Den langsta resan

Nu ar jag tillbaka i Manali igen. Imorn fortsatter resan till Delhi med buss. Jag ar glad over att jag overlevde jeepfarden som vi tog mellan Leh och Manali, for den var riktigt hemsk, aven om den pa sina stallen var riktigt spannande. Sa har gick den till:

Klockan 00.30 vandrar vi ivag till taxistationen i Leh. Hela staden ligger som odelagd, och ingen el syns till nagonstans. Det har ar en vanlig syn i Ladakh, men anda hade vi inte skaffat en ficklampa, sa lyset fran mobilen var det enda som sken upp gatan (och indien ar kolsvart nar det ar natt). Det var en hopplos stracka att ga, runt 2 km, men vi hittade fram i tid tillslut.

En fransman kommmer fram till oss och det visar sig att vi ska ta samma jeep. Lite senare droppar dessutom tva israeler och tva britter in i bilen.

Farden startar kl 02.00 och jag somnar ganska snart, trots att farden ar ganska guppig. Jag vaknar till nagon gang ibland, och runt kl 5 vaknar jag av att bilen star stilla. Utan att jag orkar bry mig slumrar jag till igen, men vaknar ganska snabbt igen nar solen skiner mig i ogonen. Jag tittar upp och det visar sig att en lastbil har kort fast i leran. Nej, det finns inte manga asfaltsvagar har, och monsunen hade slagit till hart. Dagen innan hade det inte ens gatt att aka jeep.

Det blir en lang bilko och trots att 20 indier forsoker flytta pa den hander ingenting. Dock visar det sig att en man som arbetar med att just fixa till vagen om nagot liknande hander bor 200 m darifran. Vilken tur tanker vi, men han vagrar borja jobba forran kl 09.00, eftersom han inte far betalt for resten av tiden. Han satter sig och ater frukost istallet. Jag fattar inte hur egoistisk man kan bli, men det har ar ju Indien.

Runt kl 10.30 har man lyckats fa bort lastbilen och vi borjar rulla. Eftersom det hade regnat hela natten ar vi tvungna att kora i stora vattenpolar, och det hela ser ut som nagot man bara ser pa film nar jeepen rusar fram i 40 km/h i den har terrangen. Nagra timmar senare kommer vi till en ofattbart stor flod. Vi fattar ingenting nar det inte finns nagon bro, eftersom det faktiskt fanns en pa vagen till Leh. Var forare, galen som han ar, kor igenom floden och vi ser vattnet ga upp i samma hojd som dorrarna. Ganska snart blir jag orolig att hela jeepen skulle rasa nedfor floden. Vatten borjar aka in genom dorrspringorna, men tillslut lyckas vi komma upp pa andra sidan.

200 m senare far vi var forsta punktering. Den fixar vi ganska snabbt och vi hade ett reservdack som var lika bra som alla andra dack med oss. Eftersom vi nu ar mer an 8 h forsenade blir vi tvungna att stanna till i Sarchu och bo i talt pa 4300 m hojd. Chaufforen hade inte haft tid att stanna for mat, sa allt vi ater pa hela dagen ar frukost och middag plus ett paket kakor.

Nasta dag kl 6 brakar vi med agaren till talten, eftersom han lovade oss frukost, men vi fick ingen. Dock lyckades vi inte fa ned priset nagot, menmen.. Vi drar ivag med jeepen och efter ca 4 h korning kommer vi till en till flod, och den har ar verkligen omojlig att korsa. Vi tvingar kora rakt ut i naturen, dar det ligger stora block med stenar. Dessutom hjalper vi nagra andra jeepar att ta sig fram dar genom att putta dem framat. Tillslut nar vi den riktiga vagen igen, och ganska snart far vi en till punktering. Inte bra den har gangen eftersom vi inte har nagra fler dack. Vi fortsatter kora anda. Vi har inte sa mycket val eftersom vi befinner oss dar vi gor, och inte ett stalle dar man kan byta dack finns pa 3 mil.

Tillslut lyckas vi ta oss dit och vi byter dacken. Farden fortsatter och foraren blir galnare och galnare nar det galler korsattet. Det ar dock inte mycket vi kan gora, eftersom han inte forstar ett ord engelska. Och sjalvklart…tillslut smaller det i bilen framfor. Lite tjafs och sen aker vi vidare utan att nagon blir skadad.

Mitt i all tomult sitter Israelerna och roker pa. Passkontroller med poliser och militarer och guppiga vagar hindrar inte dem, och dessutom skiter poliserna totalt i knarket. De vill snarare salja till en. Samtidigt sitter vi dessutom och dundrar pa israelisk trance-musik + lite infected mushroom i hogtalarna (converting vegetarian). Farden var valdigt rolig och isralerna var valdigt bra sallskap (fast maste erkanna att turen kandes ganska farlig, men det var det enda sattat att ta sig tillbaka om vi inte ville till UDs riskomrade).

Nagra timmar senare kommer vi tillslut fram till Manali och checkar in pa stallet som vi bodde pa forra gangen. Imorn aker vi vidare till Delhi, en 14 h bussfard…