Vi roar oss med att pilla i naveln och bränna bromsar…

Just nu befinner vi oss i Dunedin på östkusten på sydön och vi börjar långsamt ta oss uppåt mot nordön.

På väg till Queenstown stannade vi till hos ”Uncle Ian” och provade på att köra världens största monstertruck i skolbuss genren. Det var några gånger som bussen var nära att välta pga av att guppen var så branta men Ian sa att ”whatever you do, don’t push the brakepedal because we’ll flip forward”, detta sades med en tysk accent samt ett hånleende så vi så till att inte röra bromsen.

I fredags kom vi alltså till Queenstown, resan dit är verkligen minnesvärd. Vi flög med vårt vrålåk över nya zeelands högsta bergspass. Jag kan tillägga att det är förbjudet för hyrbilar att ta den vägen (?). På vägen ner blev jag nojjig och tyckte mig känna rökdoft både en och två gånger. När vi precis kom ner kände jag att bromsarna inte tog så bra så vi stannade för att ta en titt. Vi behövde inte ens kliva ur bilen för att inse att nåt var galet. Det bokstavligen talat bolmade ut svart rök från hjulen. Perfekt, nu när däcken är bytte kan vi ju ta oss an bromsarna.

Dagen efter kollade vi dom vid en verkstad men han sa att bromsarna skulle behöva bytas. Det var ganska komiskt för när vi kom och sa att vi hade överhettat dom sa han ”ni körde ner för det passet va?”. Jag antar att det kommer en hel del turister med det problemet. Idag var vi till en Nissan service och dom sa att det var lungt men påpekade samtidigt att det finns nåt som heter ”motorbromsa”.

Iaf, i Queenstown roade vi oss kungligt med Jetboat vilket var RIKTIGT kul. Ibland var det inte djupare än några decimeter och föraren såg verkligen till att vi fick veta att vi levde…

I lördags begav vi oss till Milford sound, på vägen dit använde jag bromsen ca tre ggr, hahahaha. Självklart regnade det när vi kom dit vilket inte är önskvärt eftersom man ska njuta av dom vackra fjordarna och säga ”ahhh” och ”baaa”. På söndagmorgonen hade molnen dock brutit upp och det var verkligen HUR vackert som helst.

yada yada yada…

senare på dagen kom vi alltså till Invercargill, den sydligaste storstaden på sydön. Det är inte så mycket att se eller berätta om men vi bodde i en jättemysig 1900-tals villa och det jobbade en superpedantisk tjej där som vi bjöd på middag. När vi lämnade huset för att åka och köpa mat, stod hon och diskade spisen, när vi kom tillbaka stod hon fortfarande och hackade på den med kniv…

Bara för att summera, överhettade bromsar, Jetboat, Milford sound, fint hus med rosenträdgård och slutligen Dunedin.

Puss å kram, Maxxxx

Svar på kommentar: Stefan och Johanna – Tck så mycket och jag har hälsat till Elias, han tackade så mycket, hehehe. ha det så bra!

Pappsen – Låter som ni också vet hur man roar sig 😀 hälsa fastern så mycket. kram kram

Mamsen – Det låter kanon med biljetten, runt den 15 vore kanon. puss

Cajsa – Tack, inga fler bilder bara dom som ligger uppe!! har kastat resten för att få plats med porr på hårddisken…. det gäller att prioritera! Hej

Elin – Jo, tack. jag kände att det var dags med en asiktslyftning. väntra bara och se vad jag har gjort med rumpan, hahahaha. salsa i rom låter kanon, måste bara ta mig hem och dra in lite cash först 😉 saknar dig massor min vän!! puss

Rompor – ahhh va fn, däck på däcken, du vet vad jag menar. Trist med provet men svenskan går säkert bättre, jag har hört att du börjat lyfta skrot också!! ha det så braaaa!

Jwan – mjo, vi har det ganska fint. Idag tryckte vi så mycket god mat att vi var tvungna att släpa oss till ett par fåtöljer för att slappa lite med ett mycket intressant parti schack. Idag var vi på ett schysst cafe och tryckte varsin panini, jag tog en cappucino och elias läskeblask. Sedan fotade jag några lamor. Helt underbart är ordet!! puss på dig

Johanna (somewhere up north) Eriksson – Takk så mycke. det var fina ord 😀 (elias hälsar, han undrar om du fixat biljetter till Bruce the boss i sommar???!?) jag hoppas att jag kommer hem bra också men just nu vänder jag på mina sista slantar så det kanske blir lite snarare än jag trott. Brasilien kvar på min resagenda. Ha det nu så bra min umeåvän. Amiga, hasta luego!