Le beach

Det ar typiskt, sa fort man ar i storstaden vill man till kusten och tvart om. Men just nu kanns det himla bra att vara har i Sihanoukville. Ar lite jobbigt att man inte kan rora sig sa fritt pa kvallen, ar ett litet omrade vi bor i sa man aker garna inte in till stan nattetid, vet aldrig om man kommer hem da. De senaste dagarna har det bara varit slappande pa stranden nedan for oss, eftersom Teija inte matt sa bra vill man garna inte gora for avancerade utflykter. Nar man har last i bockerna sa har det statt att var strand Victory Beach inte var nagot bra. Tycker den ar suveran, i och for sig sa ar den liten men ren och mycket billiga matstallen att ata pa. Just nu sa ater man nog frukt tills det rinner ur oronen, finns overallt. Den enda nackdelen med varan strand ar val alla barn som ofta ska sta minst 10st i en ring runt inspekterna en, brydde sig inte sa mycket i borjan men det gar en pa nerverna efter ett tag.

Imorgon ska vi gora en utflykt till nagon av de andra stranderna och sedan stanna till innne i stan for att ata pa en svenskagd restaurang som vi laste om nagonstans. Sanna ska fa lax med potatis, mums. Vi varierar oss verkligen i det vi ater, men det finns nog ingenting som man ar sugen pa langre. Men har hittat ett stalle med jattegoda rak-tapas har pa hornet, kan nog bli lite sadana till middag.

Pa onsdag bar det av till ett nytt land, Thailand. Kommer att aka over gransen vid Hat Lek och sedan ta oss till Trat. Blir tvungen att overnatta i Trat eftersom att vi antagligen kommer missa sista baten till Ko Chang. Just nu kanns det som att allt har blivit en aning stressigt. Ska aven hinna med att besoka Ko Samet innan vi hamnar i Bangkok. Har aven last att det ska vara billigt att skicka hem paket fran Bangkok sa det blir nog ett maste. Skont att lampa av lite bocker och grejer. Dessutom kan man kanske handla lite mer av de fina faten om det finns nagra dar vill saga.

Skont att byta boende snart. Varat guesthouse har en formagan att stanga av vattnet hela tiden. Men har fatt veta av en annan gast vart man kan satta pa det igen. Harrom dagen nar vi skulle hamta ut vara saker fran saftyboxen sa fanns inte min kamera dar. Vi trodde antagligen att de hade lagt den i ett annat fack. Jag hade som tur var skrivit namn, rumsnummer och inlamningsdatum pa den. De kunde anda inte minnas att jag lamnat in den. Sa att vi skulle ga till polisen i sa fall efter att vi forklarat hur den sett ut och allting flera ganger. Plotsligt sa rusar de in och min kamera finns. Och nu sa ar alla som annars inte kunnat dra pa smilbanden ganska sa trevliga.

Ugh, bara 6 veckor kvar nu, hur ska man hinna med allt? Har hittat en massa spannande saker som vi ska gora i Indien. Can’t wait!