Bergsbestigning, Fest & Tjurfaktning

Elsalvador ar passe. Lika sa Nicaragua. Idag befinner jag mig namligen i norra delen av costa rica. Dagen borjade pa mitt lilla sota hostel i staden; san juan del sur, vid nicaraguas sodra stilla-havs-kust. Det hade varit en blasig natt och precis som alltid nar man skall upp tidigt och resa, sa hade jag lite svart att sova. Drommar om brinnande arbetesplatser, och batar som gatt pa grund, hade hallit mig vaken till och fran varannan timma. Dessa drommar kombinerat med piskande palmblad och fallande mangos pa det metalltak som lag precis ovanfor mitt rum. Om natterna hade det annars varit helt perfekt temperatur och att sova hade under resan aldrig varit speciellt svart.
Efter en fantastisk pannkaks-frukost med farskt frukt, och efter att ha strukturerat om i min resvaska, viftade jag till mig en taxi som skulle fora mig den korta strackan till gransen mellan nicaragua och costa rica.
45 minuter senare och efter att ha fatt beskada ytterligare fantastisk natur bestaende av vulkaner, gigantiska trad och sma pitoreska byar, stod jag nu vid gransen och, precis som vanligt, hade lite svart att forsta mig pa hur sjalva overgangen skulle ga till. En man kommer fram till mig och hjalper mig att springa runt pa omradet mellan olika bas, for att komma ut ur landet. En stampel har, en 20 lapp dar, femton losa papper till i passet och ytterligare 20 kronor, sa var jag antligen i zoonen mellan tva lander. Ingemansland. Solen star mitt pa himlen och den drypande t-shirten kanns nu mer vardag an ovana. Jag spatserar fram langs med grusslatten, omgiven av stora trailers, bussar och andra godsfarkoster fram mot migrationsverket som skall stampla in mig i costa rica. Vilket ocksa de, precis som vanligt, inte ar det enklaste. Efter att ha ”njutit” av en 45 min lang ko far jag och min ko-kompis, antligen komma in i den stora byggnaden med aircondition. Val inne mots vi av ytterligare ko. Tada. Jag ar sa glad man slipper dessa procedurer mer an nagon gang i manaden!
Val inne i landet, pa bussen mot Liberia, moter jag en israelisk man som jag efter ankomst ater lunch med. Vi delar en taxi till hotellet och checkar in. I staden visar det sig vara festival. Och inte vilken typ av festival som helst utan el toro-festival: tjurfestivalen. Folk, i alla aldrar, bekladda i cowboyboots, flanellskjortor och jeans, rider omkring pa gator och torg. Val pa festivalomradet ar det tjurfaktning, en i mina ogon fruktansvart brutal underhallning. En underhallning som jag vet ar forbjuden i storre delen av varlden. Brutal inte bara for att tjuren blir piskad runt, sparkad pa, drankt, uppstressad och nerblodad utan ocksa de manniskor som snudd pa blir ihjalstangade inne pa den lilla arenan av tra. Jag star pa sakert avstand bakom ett staket (nagra trapolar som ar nedtryckta i jorden) medan hundratals manniskor, mestadels yngre pojkar, springer runt tjuren och slar pa den med pinnar, flaggor och elektriska pinnar. Efter att tjuren tappat allt hopp om overlevnad rider 4 cowboys ut och med hjalp av lassor fangar in tjuren och drar den ut fran arenan. Efter att tjuren har tagits hand om och de manniskor som blicit skadade lyfts in i den anknutna ”sjuk-stugan” kommer nasta tjur utspringandes med en cowboys sittandes pa ryggen. Mannen faller av och blir halvt ihjaltrampad, varpa matchen fortsatter och alla piskar tjuren. Fruktansvart. Brutalt. Anda kunde jag inte sluta se pa denna vulgara tillstallning. Inte heller de andra 3 000 askadarna.

Detta var alltsa idag. Och allt finns dokumenterat i film och bild. Men innan jag kom till denna plats har jag ju varit pa en massa andra stallen. Efter att ha lamnat San Salvador och overlevt den 12 timmar langa bussfarden, passerandes tva granser; mellan el salvador, honduras och nicaragua, landade turen i managua; nicaraguas huvudstad. Har var vackert. Pa varat hostel fanns en liten pool, som pa de flesta stallena, med mojlighet till dagliga dopp. Denna gangen bodde jag inte lika centralt som tidigare ganger, utan en liten bit i utkanten. Den kant av staden som formodligen var nagot rikare. Har fanns namligen stora kop-center med biografer (som jag och Linus senare under kvallen besokte) baristor, sportaffarer, och allt annat som mer vasterlandska gallerior innehar. Gallerior som hemma endast upplevs som distra och okreativa, men efter att ha spenderat dygn vandrandes i oandligheten letandes efter ratt affar, tycktes detta nu betydligt skonare nar allt fanns pa samma stalle.
