Lyx, antilyx och galningar…

Puh…kommer precis ifran en smaskig biff och ett gott glas rodvin…jag vet inte vad de gor med kottet har nere men det tuggar sig nastan sjalv. Kul att se att sa manga som 86st last forra dagboken hitills. =)

Tror jag lamnade er sist i Montevideo, Uruguay. Sa jag fortsatter dar med att jag spenderade sista kvallen i Montevideo med att traffa Jenny och Sarah (som jag traffat redan i Iguazu) pa en bar och hade en skitkul kvall och vinglade in pa hostellet sent bara for att hitta ett stort gang med argentinare som fortfarande satt och sjong allsang i morgontimmarna. Ingen ide att forsoka sova utan lika bra att stamma upp…eh…till de glada sangerna jag aldrig hort.
Jenny och Sarah bjod in mig till ett stalle som hette Cabo Polonia dar de kande nagon som hade en stuga…jag hade ju bokat biljetter redan till Punta del Este sa jag sa att jag skulle aterkomma om jag fick tid att ta mig dit (kommer till det sen).

Hoppade pa bussen nasta dag alldeles for tidigt i mitt tycke och tog mig ialla fall till Punta del Este efter nagra timmars busstur. For er som aldrig varit dar kan man val bast uttrycka det som sa att P. del E. likagarna kunde legat i sodra Frankrike eller Italien. Det ar en lang udde som sticker ut i havet och hela stallet ar fullt med lyxlagenheter, lyxhotell, lyxvillor, lyxbilar och lyxbatar. Folk ar vackra och rika (och kanda aven om just jag inte fattade vem de var). Priserna dar ligger runt 110:- SEK for en normal liten drink pa en normal bar (normalt en 10-20:- typ). Inte sa spektakulart i Europa men for Sydamerika ar det nog rekord?
Jag hade bokat ett hostel pa partybeachen La Barra (trodde jag ialla fall) och tog mig dit med en lokalbuss som slappte av mig mitt i den lilla byn strax utanfor Punta. Efter en timmas letande efter mitt hostel i stekande sol mitt pa dagen bakfull och med en stor ryggsack hittade jag till slut mitt hostel lite midre nojd. Det lag inte 500m fran stranden…det lag runt 3km fran stranden i djungeln haha. Men det var jattefint och efter ett dopp i deras stora bla pool sa kandes livet inte sa illa anda.
Delade rum dar med fyra halvkonstiga svenskar (bl.a. nagon nykterist fran Tranas som kande min kusin Magnus) som reste i ett gang. Hangde med dem pa middag och till stranden forsta dagen och tyckte livet var toppen vid poolen pa kvallen med ett glas vin och en god bok i handen. Hittade ett gang glada britter nasta dag att hanga med sa vi tog oss ut pa de lokala klubbarna pa en rolig utekvall…lite kul var att vi hade med oss en tysk som var typ 2.09 lang. Argentinskorna hade val aldrig sett nagon som var sa lang sa de samlades i flock runt honom och fragade om de fick ta bilder bredvid honom. Sa han fick sta dar som en cirkusattraktion med flickor som gick honom till navelen. Men eftersom flickorna var fotomodellsnygga allihop sa var han ganska glad anda. 😉

Efter nagra soliga dagar i Punta var det dags att dra vidare och jag var ganska installd pa att sticka direkt till Buenos Aires da jag inte har sa mycket tid kvar och det var valdigt knepigt att ta sig till Cabo. Akte nagra mil till en busstation och andrade mig pa vagen och ville nog aka till Cabo Colonia anda…bara for att upptacka att sista bussen redan gatt for dagen. Precis nar jag borjat sura och skulle boka en biljett till Buenos kom det en lang, blond kille (hollandare som heter Jos) knatande och efter lite snack sa berattade han att han hade hort ryktas om en buss som skulle ga lite senare anda forbi Cabo sa vi tog den tillsammans. Han visade sig vara en valdigt trevlig lakarstudent som hade fatt praktikantjobb pa Boca Juniors fotbollsklubb…nar han kom dit sa sparkade de tranaren precis och hans jobb forsvann. Lite osis dar!

