äntligen några dagars lugn

Hehe, jo det kan låta som att jag är bitter men det är jag inte. det känns bara som att ingen som jag träffar hjälper en osjälviskt utan alla ser bara potensialen av att tjäna sig en hacka. Jaja, nog om det, tidigt imorse, typ runt 5 kom vi fram till Varanasi och jag måste säga att en tågresa här är lite utöver det vanliga. när man tittar ut sitter det människor på andra spåret och gör sina behov. urinstanken som slår en i ansiktet varje gång tåget sätter igång efter ett stopp är obeskrivligt. Igår innan vi åkte åt vi vår billigaste middag hittills, 22 rupi, typ 4 kr, tillsammans! Jag mår finemang, ingen feber och inga magproblem, saknar alla hela otroligt mycket men jag tror Elias har det värst, han ser ut som en ledsen hundvalp, jag hoppas det blir bättre. vi ser båda två fram emot Vietnam, lite som en omstart förhoppningsvis.

Irene – Klimatet är underbart men vi har lite problem att passa in här, en enorm vit jätte och en lite mindre drar ofrånkommligen mycket uppmärksamhet till sig. jag antar att det är för att vi inte är vana vid denna uppvaktning. som sagt jag mår iaf bra på alla sätt, lite hemlängtan men bara på en bra nivå.

Staffan – Jo det ligger nåt i det du säger, vi ska helt klart göra något åt situationen, hehe. ingen whiskey dock men antagligen något drinkliknande, gin tonic kanske (pappsen skulle bli överförtjust) självklart är kungafamiljen med oss, alltid, haha. vi har faktiskt visat den några gånger…

Cajsa – vi får sova ut imellan åt, elias sover mer än mig. han saknar sandra mycket. vi ska kanske ta oss till Daarjeeling, ligger i nordöstra indien (kolla karta) precis på gränsen till himalaya, ett stenkast från Mt Everest. det ända vi oroar oss för är hur vädret är, kanske lite väl kallt men det lär vi bli varse.. puss å kram (säg till moa att kolla på den här sidan om hon inte redan gör det)

Pappa – Elefantritten ja, hahaaaa, inte så mycket att säga. det är det festival här i hela Indien så därför var det tydligen förbjudet för elefanterna att vandra i bergen som var tanken, så vi fick rida upp och ner på vägen, 200m i vardera riktning. men vi åkte och tittade på en enorm kanon i ett fort som var byggd på 1700-talet och kunde skjuta 38km. ganska imponerande, den har aldrig använts i krigstid men provskjutits en gång, då blev de fyra kanonmännen döva… jaja mog om det! det kommer ett paket om cirka en och en halv månad, kan du öppna det men inte titta i påsarna, jag vet inte om sakerna tar skada att ligga förpackat en längre tid. puss å kram.

Zara – Nu kommer vi vara i Varanasi tom 25/10 så jag ringer nån dag. Jo, det skiftar ibland kan ma känna att det är underbart men ofta att det blir för mycket. hehe, kul ed tjejerna, hälsa dom så mycket. klart det kommer visas foton, frågan är bara hur mycket NI orkar. vi har nu ca 1500 bilder, hahahaa. tar sin lilla stund att titta igenom. vi köpte en liten hårddisk i London som har en skärm så att vi kan titta på bilderna vi tagit. så varje kväll är det nästan som en ritual när vi lägger oss ner på sängen och kollar på dagens bilder. vi har för sokt ladda upp lite men det går för långsamt här. kanske senare. hälsa hela familjen så jättemycket, saknar er alla som en tok. tusen pussar till dig.

Jessica – jo lite problem men nu kan det ju bara bli bättre 😉 hur är det på jobbet? hälsa till alla. kram