Acholiland

Det är första gången Sara besöker något som av omvärlden ses som en konfliktzon. Sara som tidigare enbart gjort rena nöjesresor, likt många andra på backpacking.se, är den här gången iväg för att samla information till sin kandidatuppsats i fred och konfliktvetenskap.

Hon kan aldrig dölja sin trasiga tandrad. För några år sedan berövades hon sitt leende då rebellerna skar av hennes läppar, ändå vet jag att hon ler då hon möter min blick.
 
Turismen till Uganda har ökat de senaste åren. Allt fler soker sig till landet som blivit känt för såväl bergsgorillor som för dess befolknings vänliga tillmötessätt. I bakhuvudet på många finns en viss kunskap om att det ändå ar ett land i konflikt, men var, hur eller varför är det få som verkar ta sig tid att ta reda på.
 
Konflikten som härjat i de norra delarna av Uganda (kallat Acholiland) har pågått sedan 1986. Den har blivit refererad till som en av världens mest allvarliga humanitära kriser, men den minst kända.

Joseph Kony, som anser sig stå i kontakt med Gud, har lett sin rebellstyrka the Lord’s Resistance Army (LRA) mot regeringens styrkor i en brutal konflikt som lett till att cirka 95 % av befolkningen i Acholiland idag är internflyktingar. Människor lever hoptvingade i enorma läger som krossat deras kultur, traditioner och mångas hopp om en ljus framtid.
 
Då och då visas något i västerländsk media från konflikten i Acholiland. Ofta är det ‘nattvandrarna’ som uppmärksammas. ‘Nattvandrarna’ är de barn som varje kväll går in till ett större samhälle för att undkomma att bli bortförda av rebellerna. I städerna blir de istället ett lätt byte för vuxna som ofta utnyttjar dem på alla sätt, då de söker skydd vid en bensinmack eller på någons veranda.
 
I nuläget anses det vara relativt stabilt i Acholiland. I distriktet Gulu har till exempel inga bortföranden av barn rapporterats under 2006 enligt en regeringsrepresentant. Ändå fortsätter människor att leva under fruktansvärda omständigheter, med en evig rädsla, inte bara för rebellerna utan även för det utnyttjande och övervåld de möter från de regeringssoldater som är tänkt till att skydda dem.   
 
Jag besöker olika flyktingläger där jag sitter ner och talar med människor som varit med om mer än vad jag kan greppa. Då jag tillsammans med en av internflyktingarna promenerar runt i lägret kliver vi över grav efter grav. Människor som saknar olika kroppsdelar ler vänligt mot mig. Barn med stora magar och blanka ögon följer oss som en svans. De blir förälskade i kameran. Då jag tar kort på dem och sedan visar dem bilden på displayen, växer barngruppen snabbt fran sju barn till ett tjugotal. Jag ler då jag inser hur lika de är svenska barn, trots allt ont de bevittnat.
 

 
Min avsikt med den här korta artikeln är inte att uppmuntra turister att flockas till Acholiland. Det är inte en plats for en nöjesresa och enligt mig bör turister inte heller åka dit. Jag är inte tillräckligt naiv för att tro att jag genom att skriva det här kommer göra någon avsevärd skillnad för alla de människor jag mött.

Min forhoppning är dock att alla ni som reser ska visa ett större intresse för de länder och områden ni reser till. I mina ögon är problemet med omvärlden inte först och främst att vi väljer att stå vid sidan om och se på, utan hur omvärlden väljer att inte ens titta. Konflikten i Acholiland är unik på vissa punkter, men då det kommer till världens ignorans har den dessvärre många likheter med ett flertal andra områden i världen.    
 
Då jag lämnar lägret för att åka till tryggheten i Gulu, där jag bor i ett hus med beväpnad vakt, rinnande vatten, elektricitet och tjanstefolk, vinkar kvinnan utan läppar till mig. Jag möter hennes blick och känner en skuld över världens orättvisor och min egen överlägsna position, men även en förundran över vissa människors styrka och mod.

Jag vinkar tillbaka.
 

4 kommentarer på Acholiland

  1. Ulrika

    Intressant att få ett annat perspektiv på ett land än det vanliga turistperspektivet. Bra gjort!

  2. Sara

    Väldigt bra artikel, intressant och otroligt bra skriven! Fastnar direkt i det första stycket och vill direkt läsa mer, veta mer, göra mer.

  3. nensi

    Riktigt intressant artikel, fick gåshud och blev lite tårögd när jag läste artikeln, väldigt bra skrivet….

Svara till