Andra veckan i Goa

23/10

Magsjuka landade i min mage igår och idag blev jag tvungen att åka hem från sheltret för det gjorde för ont. Usch! Bakterierna här är inte att leka med. Den här gången gissar jag på att dom kom ifrån maten jag hade ställt i kylskåpet som jag åt igår morse utan att värma. 11 timmar gammal mat som stått i kylskåpet trodde jag var okej… men förmodligen icke.

Nu bor jag så hos Alfonse. Trivs jättebra så här långt! Det är ett nybyggt hus med lägenheter om sex våningar. Hon har två inneboende, egentligen fyra… Det ena rummet hyrs först o främst ut till två studenter som bara är i Ponda när examenen är, ca två veckor varannan månad. Men dom vill behålla rummet under tiden dom är borta för att slippa bo på hotell. Dessemellan hyr Alfons ut rummet till en annan man som jobbar här i veckorna. Så totalt får hon nu in 6000 rupies per månad på sina inneboenden. Jag tycker det är smart! Jag tjänar pengar på att bo här, det andra hotellet som inte är lika fräscht kostar 12 000 rupier/månad. Här kostar det 2000 rupier. Både hon och jag tjänar alltså på att jag bor här.
Nackdelen är att jag vaknar halv sex varje morgon av Allah-utrop, en moské ligger precis bredvid. Heh.

Gud är väldigt stark i Indien. Alla gudar. I måndags var det strejk i hela Goa för att någon förstört några hinduistiska gudastatyer i södra delen av delstaten. För att visa avsky mot den eller dom som gjort det höll alla affärer o restauranger stängt, inga bussar gick. Frukost fick jag således vara utan och lunch fick jag äta med killarna på sheltret. På kvällen chansade jag att restaurangen som hörde till fina Menino-hotellet var öppet och cyklade dit – och tack o lov var det öppet. Fick en middag, men en dyr sådan. Där satt jag i lortiga kläder eftersom jag jobbat under dagen medan servitörerna var uppklädda till max och serverade en som om jag vore en kunglighet.
Men under dagen tänkte jag lite som muslimerna (som anklagades för att utfört ”dådet”) – att det är bra att känna på hunger då och då. Då vet man hur det är att vara fattig.
Men många gillar inte muslimer har jag märkt efter alla terrorbombningar i Indien. Jag hoppas verkligen att det inte kommer bli värre. Tron är väldigt viktig. För hinduer, för muslimer, för kristna. Det pratas alltid om gud och den som inte ”har gud” är det synd om. I Goa varvas kvarteren med kyrkor, tempel och moskéer. I hemmen har alla ett eget altare med bilder, ljus, rökelse och gåvor till gud.
Jag är verkligen fascinerad av att alla tror så stark på en ”övermakt” som ser en, vakar över en och dömer en. Har än så länge inte träffat någon buddhist i Indien. Den religion som jag känner står mej närmast, men ändå ganska långt ifrån…
Jag känner mej ofta tacksam. Men jag tackar inte gud för det. Jag tror inte det som händer mej är bestämt på förväg. Men hade jag blivit född i Indien hade jag nog inte tänkt så… Jag är ett barn av Sveriges tid.

Två utflykter den senaste veckan har jag gjort. Den första gick till Calangute för att träffa mina vänners familj där och överlämna pengar och presenter. Tomas från Goa är gift med Marika från Sverige och bor på min gård i Varberga i Örebro med dotter Olivia! Tomas mamma o pappa o bror bor kvar i Goa. Dom hade väntat på mej och lagat massor med mat och jag vet inte hur många pussar Olivia fick på fotona som jag hade med mej.
Sedan träffade jag en svensk tjej som är i Goa för att volontärarbeta på olika barnhem i ett halvår. Ett barnhem drivs av nunnor i Panjim, Moder Teresas barnhem kallas det. Dit kommer tydligen främst handikappade barn och dom får inga statliga bidrag alls. Jag funderar på att åka dit en dag i veckan och vara med barnen. Frågan är hur jag ska klara av det emotionellt. Syrran avrådde ju mej från första början att praktisera på ett barnhem.

Och så igår var jag iväg med Alphonse och hennes vän Shivaji med jeep till närmaste stränderna Benaulim, Varca och Colva. Vi åkte tidigt och spenderade hela dagen till solen gått ner på stranden. Alfons har tre veckors ledigt från skolan nu så hon vill göra en massa utflykter.

Imorgon kommer den åländska tjejen Susanna till Goa för att volontärarbeta på sheltret. Det ska bli kul…

Var har annars hänt? En av dom nya killarna på sheltret har fått bebis nummer två. Ingen visste om att hans fru var gravid och så helt plötsligt har han fått barn! Imorgon ska hon genomgå sterilisering vilket tydligen är väldigt vanligt i Indien efter att man fått dom barn man vill ha.

Förra fredagen var jag o hälsade min vän Shabina här i Ponda. Hon gifte sej i våras och bor nu med sin nya make i ett rum i samma kvarter som förut. Hennes man kommer egentligen från Karnataka men bor här tillfälligt för att han har jobb här. Rummet påminner mer om ett skjul… men ligger på toppen av kullen så dom har utsikt över halva Ponda. Kök, toalett och rum i samma rum. Inget separat… Hon är i alla fall underbar och jag är glad för hennes skull att hon nu är gift med en man hon själv valt.
Hon berättade om en hund som rörde sej i området med ett stort sår i huvudet som luktade väldigt illa och var fullt med maskar. Hon skulle försöka ringa om hon såg den igen. Men jag hittade den före henne… på väg hem från sheltret. Vasu kom med ambulansen och hämtade den. Men tydligen var såret för djupt och stort så dom blev tvungna att avliva den.

Hunden som blev påkörd förra veckan mår bättre och bättre, men ett ben är av (jag tror det är käkbenet) så den inte kan äta. Vi får ge den dropp. Men ena ögat har hon förlorat…

Superman leker med valparna. Verkar uppskattas från båda håll. Vi skulle behöva hitta ett hem till Superman. Han är en fin hund men går vingligt, men det borde en djurvän kunna ”stå ut” med. Kanske en annons i tidningen?

Glöm inte att titta på mina bilder!