Cabo Polonia ligger inte vid nagon vag, man maste ta en stor 4X4 jeep/lastbil (kolla bild pa Mammuten) dit genom ett naturskyddsomrade och langs en lang, lang strand. De manga bilderna gor inte rattvisa tyvarr pa hur vackert det ar dar…det tar andan ur en nar man kommer dar langs stranden och ser de fa husen (population 80 pers) ligga utspridda langs en udde som sticker ut i havet. Det ar inte bara obefintligt med bilar dar utan aven elektricitet…och rinnande vatten.
Jag kom dit pa kvallen och hittade Jenny & co sittandes med alla andra i byn pa sodra stranden tittandes pa solnedgangen. Den var helt fantasktisk och nar solen val gatt ner appladerade alla. Efter solnedgangen samlas folk i en strandrestaurang dar det serveras levande musik av tva jatteduktiga killar pa aukustiska instrument och sang till ljuset av levande ljus i sma oranga papperslampor. Eftersom det inte finns nagon el eller stader pa mils avstand sa ser man verkligen varenda stjarna pa hela himlen. Jag visste inte ens att det fanns sa manga dar jag lag pa en strandstol och lyssnade pa musik och tittade upp i himlen.

Huset vi bodde i var nog inte mer an tjugo kvadrat och delades av atta (8!) personer. Man lagade mat pa en liten gasspis (se bild) till ljuset av stearinljus. Man duschade med uppvarmt vatten fran spisen i en stor hink som man hade en skopa och oste over sig…till ljuset av stearinljus. Alla restauranger (det finns faktiskt ett par stycken) ar upplysta av levande ljus pa konstruktiva satt i glasbehallare eller papperslampor. Jag behover nog knappast saga att det ar helt fantastiskt mysigt att hora havet sorla och bara se dessa levande ljus lite har och var i morkret…och en vacker fyr som sveper ljus over byn fran klipporna i slutet udden (det enda som drivs av el).
Pa dagarna lag vi ett gang (Jenny, Sarah, Jos och de vi delade hus med) pa en otroligt vacker strand och man kunde hitta sjolejon lite har och var pa klipporna vilket jag aldrig sett forut. Kul! Kvallarna var musik, vin och fest pa de lokala restaurangerna. Spenderade tre dagar i detta paradis innan jag var tvungen att hitta en jeep som tog mig tillbaka till vagen igen.

Efter en lang resa via Montevideo var jag antligen framme vid farjan till Buenos Aires klockan fyra pa natten. Tankte forsoka fa lite sovit sa jag hade kopt en forstaklassbiljett. Problemet var bara att av nagon anledning satt det en man i sextioarsaldern ganska nara dar jag satt…och han hade nagon form av psykos. D.v.s han skrek och mumlade massa konstiga ljud och osammanhangade meningar hela vagen (typ att han inte ljog och att alla andra var galna m.m.)…folk forsokte fa tyst pa honom men det gjorde bara saken varre. Glad nar jag kom fram anda fast jag var helt slut.

Nu ar jag ialla fall i Buenos Aires och har spenderat dagen pa stan med tva britter och en norska som jag hittade igar och spelade biljard med hela kvallen. BA ar helt annorlunda an jag trodde…det kanns nastan som att vara i New York pa sina stallen. Stor modern stad med en valdigt skon ”vibe”. Skall gora lite mer sightseeing imorgon och det kommer val lite nya bilder pa det snart. Datorerna ar det som inte ar moderna har…de ar rent ut sagt helt skit. Jag visste faktiskt inte att de hade kvar datorer fran 70-talet fortfarande (ok lite overdrivet).

Nu skall jag ivag och traffa de andra pa hostellet sa jag for fortsatta nagon annan gang.

Puss och kram! =)