Fem natter spenderade vi i Negril som vi har kommit att tycka mycket om. Dagarna spenderades hor och hapna inte pa stranden utan mestadels i hangmattorna i tradgarden pa Negril Yoga Center. Vissa dagar var alldeles for varma for att orka gora nagoting sa da blev det helt enkelt en hangmatta med en ol och en bok och oftast holls vi sallskap utav var nyfunna van Jacob fran Minnesota. Alla hjartansdag till ara sa fick vi ocksa varsin present av honom. Nar orken infann sig promenerade vi in till byn for att handla frukost pa supermarket, sjalvklart ata pattie i varje stand vi gick forbi och svalkade oss med ett dopp eller tva i havet. Pa natterna samlades alla som hade lust och ork utanfor varat rum for umgange och ol. Efter mycket velande fram och tillbaka sa bestamde sig vara kanadensiska vanner Owen, Colleen & Dennis for att lamna Negril pa sondag morgon for att ta flyget direkt hem till Kanada. Sakerhetsvakten pa varat boende erbjod sig att kora dem och bugdetresenar som man ar sa hangde vi glatt pa till Montego Bay igen.
Vid halv tio tiden stod vi utanfor grindarna och tog avsked fran var kare van Jacob. Earl sakerhetsvakten dok upp med en kompis som korde eftersom han sjalv var alldeles for bakis. Lite forsenade plockade vi upp kanadensarna som saklart hade sovit over. Resan till Montego Bay tog endast en timme da alla utom kanadensarna kande sig stressade over att de skulle hinna med flyget. Slappte av folket pa flygplatsen och blev sedan skjutsade till Dalley’s dar vi bodde forra gangen. Sa fort vi klev ur taxin blev vi mer an valkomnade utav kare Mrs Antie (eller som Sanna och Sofie kallar henne La Maffia) som ocksa slog oss sa vanligt pa armarna da vi sa att vi endast skulle stanna en natt. Upp for trapporna med vaskorna och in i var gamla skrubb, harligt att vara tillbaka. Eftersom det blaste ganska sa mycket den dagen sa kandes stranden inte speciellt lockande, utan vi tog en tur till marknaden istallet. Pa marknaden fyndade vi stort en nagelklippare och en jamaicansk flagga till Sanna’s ryggsack. Eftermiddagen spenderade vi pa balkongen ihopp om att undivka Andy the candy (amerikanaren som bott dar i ett par veckor och pratar nonstop om allt) och stirra pa en massa manniskor. Helt plotsligt kommer det en kvinna och skriker at Sanna att komma ner, har ingen aning om varfor. Taxigrabbarna Hugh och Junior sager at oss att sitta kvar. Sedan berattar personalen att det hela var ett missforstand och kvinnan trodde att Sanna var nagon annan. Men personalen hade berattat att det var minsann artiga flickor som bodde dar uppe och att hon skulle ga dar ifran. Kvallen spenderas sedan med take out pizza och tv.
Halv sju ringer klockan, vi bada tittar pa varandra och vill mer an garna stalla om klockan igen. Av oanade krafter tar vi oss upp ur sangen och borjar packa vara vaskor. Sedan blir det frulle bestaende utav yoghurt och spice bun (kryddat brod). Vid halv atta borjar var promenad mot busstationen inne vid centrum. Tack o lov sa var det inte speciellt varmt och flaktade bra. Val framme fick vi snabbt platser i en buss och den har gangen en storre variant an den vi akt ifran Kingston, far till och med ett sate var!. Framme i Kingston tog vi en taxi (visade sig senare vara svarttaxi) till Valerie Dean’s Guesthouse som vi last om i boken. Ett helt UNDERBART boende, jattefin tradgard och mycket mysiga rum i gammeldags stil, i ett villaomrade Uptown. Nar vi lamnat vara vaskor gav vi oss genast ut pa en promenad mot Bob Marley’s museum. Direkt nar vi kommer fram sa borjas en guidad tur pa ungefar en timme inklusive en film. Vi kan val inte pasta att den guidadeturen var sa mycket att hurra for, men nu har vi i allafall satt det. Traskade sedan vidare till ett kopcenter som lag en bit darifran. Vet inte riktigt vad jamaicaner klassificerar som kopcentrum, hittade hur som helst god lunch och ett supermarket att inhandla frukost pa. Slapar oss sedan hemmat for att forberada infor resan till Panama City.
Och har ar vi nu, klockan ar snart 21 och vi har nu varit i Panama City i fem hela timmar och har redan konstaterat att vi skarpt gillar denna stad. Var ute och promenerade och kom till ett festivalomrade men det var alldels for lang ko sa vi struntade i att ga in, verkade dock vara hel kul. Flygresan fran Kingston gick jattebra, vi satt och jamnforde musik med en jamaicansk highschool kille och vips hade tva timmar passerat. Att komma igenom ”tullen” var en otrolig skillnad fran Jamaica, gick hur smartfritt som helst. Tog en sharedtaxi fran flygplatsen hit till La Casa de Carmen, en gammal villa som nu mera ar omgjord till hostel. Bor i ett mixeddorm, tillsammans med folk fran Colombia, Usa & Israel. Kommer troligtvis att spendera fyra natter har i Panama City innan vi reser vidare.
Kramar
Sanna & Sofie
Vilken spännande dagbok att läsa ni verkar ha det helt underbart… Tänk alla spännande människor ni får träffa. Det är inte utan att jag blir avundsjuk. Kram till er båda!!!!Mamsen