Tva dagar senare och efter att ha sagt adjo till min svenske resekamrat fortsatte farden mot sydligare bredgrader och staden managua. En stad som for tillfallet hade poesi och musik-festival. Tror jag har fantastisk tur med mina vagval da jag vart jag an kommer sa ar det nagon form av festival eller folkfest. Helt ovetandes om detta innan avfard. Iaf. Managua paminner till en viss del om antigua i guatemala, dock ar denna staden betydligt storre. Utbudet av restauranger, affarer, och mysiga stallen att hanga pa ar oandliga. Jag traskar precis som vanligt runt nagra timmar, efter att ha checkat in mitt bagage pa det gigantiska hostlet jag skall tillbringa natten pa, och gar runt pa stadens gator och marknader. I granada ar det ungefar 32 – 36 grader i skuggan dagtid och om det inte vore for den stilla bris som drar in fran den sodra sjon, hade det snudd pa varit olidligt att vara utomhus mellan 13 – 16 pa dagarna. Granada ar pa gott och ont lite av en turist stad, och det finns gott om bade gringos, kineser och svarta i utbudet av engelsktalande. Bra da jag far ut lite mer av konvensationerna, daligt for att priserna skjuter i hojden och lokalbefolkningen har en nagot mer avdankad attityd. Overallt ar jag omringad av vackra, sexiga, stiliga, mystiska, fattiga, trasiga, glada manniskor. Dagarna i granada spenderade jag bla med en elit pianist fran chicago, en journalist fran canada, en advokat fran chile och en skadespelare fran los angeles. Allihop helt fantastiska manniskor. Vi har oerhort roligt pa nattklubben, vid matbordet, pa marknaden, och vart vi an ar. Att vara ensam ar snarare utmaningen an viseversa. Man sover med folk, man ater med folk, och om man nagon gang skulle sitta ensam pa en buss behover man inte vanta lange forens nagon, mestadels lokalbefolkning, kommer fram och tittar pa en intensivt, ler och borjar prata. Glada oavsett vader, vind, hunger eller sjukdom. Underbara manniskor.
Dagarna gar sa fort och det blir dags att bege sig vidare ut mot kusten. Kusten mer eller mindre Playa San Juan del Sur. En ca kilometer lang sandstrand med en nagon klassisk turist-outlook, med restauranger och hotell vid standens kant. Vattnet ar avkylt. Luften ar fuktig. Den isande kalla olen i handen, kombinerat med den gigantiska solens nedgangen precis mellan tva klippor for aven den tuffaste av manniskor att smalta. Inom loppet av 30 minuter har den tidigare sa varma och harliga luften forvandlats till kolsvart, stjarnklar natthimmel. Den tidigare starka havsvinden avtar till bris. Vagorna slar tystare och tystare. Tidvattnet har succesivt stigit sedan nagra timmar tillbaks och den ar nu nasta uppe vid huskanterna.
Man kan tro att staden ar en form av mellanport till himlen (speciellt med tanke pa den stora staty av jesus, som star upplyst pa det stora berg som ar belaget norr om staden).
Pa dagarna gar jag promenader och utforskar narliggande strandpartier. Jag forsoker mig aven pa lite bergsbestigning pa egen hand vilket ger mig den adrenalinkick jag, nu ett tag, langtat efter. Tva dagar i rad beger jag mit ut pa olika hike-tripper och utforskar sa gott det gar. Eller snarare – dar naturen inte ar privatagd och omgiven av taggtrad och vakter. Pa kvallen moter jag upp nagra gamla bekanta fran el tunco, och vi lyssnar pa lite live-musik pa en av strandens alla nattklubbar. Bob marley och Hipp hopp. I mina oron nagot av en fantastisk kombination utfort av ett liveband. Folket dansar och drinkarna klirrar hejvilt langsmed den sma trabord som ar utplacerade pa uteserveringen. Till hoger star en grupp killar som spelar biljard. Roken dansar tat mellan borden. Alla skrattar och ar glada. Jag njuter och tittar ner pa mitt i mangden xxx glas ol och tanker for mig sjalv, fan va javla underbart stalle detta ar.