Andra dagen langs Mekongfloden

Ja sa bar det av igen & denna dagen var lang kan jag lova. Nar Emma & jag klev ombord fanns det inga platser kvar, sa vi fick tranga ihop oss pa golvet bakom mannen som korde baten, Timme efter timme gick & fler & fler folk gick pa fast fast an den redan var overfull & tillslut delade vi den lilla ytan vi blivit tilldelade med 4 vasterlannigar & 4 pers fran en by vi stannat vid. det var en ganska ”intressant” upplevelse med tanke pa att vi hade max 0.5 m2 /person att 3 av mina ”grannar” rokte pa en gang i halvtimmen under hela den totalt 9.5 timmars langa batresan! 🙁
Men omgivningarna var iaf fortfarande lika vackra!

Passerade efter ett par timmar en liten by, dar vi
fick bevittna ett oerhort sorgligt avsked, da hela byn (ca 25 pers) stod pa stranden, grat & fullkomligt skrek ur sig sin sorg over att en av byns aldsta kvinnor lamnade dem for gott med var bat!
En av de vita medpassagerarna stod en halvmeter ifran denna gratande folksamlig & bokstavligt talat stack upp kameran i ansiktet pa dem. Man slutar aldrig att forvanas over vissa manniskors totala okanslighet & egoism, bara for att ha ngt att visa upp nar man kommer hem.

Det var dock en speciell kansla att beblanda sig med lokalinvanarna fran den by vi passerade tidigare under formiddagen, 2 mammor med sina barn & tror ingen av dem hade sett varken kameror eller cd freestyle tidigare, sa det blev mycket pekande, skrattande & blyg nyfikenhetdet. Det slutade med att vi fick visa dem hur vara ”apparater” fungerar, de fick lyssna pa musik, jag tog nagra bilder & visade dem resultatet & dom var verkligen helt overfortjusta! 🙂 Den ena lilla pojken roade sig med att leka med kardbordbanden pa mina sandaler timme efter timme och var helt faccinerad…*ler* 🙂 dom gick av ett par timmar senare & vinkade tills vi var for langt borta for att se dem…
Oavsett om vi inte pratade samma sprak, sa hade vi anda ngn sorts konversation i flera timmar med hjalp av kroppssprak & miner…var en upplevelse!

Efter dryga 9.5 timmars bat fard kom vi antligen fram till slutdestinationen -Luang Prabang. Vid detta laget fanns det inte mycket energi inom mig kan jag saga och varre blev det…for efter vi klivit av baten vantade 3 timmars letande efter nagonstans att bo & nar vi hade hort ”full” for 50:e gangen holl jag pa att ge upp & bokstavligen lagga mig i ett gathorn nagonstans med ryggsacken som huvudkudde!
Men lyckligtvis hade vi sallskap av en blandat kompott av stora, starka man som var lite fore oss & tillslut lyckats hitta tak over huvudet till ett overkommligt pris! :-)(dom tar overpriser i hela den har staden verkar det som) sa efter en laaang dusch, en natts somn & en god frukost lever jag igen men mar faktiskt inge vidare for tillfallet.

Det ar jatteroligt att traffa sa mycket nya & intressanta manniskor som man gor nar man reser sahar. Men det ar for det mesta pa ett ganska ytligt plan & sa korta stunder och det blir ganska trottsamt i langden har jag markt. Just nu ar jag ganska less pa att svara pa standard fragorna ”Where are u from, where have you been , how long have you been traveling & where are you going next…?!”
Men som sagt..man lar sig mycket av det har, oavsett om det ar valdigt tungt ibland…

Det blir en total slappardag idag for att ta igen mig lite & forhoppningsvis hitta lite ny energi. Tankte ta mig en svang langs gatorna i denna mycket charmiga stad & forsoka planera lite for vart jag ska bege harnast…men lutar at Vang Vieng -Viantiane -Bkk -soderut!

En sak som iaf ar positivt idag ar att en valbehovt massage vantar ikvall 🙂

Hors snart igen!

Puss o Kram // Jill