Angkor Woot?

Klockan 04.00 igår morse masade vi oss upp för att på våra hyrda,
sketafräsiga mountainbikes susa iväg genom den kambodjanska, bäcksvarta
morgonen.

Utan lyktor gled vi ut ur staden, i motsatt färdriktining på enkelriktad
gata. Asian style. Genom ett disigt gryende mörker kantat av morgonpigga
joggare, små apokalyptiska elder längs vägkanten och en tjock ljudmatta av
sjungande insekter.

Knagglig uppbruten asfalt med håliga överaskningar varvat med dammig,
stenig väg.

Efter en evighets nötande på sittfläsket kom vi slutligen fram till Angkor-området.
I arla morgontimme rullade vi in på knastrande grusvägar, och efter ett par kurvor blottade sig Angkor Wats mäktiga toppar bakom trädtopparna. Omringad av en disig, varmrosa, spegelplank vallgrav.

Både jag och Jomp blev som rörda till tårar av det övermäktiga Indiana Jones-ögonblicket när vi närmade oss ingången. Detta enorma komplex, som bara är en spillra av hela området, tyngden av historia, alla mäktiga människor som måste ha gått på samma stenar… Hetl ofantligt övermagnifikt! Fett!

Hela området är oöverskådligt gigantiskt och våra superhojar (nåväl…) kom väl till pass. Förutom Angkor Wat avhandlade vi ytterligare fyra tempel. En fjärt av helheten. Men det tog oss ändå nio timmar. I skoningslös hetta. På stenård sadel. Och vid varje stopp zillifjongers japaner med rymdstora kameror och insmickrande kids som är fast beslutna a pracka på dig en pissljummen Cooooke.

Efter sista templet, Ta Promh, när vi slutligen skulle ta oss tillbaks till civilisationen, fullkomligen grät röven. Av smärta, av svett.
Men det var värt det. Alltid roligare att göra det själv (DIY FTW!), och hela upplevelsen var alldeles infernaliskt, sjutusans supermastodontig! Episk, så att säga.
Totalt hojade vi minst tre mil under dagen. Micke Bull skulle bli s t o l t!

Siem Reap tar helt klart topplatsen på Kambodja-pallen. Men nu har vi sett det vi ville se och imorrn, okristligt tidigt, tar vi bussen upp till Poipet, aka. Hell on Earth, och tar oss tillbaks till Thailand. Med lite flyt kommer vi kunda inmundiga middag i Bangers. Med lite flyt, ja…

Sista kvällen här har förlupit oerhört stillsamt med mat och dryck. Och en smula nattmarknad.
Lugnet fick dock ett abrupt slut när vi återvände till vår senapsgula, mögelosande skrubb. När jag stod och borstade gaddarna fick jag syn på en lortig krabat på golvet och utbrast ”Uäwow, kolllla!” till Jonas. Dumt.
Med ett illpip for J upp i bingen och beordrade mig sedan att metodiskt rucka, vända, flytta och skaka allt som låg på golvet (allt). Medan han har suttit hopkrupen på madrassen med skräckslagna, tårfladdriga ögon. Ni som har sett en karl flyga i luften och tjuta över en inbillad råtta, som visar sig vara ett par lortiga kallifjonger, hajar.
Förmodligen kom det harmlösa lilla pälsstycket från det något vidriga avloppet inne på tjotta. A critter from the shitter!

Nåväl, skall vi orka upp till bussen är de väl dags att försöka få lite sömn nu.
Även om J hävdar att han absolut inte kommer kunna få en blund sålänga rådisen lurar i mörkret…
Oh well, nighty night kids!