De mäktiga Iguazufallen

Många som har upplevt Iguazufallen säger att det är bland det häftigaste dem sett. En av alla dessa ”många” är Thomas och han säger precis likadant. Iguazu-fallen är bland det häftigaste han sett. Det handlar nämligen inte bara om ett vattenfall i mängden, det är mycket mer än så. Djungeln, värmen, naturen, djuren och inte minst ljuden. Här berättar Thomas om sitt storslagna möte och hur han som blek svensk stod framför fallen med öppen mun, smått dreglandes och häpnadsfull.

Alvar Nunez Cabeza de Vaca från Spanien. Det var mannen som år 1542 först hittade fallen som långt senare skulle döpas till Iguazufallen. Ja, så sägs det i alla fall. Att ursprungsbefolkningen Guarani hade vetskapen om platsen långt före kan man anta utan att ta alldeles för stora risker. Oavsett vem eller vilka som hittade platsen först var det en upptäckt som många hundra år senare skulle utvecklas till en av Sydamerikas största turistattraktioner.

Iguazufallen ligger på gränsen mellan Argentina och Brasilien och man utgår från Puerto Iguazu, Argentina eller Foz do Iguazu, Brasilien. Att stanna två dagar vid fallen är ett måste då man vanligtvis besöker den brasilianska sidan, som erbjuder en överblicksbild över fallen, ena dagen och den argentinska sidan andra dagen. Den sistnämnda erbjuder en upplevelse närmare fallen och är av många favoritsidan av de två.

Var beredd på att småträngas med turister, det är många som vill uppleva detsamma som du. När inträdet till nationalparken är betald och du så snabbt som möjligt har passerat restauranger, toaletter, souvenirer och allt annat som hör till är det bara att njuta av alla de makalösa fallen som Iguazu erbjuder.

Den brasilianska sidan erbjuder som jag skrev ovan en överblick över fallen och utsikten är helt fenomenal! Det första jag häpnade över var hur otroligt många vattenfall det var. Mina förväntningar innan var höga men jag hade föreställt mig färre och större fall. När jag istället möttes av flera och lite mindre fall blev jag inte besviken utan tyckte snarare att det blev ännu mäktigare och på något sätt mer att upptäcka och titta på.

När vi vandrade längs fallen såg man verkligen hur komplext allting var. Som ett väl genomtänkt rörsystem ledde ett fall till ett annat, som ledde till en liten minisjö som ledde till ett nytt fall. Och så håller det på. Att rekvisitan runt om är regnskogsbeklädda gröna berg gör inte platsen mindre njutbar. För en djupfryst nordbo som jag var detta bland det mest exotiska man kan tänka sig. Djungel, tropisk värme, vattenfall, fjärilar i alla färger. Min själ tinade lika snabbt som en isglass i stekande sol.

Längs den uppbyggda promenaden längs med bergen kan man prova på att hoppa bungy jump ner mot vattnet längst där nere. Personligen ville jag inte förstöra den fridfulla stämning som lagts tillrätta i mig med en sådan adrealinkick utan nöjde mig med att titta på innan jag lugnt traskade vidare och tittade på allt omgivningen visade upp. Efter timmar av fotografering och mäktiga scener åkte vi tillbaka till vårt boende för att dagen därpå besöka fallen igen.

Den argentinska sidan är om möjligt ännu mäktigare. Om du spenderar en halv dag på den brasilianska sidan kan du lätt spendera en heldag nu. Området är mycket större, det finns mer att titta på och det finns, för den som vill, mer att göra. Bland annat kan man åka speedboat längst ner och den som väljer detta kommer riktigt nära fallen. Det är säkerligen en kul och blöt upplevelse. Jag valde att avstå. För även om man inte sätter sig i en båt kommer man på denna sidan väldigt nära fallen ändå. Och det är först nu man förstår hur gigantiska de största fallen är.

Från den brasilianska sidan inser man det inte riktigt, men när man på den argentinska sidan står vid toppen av ”Devils throat”, det största fallet, känner man sig ganska liten. Ju nämre man kommer desto mer låter det och när man till slut kommer fram är dånet öronbedövande och det enda man ser när man tittar neråt är vattenånga som bildar en stor vit dimma. Någonstans där nere i dimman skymtar man fåglar som modigt svävar runt vid fallet. Efter många timmar i tropisk värme är det även underbart skönt att stå och få ta del av svalkande stänk från vidundret framför en.

På denna sida av nationalparken finns det även en del shyssta vandrings-leder som är väl värda att prova på. Det är även ett kul avbrott från de mest turistvänliga stigarna då några av de alternativa lederna är mer svårtillgängliga.

För att ta sig runt mellan de största avstånden finns det ett tåg som transporterar turisterna. Tåget går på naturliga drivmedel vilket är en självklarhet. Som gäst uppmanas man att inte ta med sig blommor eller på andra sätt inverka på naturen. Att slänga skräp är självklart strängt förbjudet. När man väl kommer hit förstår man varför naturen ska hållas i bra skick! Efter en heldag har man hunnit smälta intrycken och inser att naturen återigen har visat att den bäst av alla kan skapa underverk.

Varje gång det är fullmåne finns det möjlighet att besöka fallen under den sena kvällen. Den möjligheten hade tyvärr inte jag men jag kan ju bara fantisera om hur vackert det är. Det finns dem som påstår att Iguazufallen är bland det vackraste dem sett. Jag blundar, tänker tillbaka och håller fullständigt med!