Loch Ness

Loch Ness – världens kanske mest mytomspunna sjö – ligger vid de skotska högländerna, och är berömd framför allt för en sak: Odjuret ”Nessie”. Cilla åkte på en guidad tur till sjön och återger i dagens artikel känslan av att uppleva detta.

Så här i efterhand verkar det nästan löjligt, att åka till en sjö och leta efter ett monster. För, är man en rationell, logisk människa, vilket jag definitivt anser mig själv vara, så tror man inte på monster. Och i vanliga fall gör jag inte det. Jag tror precis lika lite på monster som på jultomten. Men det är något speciellt med Loch Ness odjuret.
 
Alla historier, all mytologi – jag kan inte undgå att dras med i den entusiasm som mina medresenärer visar när de diskuterar odjurets vara eller icke vara. När vi närmar oss sjön och den mötesplats vi bestämt med guiden dör många samtal ut och allt fler vänder sin uppmärksamhet mot fönstren som vetter mot sjön. Till slut sitter alla med näsan mot rutan, till och med cyniska skeptiker som jag. Kanske kommer vi få se någonting som inte kan förklaras.

Loch Ness ligger precis på gränsen till de skotska högländerna och sträcker långsmal ut sig sydväst om staden Inverness. Den är nästan fyra mil lång och otroligt djup, på sina håll över 230 meter, och innehåller mer vatten än alla andra sötvattenskällor i hela England och Skottland tillsammans. Trots en fascinerande historia i sig är det dock inte sjön som folk är intresserade av, utan det är legenden om odjuret som bor däri.
 
Att Nessie, som Loch Ness odjuret allmänt kallas, är en kvinna verkar de flesta vara överens om. Vad gäller hennes storlek, ålder och exakta utseende varierar dock åsikterna. En del hävdar att odjuret egentligen är en gigantisk ål. Andra är övertygade om att det är en slags dinosaurie som bor i sjön, den sista av sitt slag. Vår guide, som själv bor längs med sjöns ena långsida, berättar att han personligen inte sett henne men att hans mamma faktiskt har gjort det och har en bild som bevisar det.
 
En sann bild (!?). Att haja till när en välutbildad vuxen, till synes fullt frisk man, berättar att hans mamma sett ett sjöodjur är nog det vanliga. Men just här och nu, medan vi står på en stenig strand med hela sjön utbredd framför oss och liksom uppfylls av dess magi, så låter guidens historia som det mest naturliga och sanna i hela världen.

Att han själv är fullt övertygad om att Nessie finns är uppenbart, även om det faktiskt är han som också påtalar att de flesta av de otaliga bilder som kommit fram under årens lopp tyvärr har bevisats vara falska, påhittade eller egentligen föreställa något helt annat än ett odjur. Senare visar han några av dessa bilder som vid första anblick ser ut att kanske, kanske vara någonting – men som efter förklaringar om förstoringar av helt vanliga fiskar, skuggor och en upp-och-ner vänd eka inte ter sig så mystiska längre.
 
När vi lite senare på dagen åker båt på sjön har temperaturen sjunkit, men det gör ingenting. Solen lyser fortfarande och höstkylan bidrar bara till att öka spänningen. Ur båtens högtalare ljuder en förinspelad röst som informerar de få som orkar lyssna om geologi och fågelarter. Jag är inte en av dem. Istället låter jag fantasin flöda då jag blickar ut över sjön som i det skarpa solljuset är vackrare än någonsin. Kanske, kanske finns det något där i djupet som inte går att förklara?

Det är en fascinerande tanke att underhålla… Men, efter en långsam och njutningsfull båttur förflyttas jag bryskt tillbaka till verkligheten då vi stiger av båten. Efter några minuters promenad uppenbarar sig en stor staty föreställande Nessie. Statyn liknar mest en leksaksdinosaurie, och det blir inte bättre av att en grupp medelålders amerikaner är i full färd med att posera bredvid statyn för att kunna ta kort och visa släkten hemma i staterna.
 
Min vanliga cyniska sida återvänder och jag inser att Nessie troligtvis bara är en historia skapad och underhållen i rent kommersiellt syfte. Denna sida får mer vatten på sin kvarn då jag tar en snabb tur genom en av souvenirbutikerna. All spänning är borta och under hemvägen återgår jag till min ursprungliga övertygelse om att det inte finns, och aldrig har funnits, något odjur. Att jag ett par timmar tidigare suttit på en båt och drömt mig bort verkar nästan löjligt…