”All look the same!”

Mornarna ar skonast i Ponda. Brukar ta en tidig morgonpromenad vid sjusnaret. En disig sol kan skymtas bakom bushen. Svaga dimmor over trasken och faltet. Fortfarande svalt ute efter natten, nastan pa gransen till kallt. Lugnt och stilla. Dom som ar vakna ar ganska tysta, till och med trafiken verkar morgontrott. Djur samlas kring sopcontainrarna som om det vore vattenhal i oknen. Bara brodkillen pa cykel tutar och tutar nar han far runt kvarteren for att salja farskt brod vid dorrarna.
Basta tiden pa dygnet. En halvtimme senare ar promenaden lonlos. Da ar friden borta.

Goa ar vackert. Varje manniska ar spannande. Jag vill plocka ner varje ogonblick och stoppa det i min ficka. Overallt hander det saker. Nuet ar valdigt busy. For flera ar sedan lanade jag en stor bok pa biblioteket om Indien. Lite text, manga bilder. Speciellt ett uppslag drabbade mej. Det var en bild tagen snett uppefran pa en gata i Delhi. Gagata. Ungefar enmiljontvahundratusenfemtio manniskor var i fard med nagot pa bilden. Handelsernas centrum och jag kunde inte sluta titta pa den. Och likadant ar det nu. Jag kan inte sluta fascineras av denna livsverkstad som ar overallt. Det tvattas, det badas, det sys, det klipps, det sovs, det tjattras, det tiggs, det kors, det tutas, det aks, det bars barn och sand och grus och tegelstenar och mat och gud vet allt och ibland kommer det bamsestora insnorade lass med plastartiklar flygande bakom muren vid sheltret. Nagon jag inte kan se bar det pa huvudet.
Just att folk ater med handerna, star och skiter och bar grejer pa huvudena ar tre foreteelser som verkligen skiljer sej fran Sverige.

En rolig grej hande nar vi tittade pa kort for ett tag sedan. Vasu pekade pa min kompis Tania och sa ”Sister?”. Han hade sett korten flera ganger forut. Jag sa ”No no, friend, this is my sister!”. Da tog sej Vasu for pannan och utbrast: ”All look the same!”.

Jetendra ar hur rolig som helst. Jag kan inte ens forklara manniskan. Bara jag tittar pa honom blir jag full i skratt. Han gor sana miner med ansiktet, sitter och vinkar med oronen, gor konstiga laten och ar allmant lustig. Shivaji sager att hans mind is gone. Samtidigt ar han blyg innerst inne och kan ibland agera jattegenerat.
Blev full i skratt haromdagen nar det var operationsdax och jag pekade pa hund efter hund och sa ”nice dog, nice dog, nice dog”. Da sager Jeten: ”I’m also nice!”.
Jetendra och Shivaji borjar riktigt harja med mej nu… Shivaji kan egentligen ingen engelska, men borjar lara sej vissa fraser, vissa ord. Tillrackligt for att driva med mej i alla fall. Han ar otroligt vacker. Och jag ar tydligen inte ensam om att tycka det… Basha berattade att vart han an gar sa faller tjejerna pladaskt for honom. Basha ville att Shivaji skulle beratta vad det ar for magiskt trick han anvander sej av. Jag fragade Shivaji om han inte har nagon flickvan, men inte. Han hade inte hittat den ratta an. Tydligen kan han valja, sedan ar det upp till foraldrarna att godkanna eller inte.

Pa lunchen brukar jag ga hundra meter till hoger for att ata. Ett ganska lortigt stalle dit dom lokala ”arbetarna” verkar ga. Dom kryddar med for mycket chili pa maten sa jag brukar bara ata brod. Dar brukar jag i alla fall traffa pa veterinaren pa Goa Dairy, Parab. Han avslojar bade det ena och det andra for mej. Att han har flickvan, att dom vill gifta sej, men att hans mamma hittills sagt nej. Att dom ses varje helg och har sex. Att han haft sex med tva tjejer forut. En pa college och en gift kvinna i Belgaum. Han var hennes hemlige alskare. Och detta tillade han, ar det ingen som vet nagot om. Sadant pratar man inte om. Men for mej gar det bra att beratta for!

Blev ganska upprord forra gangen vi opererade da det kom in en man och undrade om han kunde fa ”sytrad”. Han kande tydligen en kille pa 17 ar som brukade operera katter sjalv, utan bedovning, utan nagon utbildning. Tjena. Ingen har sa nagot men jag kunde inte halla mej och sa till honom att halsa killen att han verkligen inte borde halla pa med sant dar. Det varsta var att Basha GAV honom sytrad, helt gratis. Jag gick ut ur rummet och holl pa att explodera av ilska. Sa till Jeten nar dom holl pa att sova en hund att jag var arg. Sen nar jag kommer in i operationsrummet hade Jeten berattat for Basha som fragade mej om jag var arg. Jag sa ja. Jag sa att jag inte kan gora nagot at att ”folk” haller pa och skar pa mafa, men jag tycker definitivt inte att vi ska supporta det genom att gratis ge bort sytrad. Sen efter en stund sager Basha att det var fel, dom skulle inte ha gett honom det. Tack.

Nara-doden-upplevelse forra veckan! Eller, sort of, i alla fall. En hund jag klappat och gatt ut med dog av rabies dagen efter… tur att jag ar vaccinerad.

Enough!

PS. Var pa Festival of arts i Panjim. Det var euforiskt. Vilka kvarter, Portugisiskt. Och alla tavlor… Mmmmm.