Arbetet i Phuket snart över…

Det är underbart med alla kommentarer och det går direct in till hjärtat måste jag säga. Berättar hela tiden för Marco om mina fina inlägg och han berättar I sin tur om alla ganger han varit med i tysk tv, haha.

I fredags trodde jag att jag skulle möta 180 svenskar men när jag kom fanns det bara 4 kvar, alla andra hade redan hunnit åka hem. Jag gick iaf och pratade med dom och även om personal från SOS international hade varit och pratat med dom fanns det fortfarande saker jag kunde informera om och att bara prata var en stor grej. Det som var värst för mig den dagen var en ung kille som förlorat hela sin familj, det räckte att se hans ansikte när jag kom in för att hjärtat skulle stanna några sekunder. Det märktes dock att personal hade börjat komma till sjukhusen så jag åkte tillbaka med min information till ”city hall”. Senare på dagen åkte jag och tre andra svenska volotärer till flygplatsen för att hämta upp 52 flyttkartonger med kläder som kommit ner från Sverige. Vi åkte i konvoj (två jeepar och en personbil) med varningsblinkers på ut på flygfältet och öppnade upp en del kartonger för att dom som skulle till planen skulle kunna plocka på sig lite kläder. Det kom tio svenskar, det var allt! Alla andra hade redan åkt hem, det skulle varit perfekt att få kläderna typ två dagar tidigare för att ha haft chans att ge fler svenskar kläder. Imorgon ska vi dock åka till Khao Lak och till sjukhus med kläderna som är över (typ 51 kartonger) för att ge ut till andra i behov. Trots allt har ju faktiskt thailändare här förlorat allt och bokstavligen talat äger dom bara dom kläder dom har på sig. Man hade ju kunnat tro att vi skulle få ner lite tjocka jackor, strumpor, mössor, vantar och skor men nejdå. Det kom kjolar, skjortor, blusar, mm. Och allt är typ fillipa k, björn borg, boomerang, gant osv. Men jag antar att det är trevligt för dessa människor som förlorat allt att få snygga kläder… och jag resonerar som så att dom thaiar som får kläderna kan ju alltid sälja dom och då ha lite pengar istället.

Igår var det inte mycket till feststämning, det var sagt att man skulle ha svarta kläder på sig och under kvällens gång skulle det tändas ljus. Det var lite magiskt faktiskt och det var verkligen lugnt ute. Jag, Marco och en nyfunnen volotärkompis vid namn Nishan från Kanada, gick till en bar precis runt hörnet på stadshusområdet och drack öl. Vi lyssnade på covers och pratade om allt som har hänt under dessa dagar. Under gårdagen visade det sig att dom två hade varit till stranden i Khao lak och hjälpt till att bära kistor men dom sa att det var obeskrivlig upplevelse. Thailändarna gör ett fantastiskt jobb där nere och kompisarna berättade att thaiarna hela tiden försökte lätta upp stämningen, dom jobbade snabbt och effektivt. Jag hörde tom om en thai som gick och snaskade på ett äpple, det måste varit en konstig syn. Typ som om dom gör det varje dag… Dom berättade även att ett identifieringsteam hade dykt upp men försvunnit lika snabbt.

Den thailändska kvinnan som jobbar för svenska ambassaden vid ”city hall”, jobbar också frivilligt. Hon ville vara närmare centrum och offren på sjukhusen. ”City hall” är den naturliga knytpunkten och nästan alla andra ambassader har satt upp sin bas här. Förutom svenska (och norska) ambassaden, som har satt upp sin bas i Pearl village (inte norska ambassaden), en lyxresort så det bara skriker om det, igår hade dom tydligen snittar att trycka i sig men jag antar att deras jobb är så utmattande att dom behöver en exklusiv omgivning för att ta det lugnt.

Jag tror att jag inte har så mycket kvar att göra nu, imorgon ska vi som sagt dela ut kläder och dagen därefter kanske det finns något att göra men sen tror jag nog att jag åker vidare. Jag tror inte jag kan svara på alla kommentarer som jag brukar göra, ni förstår säkert, hehe. Men det är jättekul att så många tar sig tid att läsa och att lämna kommentarer. Det är vekligen superkul att få feedback.

Nu ska jag lägga mig, ska upp till en ny dag med nya uppgifter om 6 timmar. Vi får hoppas att det blir ett bättre år som kommer…

Många kramar till alla! Max