Var är fjärilarna?

Antar att jag har en del att ta igen med skrivandet. Jag träffade den där personen, Kristne, förra helgen. Satt och pratade ett tag och sen gick vi och såg Oceans 13. Det var ingen dunderfilm, men den va ok. Det var väldigt skumt att träffa en person som jag aldrig sett förut, men vet inte, det var väl kul. På kvällen samma dag träffade jag en student från Schweiz som tillfälligt pluggar på universitetet i Nakuru och en annan kenyansk student. Vi åt mat på någon lyxig restaurang. Jag har nog blivit så van vid maten här att jag har svårt att bestämma mig när maten är västerländsk på restaurangen.

Ytterliggare lite senare är det fest på K1 med den koreansk-amerikanska journalisten, Leslie. Det var någon amerikanska, som bor i Kenya, som fyllde år. Hon hade bjudit in en massa folk, både kenyaner och amerikaner. Festen var hur kul som helst i alla fall!

I onsdags tänkte Leslie och jag åka till ett fjärils-sanctuary som ligger i Karen. Mitt första problem var att ta mig till stan. Jag hoppade på en matatu eftersom jag hade lite bråttom från Chiromo. De sa att de var på väg till stan, men efter fem minuter märkte jag att de åkte i motsatt riktning. Jag frågade dem igen, och de sa, ja, vi är på väg till stan. Hm, tänkte jag, de kanske tar en annan väg än jag är van vid bara. Efter 5 minuter frågar jag igen, är vi verkligen på väg till stan, samma svar igen. Ytterliggare någon minut senare säger de plötsligen, nej, vi har ändrat oss, vi är inte på väg till stan. De släpper av mig någonstans jag inte varit på förut, men som tur är hittar jag snabbt en matatu som verkligen är på väg till stan. Som tur var betalade jag inte vad det kostade att ta den första matatun (ca 2 kr). Den jag tog som faktiskt var på väg till stan var den mest högteknologiska matatun jag sett häromkring. De hade en tv som spelade musikvideor, belysningen i bilen var svagt blå-dimmad och högtalarna sprutade ut ”Killing me softly”.

Tillslut kom jag fram till stan hursomhelst. Vi tog en buss, och sa till konduktören att vi ville åka till butterfly sanctuary i Karen. Efter att ha försäkrat oss fyra gånger att vi verkligen kommit rätt släpper de av oss på ett ställe ca 40 min senare. Konduktören pekar i riktningen vi ska, men vi fattade inte riktigt så vi frågar några försäljare på vägen. En av dem börjar skratta, och den andra förklarar att allt som finns här är ett giraffcenter. Vi tar en annan buss tillbaka till Karen, tar en matatu och kommer tillslut fram dit vi skulle. Problemet var att det inte fanns något här. Allt som fanns var lite kontor, och vi får reda på att de stängt ned stället för 3 år sedan. Vi blir visade växthuset eftersom vi ändå kommit så långväga, men inga fjärilar syns till. Vi beslutar oss för att åka tillbaka till stan och äta istället, en väldigt bra idé.

I veckan gjorde jag färdigt den första omgången med experiment, och jag försöker nu analysera det jag har. Inte helt lätt eftersom mina data är så komplexa, bara att veta vilken metod jag ska använda är inte helt lätt. Min gissning är något som heter two-way analysis of variance, men jag måste hitta något vettigt program som kan göra det åt mig.

Om någon vill höra lite Kiswahili gospel föreslår jag superstjärnan Esther Wahome. Tycker mig höra låtar från henne spela överallt hela tiden. De låtar som speciellt spelas heter ”great I am” (som till 95 % är på engelska) och ”Kuna Dawa”.