Det ar inte som det var forr

Efter Bangkok for vi till Ko Samet, hur skont som helst eftersom bussen dit endast tog tre timmar. Jakla puckon som vi ar lyckades vi ju saklart vara vaken i evigheter natten innan vi skulle fara packade och allt sant. Slept like a baby hela bussresan. Ko Samet var jattemysigt, bodde pa en liten strand Ao Thian. Under pickis resan till var strand fick jag se en varan, lite haftigt att se en in real life. Sag aven en gigantisk orm under en promenix. Bestamde igar att om det var fint vader pa morgonen nar vi vaknade sa stannade vi yttligare en natt men om det var fult vader sa flyttar vi. Nar vi vaknade var det gratt och molnigt, sa vi packade vara vaskor. Den har gangen bar det av mot Ko Chang. Det tar ungefar en evighet*20 att fa en pickis for riktigt pris pa Ko Samet, efter mycket om och men lyckades vi anda komma till piren. Lamnade vart boende i Ao Thian vid halv nio tiden imorse och kom fram hit till Ko Chang vid fem tiden.
Det ar helt otroligt hur ett stalle kan forandras sa mycket pa bara atta manader. Har har det byggtsom och rivits kors och tvars. Det ar inte alls som forr. Nar vi kom fram visade det sig att varat stalle som vi bott pa forrut var fullbokat, fick ta en annan bungalow som inte alls vara lika frasch. Ska tillbaka och kika imorgonbitti ifall det ar nagon som checkar ut. Har precis njutit av den efterlangtade Chocolateicecream-shaken som jag langtat efter i atta manader. Ganska sa roligt att personalen kanner igen oss, nastan som att komma hem, tihi. Blir antagligen kvar har pa Ko Chang fram tills den 26/11 da far vi tillbaka till Bangkan. Huh snart ar det bara en vecka kvar, ploh…vill inte aka hem.