Kärleksdrama i byn

Jag undrar så hur det är med dig, Kerstin. Snälla, uppdatera mig någon! Hon själv kanske har tankarna på annat håll just nu…

Jag lär mig så sakta lite kirgiziska. Anar och Aigerim skrattar så de kiknar så fort jag uttalar något fel, och det kan jag med ärlighet säga händer för nästan varje ord, men det bjuder jag så gärna på. Jag har skrivit ner några bra fraser, bl. a: ”Jag heter Emma”, ”Jag kommer från Sverige”, ”Jag pratar inte ryska”, ”Pratar du engelska?” och ”Jag äter inte kött”. Det viktigaste alltså.

Grannar och andra nyfikna här ställer alltid tre frågor till de jag är med: Var kommer hon ifrån? Hur gammal är hon? Är hon gift?

Aitunuk anförtrodde mig ett litet drama som pågår i hennes liv. Jag hade tagit för mig lite i köket (visst det har en dörr, fyra väggar och tak annars bara stampat jordgolv och en eldstad) och skalade potatis när Aitunuk berättade att hon sprungit på sin gamla pojkvän. Han bodde några hus bort och gifte sig för ett år sen med en klasskompis till henne. De har nu ett litet barn, men han gillar visst inte sin fru längre utan vill vara med Aitunuk. Tänk att skvaller alltid är lika roligt. Jag frågade om Aitunuk gillar killen fortfarande, men då sa hon bara att han är gift och att hon gillade någon på universitet i Bishkek. Någon som läser teknik. Tja, världen är visst den samma överallt. På vissa sätt iaf. Jag lovar att återkomma om det händer något mer.