The Power of Power

Sara H berättar om elunderskottet i Uganda, ett land som trots sitt underskott exporterar el till Kenya.

Do you work in a mine?!
De två små pojkarna tittar fascinerat på min pannlampa. Vi är omringade av mörker och sitter samlade runt den lilla elden på gården. Strömmen gick för två timmar sedan, kanske kommer den tillbaka innan midnatt, men troligen inte.
 
Jag skrattar åt deras fråga och försöker förklara att man i Sverige ibland köper pannlampor, även om man inte jobbar i en gruva. De ser tveksamt på mig och jag inser att de aldrig kommer att tro mig. För dem kommer jag alltid vara den där vita tjejen som hemma i kalla Sverige jobbar långt långt ner i en mörk gruva.

Då jag sätter pannlampan på en av dem och sätter igång blinkfunktionen är jublet öronbedövande. Två timmar senare springer de fortfarande omkring. Detta efter att ha bråkat ett otal gånger och snudd på smällt pannlampan i marken.
 
Går man ut från gården till vägen som sträcker sig igenom Ntinda, en av Kampalas stadsdelar, är allt man ser mörker. Men borta på Kololo Hill badar husen fortfarande i ljus, tvättmaskiner fungerar, spisar värmer mat och teveapparater visar de lokala nyheterna. Det är de välbeställda ugandierna och de rika västerlänningarna som har sina bostäder på Kololo Hill, mellan ambassader, konsulat och välklippta gräsmattor. Här försvinner elen enbart mellan tolv på kvällen och fem på morgonen, för att inte störa de boende allt för mycket.
 
Ström har sedan årsskiftet varit en skriande bristvara i Uganda. Vattennivån i dammar och floder har sjunkit varpå landet inte har tillräckligt med el för att försörja sin befolkning. Regeringen har länge varit medveten om problemet, men få åtgärder har utförts.

Vissa dagar åker jag in till ett kontor i Nakasero, en av de finare stadsdelarna i Kampala. Då strömmen bryts där har man reservresurser, men i en annan stadsdel – Bukoto, har man lärt sig att leva med ström varannan dag. Längs en gata i Bukoto finns otalet NGOs, vägg i vägg. De dagar med ström råder full aktivitet, datorer brusar, radioapparater spelar och i många fall skickas arbetsplatsens enda USB-minne runt snabbt bland alla anställda. En dag med ström måste man ta vara på.
 
En kväll i juni sitter jag tillsammans med flertalet ugandier och många västerlänningar på Blue Mango, ett mysigt hotell/hostel i Bukoto. Där har ägaren satsat på att varannan dag köra generator, för att kunna garantera sina gäster ström. Vi sitter utomhus i stora soffor och följer spänt Sveriges fotbollsmatch på storskärmen. Det är packat med folk, stämningen är på topp och ljudet av generatorn kopplas snabbt bort. Många ugandier har tagit sig hit ikväll, då de inte kan se matchen hemma.

Plötsligt händer det – bensinen till generatorn tar slut. Skärmen blir svart och matchen är borta. Dividerandet börjar – vilken stadsdel har ström ikväll? Vart kan vi åka istället?
 
I Gulu (ett konfliktområde i norra Uganda) har man inget varannandagsystem. Där ska man enbart vara tacksam om strömmen dyker upp någon liten stund under dagen. En kväll sitter jag med några vänner på en lokal organisations kontor. Det börjar bli sent, men kontoret har besök av bidragsgivarna och revisorer. Då ingen vill stanna i Gulu längre än nödvändigt är arbetat tvunget att slutföras innan någon får tillåtelse att gå hem. Plötsligt går strömmen, folk suckar, men i ljuset av fem mobildisplayer och en pannlampa slutförs arbetet.
 
Trots underskottet av ström exporteras el till Kenya, ett avtal slutet under kolonialtiden, utan något slutdatum.
 
För mig är det fascinerande att se hur väl människor anpassar sina liv efter omständigheterna som råder, utan gnäll. De flesta ugandier är besvikna på sin regering då de inte gjort något åt elsituationen, men samtidigt upplever jag främst en glädje då strömmen är igång, och inte en ilska då den försvinner.
 
Vad vi missade av matchen? Sverige fick rött kort. Kanske gör det ingenting att inte ha ström ibland…

2 kommentarer på The Power of Power

  1. Anna

    Intressant och bra skrivet Sara! Du lyckas verkligen få fram hur stor skillnad det är på vardagen i olika delar av världen, samtidigt som du belyser ett viktigt problem.

  2. Ulrika

    Säger som Anna: Intressant och välskrivet!
    det är så himla roligt att få läsa om denna del av världen!

Svara till