På torsdag åker jag från Phuket

Hej hej! Igår var tanken att vi skulle till sjukhusen med kläder och efter 4 timmars väntan kom tillslut bilarna, vi var dock tvungna att bära alla förnödenheter till utsidan av området eftersom den thailändske premiärministern besökte ”city hall” just då. Det visade sig att vi inte alls skulle till sjukhusen utan till en liten by som hittades häromdagen, helt utplånad. Ett tyskt tv-team hade bestamt sig för att följa med oss hela dagen, dom skulle visa hur en tysk volontärs resp en thailändsk volontärs dag såg ut. På vägen passerade vi tex Khao Lak, det är en förfärlig syn, thailändarna håller på att rensa upp men hela området är jämnat till marken. även när vi kom längre in i landet fanns det totalförstörda hus, detta alltså på avstånd som 2 km från stranden. Efter tre timmar kom vi tillslut fram till slutdestinationen, var det smått kaosartat. I byn försökte myndigheterna städa upp samtidigt som strömmade in thailändska familjer som ville ta sig en titt. Familjer som var i behov av våra saker fanns inte där, eftersom det inte fanns något ställe att bo. Det är svårt att föreställa sig hur starka vågorna var men på flera ställen såg jag stora fiskebåtar som låg upp emot 100 från vattnet. Det var en kuslig stämmning, ungefär som en spökstad. Till slut åkte vi iaf till en uppsamlingsplats som staten har hand om och lämnade alla saker. Sedan åkte vi till Takua pa sjukhus och lämnade medicinerna som vi hade fått med oss. Jag tror och har även hört att det thailändarna behöver är inte kläder, vatten och medicin utan hjälp att kunna bygga upp sina hem och inkomstkällor. Hörde även att det har byggts nya fiskebåtar som ska sändas ner till fiskarna som förlorat sina båtar och därför deras inkomstkällor. Det folket behöver nu är hjälp från byggindustrin!

Trots detta kändes det som ett bakslag för mig, jag ville komma ut till dom behövande och se att dom verkligen får detta, nu vet jag inte riktigt hur det går med det vi lämnade. Alla som har hjälpt oss att fixa med kläderna har velat ha sin beskärda del av kläderna. Vid ”city hall” har det blivit lite av en hätsk stämmning eftersom det dyker upp volontärer hela tiden och det finns inte så mycket att göra så alla får bråka om arbetsuppgifter. Jag tror även att har med att göra att man vill hjälpa till men har svårt att göra det. Jag, Marco och Nishan har jobbat nästan en vecka i sträck och nu har vi alla tre kommit till den punkten när vi känner att det inte finns så mycket kvar för oss att göra. Idag kommer vi nog bara ta det lugnt och prata om allt som har hänt. Jag har sagt till dom vid city hall att om dom bestämmer sig för att åka och lämna ut sista kläderna till sjukhusen så kan jag följa med.

Igår köpte jag min flygbiljett och jag flyger till Kota kinabalu på torsdag, gick inte att få någon biljett tidigare. Har tänkt åka dit och ta en titt på Mount Kinabalu (förhoppningsvis från toppen) och sen ska jag besöka nationalparken med alla orangutanger. Just nu känns det skönt att komma vidare, det känns som jag har gjort vad jag kunnat göra.

Många kramar, Max