Det stora outback-aventyret DEL 1

Hejsan alla glada och andra mindre glada, man vill ju inte stampa nagon pa tarna.

Just nu befinner jag mig i Adelaide och pustar ut efter det stora outback aventyret. Det som ni redan vet ar jag med buss fran tropiska Cairns skulle aka till Alice Springs men vad som hande dar efter har ni ingen aning om. Spannande va?

Naja, jag ska forsoka halla mig sa intressant som det bara gar.

Resan med Desert Venturer varade i 3 dagar och tva natter. Under denna resa sa sag jag for forsta gangen dromedarer, emuer och kangurur i det vilda och i sitt ratta element, det var nagot av en hojdare. Vi stannade aven till langst vagen pa div vagpubar och mindre samhallen vars invanare var lite, hur ska man saga det har pa ett fint satt….speciella, av det humana ordet sa far ni nu dra era egna slutsattser om vad jag forsoker fram.

Vi stannade till i en stad vars namn jag i skrivande stund har glomt. Men den ar kand for 4 saker.

1, Den inofficiella nationalsangen Waltzing Matilda skapades har.

2, Den stora farklippar strejeken.

3, Varldens langsta roadtrain pa 1,5 kilometer rullade har.

4, Australiens flygbolag Quantas grundades har.

For att aterkomma till Waltzing Matilda (som ar en sann historia) sa handlar den om en farklippare som bli utan jobb. Han stjal ett far for att fa lite mat i sig men blir pakommen med detta. Pa denna tid sa var fartjuveri samma sak som dodsstraff och for att slippa det sa tog han livet av sig i samma stund som han akte fast. En ledsam historia. Som jag kan forsta att man vill ha som nationalsang….

Naja, far att aterkomma till amnet.

Langst vagen till Alice Springs sa ligger aven puben Walkaboutcreek, ringer det nagon klocka hos nagon? Den var med i filmerna Crocodile Dundee. For att ara denna pub och att infria ett lofte sa fuktade jag strupen med den inhemska olen VB (Victoria Bitter) Sa Anders, nu kan du sluta ligga somnlos om natterna.

Detta var hojdpunkterna pa Desert Venturer touren. Och for er som inte vet hur ni ska ta er till Alice Springs sa rekomenderar jag detta foretag varmt.

Redan dagen efter ankomsten till ”Alice” sa var det dags for nasta tour som skulle ta mig ut till den riktiga outbacken dar man i swags sover ute under bar himmel runt lagerelden. Wayoutback heter foretaget som jag akte med och sa nojd jag ar med min upplevelse dar sa ar jag glad att jag betalade lite mer for att fa det dar lilla extra, som i det har fallet inte betyder lyx, utan att man far se mera och ga langre ut i outbacken.

Forsta dagen sa akte vi ut till Ayers Rock eller Uluru som den heter pa orginalsprak. Fran Alice ar det en resa pa ca fyra timmar. Val framme sa hade man alternativet att antingen gora en bestigning av klippan eller att gora en basewalk. Av den respekt som jag under aren har odlat fram till abourginerna sa valde jag att gora vandringen runt klippan. Av 9 personer som varan grupp bestod av sa var det 7 som valde att bestiga den. Naja, vandringen som ar ca en mil lang och tar ca tva och en haltimme gar helt enkelt ut pa att se stenen fran marken vilket innebar att man far se lite mera. Man far bla se malningar, sma dammar, div formationer och heliga platser. Sa jag ar nojd med mitt val av att avsta fran bestigningen. Aven om jag kanske var och fortfarande ar sugen.

Pa kvallen sa akte vi till var egen plats undan fran alla turist bussar och andra storande moment for att se solnedgang over klippan. Detta skedde tillsammans med champagne och kex med ost eller salsa mix. Sa det var en fin upplevelse. Tog aven nagra riktigt fina bilder pa The Olgas som jag kommer att lagga upp senare. Pa vag tillbaka till campingplatsen sa vandrade jag och dom tva resterande i gruppen som hade stannat kvar lite langre for att beskada solnedgangen, sa holl Pete, en engelskman pa att trampa pa en brunorm. Det rorde sig om ett par cm. Detta gallde aven mig som i princip gick brevid. Sa det var resans forsta upplevelse med den giftiga delen av Australien.

Sedan hade vi lite kvallsmat som var lagad over oppen eld innan vi rullade in oss i vara swags och njot av den otroligt klara stjarnhimmelen. En swag ar for er som inte vet, en sovsack med inbyggd madrass. Ni anar inte hur klart man sag alla stjarnor, och jag lag lange och tittade ut ur min swag innan John Blund slot mina ogon. Fint skrivet va? Det som jag blev lite forvanad over var att man inte sag nagra satelliter svava runt.

Dag tva sa var det uppstigning vid 05:30, det var dags att se solen stiga upp over Uluru. Som dagen innan sa hade vi varan egen plats sa att vi inte behovde trangas med tusen andra manniskor. Det var ett fint skadespel men med solen kommer aven flugorna. Vi pratar om flugor i tusens miljarder. Det ar en massa energi att utvinna for den som kommer pa ett satt att ta vara pa den enegi som gar at att vifta bort flugorna. Dom satter sig i ogonen, i munnen kryper upp i nasan och i oronen, helt otroligt. Men anda sa vande jag mig och anvande inte ens mitt flugnat. Det var ju en upplevelse precis som alla andra.

Tiden for internet tar slut har. Fortsattning foljer i del tva. Passa pa att gora iording lite kaffe eller te innan ni fortsatter att njuta av min berattar talang.