Mina vänner, jag vet att jag inte skrivit på ett bra tag, men jag ska förklara varför och vad jag har haft för mig. Till att börja med ska jag berätta om vår tripp till Cape Tribulation, i världens äldsta regnskog. Det finns träd där som vuxit oförändrat i 140 miljoner år, och träd som växer ungefär 10 centimeter på 10000 år!
Till att börja med åkte vi på krokodilspaning på Daintree river, men det regnade alldeles för mycket så vi såg bara en frussen liten stackare i vattenbrynet. Hursomhelst, var kul att se en tvättäkta krokodil i vilt tillstånd!
När vi kom ut till regnskogen badade vi i en färskvattenflod, jagade kokosnötter längs stranden som vi kalasade på när vi kom tillbaka, och efter en dusch begav vi oss naturligvis till baren. Efter en större mängd öl kom vi på den ljusa ideen att gå ut på paddjakt, eftersom vår guide berättat att paddorna var en av dom största skadedjuren i hela Australien. Dom togs dit på 1800-talet för att ta kål på nån sockerrörsskalbagge, men det gick naturligtvis åt skogen. Dom är dessutom giftiga, barn och hundar dör årligen av dom. OM man slickar på ryggen på en av dessa paddor skall det ge samma effekt som att ta LSD (något vi såklart var tvungna att prova; det funkade inte). Enligt Australiensisk lag får man inte bära mer än 2 paddor samtidigt, eftersom gruvarbetarna brukade ta med sig en hel kasse och bli höga som hus. Hur som haver, guiden berättade för oss att man fick en öl för varje dödad padda man kom in med i en pub, och han bad oss uttryckligen att döda varje padda vi stötte på. En sådan utmaning kan man ju inte motstå?!
Vi bad en tjej i vår bungalow att krigsmåla oss med smink, och sedan vässade vi vassa spjut och begav oss ut i den tropiska natten. Det tog inte lång tid för ögonen att vänja sig vid mörkret, och snart såg vi paddor överallt. Jag var den första som siktade en, lyfte mitt spjut och SWOOOSH. Var säker på att jag missat, men när vi gick närmare såg vi en spetsad padda. Första villebrådet! Näst på tur var Tom, som kastade sig över en och slog till den med sitt spjut. Den här sortens paddor är stört omöjliga att döda, dom kan spotta ut alla sina inälvor på marken och svälja allt en halvtimme senare och hoppa iväg som om ingenting hänt. Det tog honom minst en halvtimme att ta kål på den och då mådde vi alla lite illa av alla paddinälvor och annat, så vi gick till sängs lite illa till mods.
Dagen efter var det dykning på stora barriärrevet! Det var verkligen helt otroligt. Solen sken, maten var helt fantastisk, skön musik och flummiga typer som jobbade på båten. Första dyket gjorde vi med en guide, eftersom vi inte dykt så mycket förut. Andra dyket gjorde vi själva, och det var vid väggen där barriärrevet dyker 20 meter rakt ner. Som ni kan se av alla bilder så fanns det hur mycket som helst att se i form av koraller och djurliv. Mycket nöjda med vår dag återvände vi till djungelbyn och, hör och häpna, baren. Kvällen avslutades med ett beachparty, vi tände en stor brasa, någon hade med sig en gitarr… vi låg alla under stjärnorna och bara tittade upp mot himlen tills solen började gå upp. En av dom bästa dagarna under hela min Australienvistelse, och dagen efter visade sig bli nästan lika bra!
En flummig guide plockade upp oss i en buss som hette Gus, och tog oss till Atherton Tablelands, ett område med en massa vattenfall och annat roligt att bada i. Stämningen var sjukt rolig, alla fick sjunga sånger från sina hemländer (jag sjöng små grodorna, hehe), alla fick göra en massa pinsamma lekar som att jävlas med folk och andra turistbussar, stämningen var helt klart på topp. Vi kastade oss utför klippor som vattnet gjort till en naturlig vattenruschbana, badade i vattenfall där utmaningen var vem som vågade simma under fallet på rygg, och avnjöt en hemlagad lunch hemma hos en familj på en bondgård… Kvällen avslutades med Platypus-spaning (djuret som ser ut som en bäver med kalle ankanäbb, giftig tagg på svansen och ja… ett av världens underligaste djur. Dom är extremt skygga och aktiva i mörker, men vi lyckades se en liten krabat simma längs floden. Vi återvände sent på kvällen och alla möttes upp på en nattklubb och festade in på småtimmarna. Dagen efter sade jag adjö till Tom, kändes sorgsligt eftersom vi varit kompanjoner i 1,5 månad. Han följde mig till bussen och jag begav mig mot Tully, där helvetet börjar…
Tully jag hatar dig. Jag hatar dig av hela mitt hjärta.Tully har i flera år vunnit priset som staden med mest regn i hela Australien och för att triumfera över det har man låtit uppföra en 4 meter hög gyllene gummistövel i stadens mitt. Triumfera? Till att börja med, hur i H-E kan man välja att bosätta sig i staden mest mest regn på en hel kontinent? Om Tully ändå vore en trevlig stad med roliga saker att göra, då kanske jag hade kunnat vifta bort invånarna som smått efterblivna. Men staden är DöD, ingen bio, ingenting att göra, bara en liten huvudgata med nedlagda affärer. På kvällarna ligger vi i vår bungalow och tittar på Simpsons, som är dygnets höjdpunkt. Jag har börjat följa Grannar, vilket är tragiskt bara det. Klockan ringer 05.30, och på busshållplatsen sitter män och kvinnor med tomma, stirrande blickar som för länge sedan tappade livsgnistan. Bussen stannar och folk kliver motvilligt på. Det känns som man är på väg till ett krigsfångeläger, alla är smutsiga och deprimerade. Samtliga jag har pratat med hatar bananfarmen, förutom en del entusiaster varav en tittade på mina vita gymnastikskor och glatt utbrister ”När du fått din nästa lön kan du köpa ett par riktiga kängor!”
Ehum. Ja du. Jag vet inte riktigt. Det skulle ju kunna vara så att jag tänker dra härifrån så fort jag bara kan?!? Apropå regn. Ni vet hur det är hemma i Sverige sådär en gång per år, när himlen bara öppnar sig och det öser ner? Multiplicera det med 5, och tänk er det konstant, 24 timmar om dygnet, VARJE dag. Där har ni Tully. Tully, jag hatar dig.
Nu är jag tillbaka i civilisationen igen. Imorgon kommer en kanadensiska jag träffade i Sydney, lovade att guida runt henne i Cairns och på torsdag ska vi fira Saint Patricks Day. På fredag flyger jag till Melbourne, där jag och äNNU en kanadensiska ska hyra en bil och åka längs The Great Ocean Road, en höjdpunkt och ett av huvudmålen med resan. Dessutom ska jag surfa igen, det har varit alldeles för länge sen sist. Det har tagit mig nästan 3 månader att resa upp längs östkusten, nu ska jag vidare!
Jag vet att en del av er oroat er över att jag inte hört av mig och om cykloner vid namn Ingrid och annat, men ni behöver inte oroa er. Jag mår prima!
Vid pennan och med siktet på nya mål,
Robban
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.