Back at the beach

Sitter fortillfallet pa ett internetcafé langs en av huvudgatorna har i Puerto Escontido. Har aven haft turen att hamna bredvid en flakt, aven fast klockan ar 20:00 sa rinner svetten fortfarande ner langs vara kinder.

Men visst ar det harligt att vara ”tillbaka” i varmen, stannade i ”kalla” San Cristobal de las casas i fyra natter innan det vad dags for oss att fara vidare. Forsoker dock att aka sa lite som mojligt nu da transporter ar oforskamt dyrt har i Mexico.
I San Cristobal promenerade vi mest omkring och kikade pa och i kyrkor, besokte nagot museum, drack kaffe pa nagon av de mysiga uteserveringarna, utflykt till the canyons osv. At dessutom en super god middag pa en restaurant med mat fran mellanostern da vi firade Jan´s fodelsedag. Dagarna blev inte allt for langa da vi knappt orkade halla oss uppe. Det ar verkligen en lang tid sedan hela varat gang var helt frisk. Sanna och Sofie knaprar imodium titt som tatt men har blivit betydligt batttre och lyckligtvis har forkylningen borjat lagga sig.

Som sagt efter fyra natter tyckte vi att det var dags att lamna San Cristobal sa vi bokar in oss hela ganget pa en nattbuss med avgang 22:00 till Puerto Escontido (12timmars resvag). Nar vi kliver pa bussen sa ar blir vi alla overlyckliga da vi upptacker att vi hamnat precis vid tv-apparaterna. Entusiasmen dor efter ungefar fem minuter da filmen satts igang och den sjalvklart ar dubbad till spanska och vi fattar nada. Efter cirka en timme har vi alla somnat i ren utmattning. Nar vi vaknar ar vi alla pa bra humor for vi upptacker att det endast ar 2.5 timme kvar att aka. Efter ett tag blir vi staende pa vagen pga att en oljetank har ”ramlat” av en lastbil. Far veta att vi maste vanda om till narmaste stad och att vi far kliva pa en ny buss om tre timmar, bara att bita ihop. Var ganska sa skont att fa kliva ut och stracka pa benen, hittade dessutom pa en sot liten kyrka som ar garanterat den finaste vi satt hitills. Hur som helst 16 timmar senare och 35 dollar fattigare ar vi antligen framme i Puerto Escontido.

Har har vi inte gjort nagot annat an legat pa stranden vilket vi gjorde senaste gangen i Nicaragua innan dess. Har dessutom atit varje middag pa en och samma restaurant da det genast blivit en favorit. Ar inte latt alla ganger nar vi ska ut och ata da vi reser med bade en vegan och vegeterian men oftast gar det vagen. Detta ar tredje natten har och redan har varat gang splittrats. Imorse tog Marissa, Rachel och Jan en buss upp till Oaxaca city da de fatt nog av strandlivet. Sa nu ar det bara Sanna, Sofie, Chloe och Nir kvar har formodligen yttligare en natt till innan vi aker upp till Oaxaca for att mota upp dem.
Vi ska vara dar och utforska staden i nagra dagar och eventuellt ga pa en musikfestival. Sedan ar det tyvarr dags for varat gang att splittras upp da nagra ska resa i andra riktningar. Sanna och Soife ar inte riktigt hundra pa vad som kommer att handa efter Oaxaca troligtvis kommer Chloe att resa med oss anda tills slutet. Och om vi har tur sa kommer nagra av de andra tjejerna mota upp oss i Mexico City innan det ar dags att flyga hem. Kanns lite konstigt att lamna alla da vi rest tillsammans anda sedan Utila, Honduras…men anda skont da det imellan varven blir ganska sa intensivt. Har dessutom bestamt oss for att ha en liten reunion i London nu i sommar, sa det blir definitivit inte sista gangen vi ser varandra.

Har kommer preliminar planen for sista tiden i Mexico.

9/-12/5 Oaxaca City
12-14/5 Pubela
14-15/5 Mexico City
16-22/5 Puerto V… (kommer inte ihag namnet, ligger ute pa vastkusten)
23/5-28/5 Mexico City och diverse dagsutlykter

Sa imorgon blir sista dagen pa stranden da vi ska ligga minst tre timmar pa rygg och lika manga pa mage :).

Kramar

Sanna & Sofie

About Sanna 87 artiklar
Hej jag heter Sanna & jag är en resoholic! “To my mind, the greatest reward and luxury of travel is to be able to experience everyday things as if for the first time, to be in a position in which almost nothing is so familiar it is taken for granted.” – Bill Bryson

3 kommentarer på Back at the beach

  1. Det måste bli jobbigt att leva så intensivt med folk Ni inte känner, förtsår attt det blir skönt med andrum. Här är halvhyfsat väder, men jag byter gärna tilll mig lite solsken från dig.
    Kram
    Mamma & pappa

  2. Hej tjejer- jobbigt. härligt, förfärligt men underbart- det låter som Er resa i ett nötskal.
    Härliga kompisar.
    jag fattar inte att två unga tjejer står ut med strapatserna som Ni gör.
    Heder åt Er.

    Kramar från faster

  3. Ser ni ut som små grisar nu, eller är det kokta fläsket stekt vi det här laget, eller kanske välgrillat. Kan tänka mig att somliga ser ut som en pepparkaka…. vi andra har bleknat, det finns lite kvar på magen.
    Kram
    Mamma

Svara till