Simlektioner och Mangodagen

Harmed ar den 15 juli inofficiellt utanmnd till den internationella Mangodagen. Som ni net vid det har laget ar jag onormalt fortjust i mango. Denna sota, saftiga och mora frukt!! Kunde inte hejda min gladje nar Ben dok upp och visade sig lika tokig han. Darmed beslot vi oss (efter att vi var alldeles for matta efter en STOR middag pa kvallen) for att ta en avgiftningsdag och bara ata mango (mangolassi var dock tillatet). Wow, vilken dag. Borjade morgonen med tre mango och en mangolassi var. Fortsatte dan med mer mango och farskpressad mangojuice 🙂 Mmmmmmmmm…. mango!

Vi hade som sagt pool pa vart guest house. Lag och slappade dar nar det var sol. En dag dok det upp en indisk och en schweizisk tjej. Schweizaren visade sig bo dar med sina foraldrar (ett pa kvarglomda hippier kan tankas..). De lekte och plaskade i vattnet och fosokte lara varandra simma. Som bliviande larare var jag ju tvungen att fraga om de ville ha hjalp. Man kan ju inte sitta pa sina simlararkunskaper utan att sprida dem vidare till behovande..! Vi tranade pa land och i vattnet, och det gick faktiskt riktigt bra! Hoppas de fortsatter att rana pa egn hand nu…

Nu nar Kerstin har kommit ut maste jag ju ocksa fa skriva om hennes upplevelse med banglassin… Banglassi ar helt enkelt en lassi gjord pa haschpasta. Michael och Ben (och de flesta andra turister) vallfardar till Pushkar pa grund av denna lassi. Kerstin lat nyfikenheten ta overhanden en morgon och provade nagra klunkar… Hon satt en lang stund och bara fragade ”men hur ska det kannas da? Jag kanner ingenting”. En kort stund senare snurrar varlden (tror jag) och hon ar ungefar lika fnittrig som om hon var lite full. Dagen gar at helevete da hon senare bara mar samre och samre. Dock fick hon prova pa fenomenet munchies och jon tryckte i sig choklad och kakor… Tur att jag hade Ben att umgas med. Vi klattrade upp till Brahmatemplet pa berget ovanfor stan och tittade pa utsikten.

Ridningen blev av. En annan kvarglomd och bortgift hippie, kanadensare narmare bestamt, hade ett antal hastar och ordnade turer. Kerstin och jag tog en tretimamrstur och det var bara vi och Mark (hastagaren). Jattesnalla hastar. Till och med jag kande mig trygg pa ryggen. Blev valdigt stolt nar jag fick till en galopp. Vi red langs en torkad flodfara, runt ett mindre berg och en svang ut i oknen. Nastan tillbaka kom regnet Pushkars invanare vantat pa i nastan ett ar (nar skulle det annars komma om inte nar vi ar ute och rider..?). Det bara oste ner och vi var drankta pa ett par sekunder. Kom hem till Mark och hans familj gav oss handdukar, torra klader och chai. Gulliga!

Vi hade bestamt oss for att lamna Pushkar och antligen aka till familjen vi var hembjudna till i Bikaner. Bussbiljetterna var kopta, vi skulle ta nattbussen sondag kvall. Natten till sondagen hande det vi vantat pa hela resan (men nastan trott vi skulle kunna undvika), Kerstin blev magsjuk. Kraktes och diarreade hela natten! Usch och fy och stackars! Klockan halv sju kom doktorn och gav henne massa olika piller och la till ”no milk, no juice, no chocolate”… Stackars liten madde daligt hela dagen, men mogonen darpa var det lite battre och hon trodde sig kunna ta bussen pa kvallen.

