalle. Man ville störta regeringen och ta över regeringsmakten. Kuppen kallas på tyska ”der Hitlerputsch” och på svenska ”Ölkällarkuppen”. Hitler stoppades av polisen och kuppen misslyckades. Sexton av Hitlers män och fyra poliser dödades. Som följd förbjöds nazistpartiet och Hitler kastades i fängelse. I sin cell skrev han boken ”Mein Kampf”.
 
När Hitler tog över makten 1933 blev Feldherrnhalle en speciell plats för regimens propaganda. En minnestavla tillägnad de nazister som dödades under ölkällarkuppen sattes upp och vaktades dygnet runt av två SS-soldater. Alla som passerade de två vakterna var tvungna att hälsa ”Heil Hitler”. Minnesceremonier hölls regelbundet vid Feldherrnhalle. Vid en minnesmarsch, den 9 november 1938, försökte schweizaren Maurice Bavaud skjuta Hitler. Bavaud dömdes till döden och Hitler förbjöd på grund av detta boken Wilhelm Tell i tysk skolundervisning. Han var rädd att skolungdomen skulle kunna dra paralleller mellan Bavaud och Schillers frihetskämpe.
 
Minnestavlan togs bort av amerikanerna efter kriget.
 
Drückebergergasse/Viscardigasse
De münchenbor som ville undvika att gå förbi SS-vakterna vid Feldherrnhalle och därmed behöva göra hitlerhälsning, tog istället vägen genom gränden Viscardigasse på baksidan. Därför fick gränden smeknamnet Drückebergergasse (smitargränden). I dag påminner bronsstenar på marken om människorna som valde den vägen.
  
Schellingstr. 50
1925 flyttade nazisterna sitt centralkontor hit. Hitler inrättade också sin privata ateljé på innergården. Hans riksörn-emblem ovanför ingången påminner om dessa tider.

Schelling Salon (Schelling Straße 54)
Denna anrika restaurang har sedan den öppnade år 1872 haft många berömda besökare. Lenin, Brecht, Rilke och Ibsen vara bara några av de gäster som kom hit för att äta och umgås. Även den unge Hitler tyckte om Schelling Salon. Problemet var att han nästan aldrig hade pengar att betala notan med. Så småningom blev han därför portad.
 
Ludwig-Maximilians-Universität
Den 18 februari 1943 lade syskonen Scholl ut flygblad mot nazismen på universitetet i München. Vaktmästaren Jakob Schmid upptäckte dem och övergav Hans och Sophie till Gestapo. En minnesplatta framför universitetets huvudingång påminner om deras mod.

Musikhögskolan (Arccisstraße 12)
Byggnaden där i dag Musikhochschule (musikhögskolan) har sina lokaler, kallades under Hitlers tid “der Führerbau” och var diktatorns kontor och representationslokal. Rummet med tre fönster innanför balkongen på bilden var Hitlers eget kontor. Än i dag kan man se hålen i väggen efter örnen och hakkorset. Diktatorn brukade stå på balkongen och blicka ut över Königsplatz en bit bort.

Königsplatz (om hörnet vid musikhögskolan)
Königsplatz byggdes på kung Ludwig I:s order i akropolis-inspirerad arkitektur och är ett av stadens mer ovanliga inslag. Efter att nazisterna tagit över makten startade man projektet att göra om München till „Hauptstadt der Bewegung“ (rörelsens huvudstad). På Königsplatz täckte man samtliga gräsytor med granitplattor, vilka symboliskt hämtats från alla hörn av det tyska riket. Två tempel till ölkällarkuppens offer byggdes upp. Tanken var att de gamla byggnaderna inte längre skulle dominera utan vara underordnade det nya Tyskland med NS-arkitektur.
 
Platsen användes sedan av partiet för olika marscher, samlingar och tillkännagivanden. 1933 anordnade nationalsocialistiska studenter bokbål på Königsplatz.
 
Efter andra världskriget sprängdes ärotemplen. 1987/1988 tog man bort granitplattorna och återställde gräsmattorna.
 
Elisabethschule (vid Elisabethmarkt)
I byggnaden, som i dag är skola, befann sig vid tiden för första världskriget en militärbataljon. Hitler anmälde sig frivillig som soldat i kriget och svor sin soldated här, den 16 augusti 1914.
 
Hitlers första lägenhet (Schleißheimer Straße 34) 
Här på tredje våningen bodde Hitler mellan maj 1913 och augusti 1914, tills han drog ut i första världskriget.

Hitlers sista lägenhet (Prinzregentenplatz 16)
Hitlers tredje och sista lägenhet var en pampig niorummare på tredje vågen på nobla Prinzregentenplatz 16. Lägenheten var hans fram till krigsslutet 1945. Här bodde Hitler tillsammans med sin systerdotter Geli. 1931 hittades Geli i lägenheten, skjuten i huvudet. Det var troligen självmord. Historikerna diskuterar än i dag huruvida Hitler och Geli hade ett kärleksförhållande eller inte.
 
Eva Brauns Hus (Delpstraße 12)
Hitler lärde känna Eva Braun 1929. 1936 flyttade hon in i ett litet hus med trädgård på Wasserburger Straße 12 (i dag Delpstraße). Huset köptes på Hitlers order für 30 000 riksmark. Ungefär samtidigt som Eva Braun och Hitler tog självmord i führerbunkern i Berlin intog amerikanerna huset. Nästa dag stod det helt tomt. De flesta av Eva Brauns ägodelar försvann förmodligen som souvenirer till USA.