Härligt att vara tillbaka

”Nu ska vi se till att du inte sover förrän tidigast 9-10 ikväll”, det var vad Ditte sa till mig i bilen mot stan imorse. Ojoj, kunde jag bara svara. Sov ett par timmar natten till fredag och på planet från Moskva blev det inte heller mycket. Sömnbrist och jetlag. Jaja, strunt samma. Jag är SÅ lycklig över att vara i Kina. Fick en sån där total lyckokänsla förut.

Jag fick en frenetisk kines bredvid mig på planet. Han var snabb i rörelserna och for hit och dit ibland. Han luktade illa ur munnen och spottade på kinesers vis i kräkpåsen med jämna mellanrum. Ack, jag hade förträngt detta spottande! Sen undrar jag också hur hans kinesiska vatten/tebehållare lyckats passera bitchmaffian vid gate 5 i Moskva. Mannen, som jag trodde var i 45-årsåldern, visade sig vara i min ålder. Han plockade snabbt med alla pinaler på matbrickan. Varmrätten hade han tryckt i sig innan matvagnen hade lämnat vår rad och han bad om en till (vilket han fick). Det han inte ville ha la han över till mig. Fick bland annat ett bröd, smörpaket, ost, kaka… Haha. Skojig kille!

Vi landade bara lite sent i Beijing och halleluja vilken effektivitet! Där har ryssarna ett och annat att lära. Allt gick smidigt och smärtfritt. Vid passkontrollen fanns det till och med en elektronisk apparat där jag kunde välja hur nöjd jag var med servicen vid just det ögonblicket. Tur för ryssarna att de inte har några såna 😉

Jag såg Ditte direkt när jag kom ut i ankomsthallen. Hon stack ut bland alla kineser och dessutom hade jag sett henne på kort. Hon och hennes man Bosse hade fått använda rektorns bil och chaufför för att hämta mig. Vad snällt! De installerade mig på hostlet. Sen vandrade vi iväg. De skulle hjälpa mig att köpa ett kontantkort till mobilen. Men tror ni att Emma hade tänkt på att hon har en operatörslåst telefon? Nej, alldeles riktigt. Så nu ska Martin skicka min gamla telefon till Anna som kommer ner hit på fredag. Jag fick iaf springa igenom ett rätt billigt köpcentrum. Så det får jag titta närmare på nån dag. Jag ska även försöka ladda skype med några kronor. Visst vääääldigt billigt att ringa så. De ska ha trådlöst Internet lite överallt, bland annat på Starbucks här runt hörnet.

Jag fick följa med Ditte och Bosse hem. Vi åt lite och sen pratade jag och Ditte VFU. Det var så skönt att äntligen få diskutera med henne öga mot öga! Så nu är jag lugnare. Det känns också som om vi förstår varandra. Nu ska jag köra järnet, för sen ska jag ju faktiskt börja jobba efter jul. Gulp!

Jag tittade in i köpcentret på väg tillbaka till hostlet. Köpte ett headset för att kunna ringa med skype. Sen plockade jag iordning bland mina saker, åt lite lösgodis och skvätte av mig lite. Frågade den lilla ”resebyrån” här på hostlet om de visst något om visum och biljetter till Tibet. Hon visst inte ens att man behövde visum. Sen kom det två turister (svårbestämd nationalitet) och frågade om de kunde hjälpa mig, men de visst inte ens vad Tibet var för något!! Shit.

Åt en underbar libanesisk middag med paret ikväll. Vi babblade på och missade början av Kina-Brasilienmatchen vi skulle se, så jag valde att hoppa den och gick hem istället. Tog en dusch och väntar nu med spänning på vem den mystiska personen är som ska dela rum med mig i natt… (kan väl förklara mig, jag bor i 6-bäddsrum, men det är bara en väska till här inne)