Dagen da Kerstin lag i sangen regnade det ater. Och det var inga sma mangder! Som en dusch (svensk, inte indisk..) som stod pa i flera timmar. Jag var tvungen att forsoka ta mig till bussstationen och boka om vara bljetter och fixa lite annat till oss och sjuklingen. Sa nar regnet lattade foljde Ben med mig in till marknaden, och vilken syn som motte oss!! Kunde inte ga den vagen vi brukar, den var alldeles for oversvammad. Tog en annan vag, men val inne i ”centrum” fick vi vada med vatten upp till knana. Inte sa roligt nar man tanker pa hur snuskigt det ar i vanliga fall (med bland annat all koskit, sopor och manniskoavfall (indier tenderar att gora ifan sig var helst och nar helst de faller dem in, generade ar de inte!)). Forsokte inte tanka pa vad som flot omkring i vattet utan gjorde vara arenden och tittade och tog kort pa vattenmangderna, Ghatsen hade forvandlats till fran trappor till vattenfall.

Poolen hade grott igen, kanske pa grund av regnet, eller mer troligt pa grund av att de inte har klor i vattnet eller nagor slags reningssystem. De fyller bara halet med vatten, tommer och fyller igen. Hmm, varfor besvara sig med en pool om den inte gar halla ren? Vi hade nog tur som kom just nar de fyllde den pa nytt. Sista dagen var den i alla fall gron. Gron som en grasmatta… Var glada att vi valt att behalla rummet (skulle aka forst klockan 23), sa vi la oss pa en av vara balkonger och solade istallet. Nar vi kande oss uttrakade kom apinvationen!! Fran ingenstans kom en flock apor (langurer). Usch, vi blev helt hispiga… Foroskte skramma ivag dem genom att vifta med armarna och visa tanderna, men det resulterade bara i att de gjorde likadant!! Sprang in och stangde dorren. Sa genom fonstret hur de hangde overallt, efter en stund hade de lamnat tva bajskorvar och en blot flack efter sig och de var borta…

Gick pa shoppingtur i Pushkar. De hade SKOR!!! Vilken lycka! 🙂 Kerstin och jag var som galna och provade nog igenom hela affaren. Kopte val si sa dar fem par var 🙂 Hmm, ska ju anda lamna en vaska med grejer har i Dlehi som jag tar med mig hem om ett par veckor. Sa varfor inte fylla den ordentligt..? 😉

Oj, holl pa att glomma att jag hittat filmjolk i Indien. Eller nastan i alla fall. Curd (yoghurt) som gjorts om pa nagot satt att det blivit buttermilk och det smakar som filjmjolk, bara lite losare i kosistensen. Chhach heter det visst. Cliff, en amerikan som bor i Puri (Orissa, Indien) visade mig vad det var han satt och smuttade pa. Jag blev sa lycklig nar jag markte att det nastan var fil att han kopte med ett par paket till mig varje dag nar han gick pa chhachrunda :). At saledes fil med musli nagra dagar till frukost i Pushkar. Mmm, vad gott det var!

Pa kvallen efter soling och apincidenten tog vi bussen till Bikaner. Hade kostat pa oss sovplatser pa bussen och det var verlkigen over forvantan! Sa mysigt! Och nog den mjukaste sangen an sa lange i Indien 🙂 Da man inte overstiger 162 centimeter kan man faktiskt ligga raklang och vi hade fonster att oppna. Dock var jag sa kissnadig hela natten att jag inte kunde sova nagot… Skulle komma fram klockan 6 till Bikaner och Soni (pappan i familjen) skulle komma och hamta oss. Men vi hade visst kommit med en tidigare buss och var framme redan 4:20.. Vad gora?! Vi ringde Soni.. Som tur var var han vaken. Han ar guldsmed och sitter och smider natterna igenom och sover pa dagarna. Nar han forstod att vi var framme sa han bara ”Stay where you are, I’m there in 5 minutes”. Gulligt, va!

Vad som sedan hande under vara dagar som gaster hos en indisk familj foljer i nasta dagbok… Sa hall ut! 🙂