Jaisalmer – and then some

Lyssna inte på Angelicas snedvridna, vinklade fascistpropaganda! Dikt och förbannad lögn! Min dromedar och jag hade det alla tiders i öknen. Och det var ingen mindre än Angelica som fick mig att dricka matolja, med sin illistiga kvinnliga list. ”Robban, kan inte du fylla på den här vattenflaskan?” Hur skulle väl jag kunna veta i mörkret att den var till hälften fylld med matolja. Att dricka matolja är en upplevelse jag inte ens skulle önska min värsta fiende. Däremot har hon, måste jag motvilligt erkänna, rätt i det där med Dalen.
Men seriöst, hur kul är det att äta samma röra till lunch OCH middag vareviga dag? Nog om detta. Eftersom Angelica så fint beskrivit ökenturen faller det på min lott att beskriva Jaisalmer, som var en alldeles förtjusande liten utpost i öknen. Och med ett sandslottsfort från 1200-talet, det ni!

Till att börja med bodde vi på ett hotell som hette Swastika. Ni blir säkert lika konfunderade som jag, men efter lite efterforskning visar det sig att swastikan är en uråldrig symbol för kraft i Indien. Hotellägaren hade dessutom en egen teori om varför det gick åt skogen för Hitler. Han använde nämligen swastikan på fel sätt, i och med att han vred den ett halvt varv och hade helt fel färger. Från början var han alltså en alldeles hyvens och reko kille, men använder man swastikan fel blir man ond och konstig. Huruvida denna teori stämmer låter jag vara osagt, men det var ett trevligt ställe.

Men tillbaka till Jaisalmer. Vi kollade in sandslottsfortet med alla dess små gränder och buffliga kor och uråldriga indiska män i turban, drack öl på stora divanliknande sittkuddsmadrasser och shoppade loss. Jag köpte en äkta fodrad indisk armejacka för det hutlösa priset sextio kronor, och en Hammarbygrön turban till öknen såklart. Angelica köpte en uppsjö saker, sådana saker som för oss män ter sig mystiska och obegripliga. Men jag minns ett antal sjalar och uuuurgulliga örhängen bland annat. I Jaisalmer åt jag förresten kött för första gången på en vecka, och det var inte alls illa. Jag åt get i chili, en lokal specialitet!

Efter det hade vi ännu en saftig dygnsresa med tåg, denna gång till Agra. Klockan fem på morgonen på tågstationen i Jaiphur var inte livet lätt att leva, ty både jag och Angelica drattade på ändan med stora väskor på ryggen. Allt gick liksom fel. Men Angelica lärde sig att kvinnor alltid har förtur i köer i Indien, så hon armbågade sig fram till biljettluckan med en stor bestämdhet. Jag stod tafatt och mycket imponerad med väskorna i bakgrunden.

Nu är vi hur som haver i Agra, som hyser Indiens mest berömda monument: Taj Mahal! Igår var vi båda småförkylda, utslitna efter tågresor och med virus på minneskorten till kamerorna, men idag seglar livet vidare på rätt köl igen efter 12 timmars sömn och en brakfrukost på en takterass i solen.
Ikväll åker vi till Varanasi för ett par dagars rekreation, sedan bär det av till NEPAL!

Vid pennan, Robban

PS. Vi har massor med skojiga bilder att ladda upp, men indiska internetcafeer är lite oberäkneliga ibland. Det kommer så fort tillfälle ges!