Det blev inget dödståg och ingen djungel heller för den delen. Jag klev upp 5.30 imorse fixade packningen och gick ner och käkade frukost. Vid 6.15 stod jag på gatan, 6.30 skulle jag bli hämtad. Tiden gick och vid 7 orkade jag inte vänta längre, var småförbannad faktiskt. Dom hade säkert lurat mig så jag betämde mig för att ta mig till deras kontor om jag nu kom ihåg vart det låg. Tuktuk-föraren tog mig till rätt del av stan men sen hade han inte en aning. Så jag började vandra omkring på måfå. Tillslut, ca en timme senare hittade jag rätt och efter yttligare en halvtimme kommer rätt försäljare. Han förstod inte vad som var felet och ringde föraren som sa att han stått och väntat på mig vid 7. Försäljaren sa att jag måste ju självklart vänta kvar eftersom det skulle plockas upp fler men det hade inte nämnt till mig när han sålde resan. Jaja, han skulle följa med till mitt guesthouse för att fråga personalen om föraren verkligen hade varit där vilket han naturligtvis hade varit. Innan vi åkte dit sa han att om föraren inte hade varit där skulle jag få allt tillbaka men om han hade varit där skulle han dra av 500 på summan jag betalat. Jag tycker det var deras fel och diskuterade länge och väl varför det inte var mitt fel och att jag därför skulle få hela summan tillbaka men han vägrade ge sig. Till slut såg det ut som han skulle börja grina så jag gav upp, yttligare 2 timmar senare fick jag tillbaka 1400… Jag har fått veta att en annan resebyrå, tom här på Khaosan road, säljer samma resa för 500 baht. snakca om blåsning, jaja. Such is life!!
Istället spenderade jag dagen i hotellets uteservering med boken skriven av Leif GW Persson, ”en annan tid, ett annat lif” och kunde bara inte sluta läsa. Ca 400 sidor och 10 timmar senare var boken slut. Så har ännu en dag gått till ända. Gled ut något vimmelkantig och på något ostadiga ben på gatan och siktade på ett av stamstånden som säljer stekta nudlar med grönsaker och ägg. mumsfilibabba!!
Jag hoppas ni har det bra där hemma i snöstormen, ligger och tittar på alla foton som jag tog med mig med jämna mellanrum. Puss&kram, Max
Mamma – Jo lite fantasi lägger jag väl till men bara tillräckligt. Lite underhållande ska det ju vara, men alla händelser är baserade på verkliga händelser. Hade ingen chans att reta elefanten gga förklarliga skäl men vi får se nästa gång 😉 hoppas det är bra i Brasilien! saknar dig massor, puss
Storasyster yster – Ja men visst är det konstigt, svenskar som ändå är ett relativt litet folk finns fanimig överallt…. Det låter iofs ganska mysigt med snö, skulle vara grymt kul med snowboard men jag har ju det när jag kommer hem antar jag… jo ensamheten tränger på lite väl mycket ibland men oftast är det helt okej, försöker sysselsätta mig så bra det går. Har du haft användning för halsduken än då? 😀 min luddade som fan, det kommer väl sluta med att halsduken sitter som rester på tröjan istället, haha. Saknar dig enormt mycket, ser fram emot trevliga kvällar i köket med te och barnspyor 😛 hehe. Tusen kramar å pussar
du glömde att fråga. hur många h före oss e du?