Nyår i Hoi An.

Hoi An, 10:13, mulet.

Hej igen.
En vecka sedan jag skrev och vi är fortfarande kvar i Hoi An.

Vi stannade kvar här för att fira nyår, det kinesiska nyåret, Tet, som inföll den 21/1 i år.
Det är inte varje år man får fira två nyår:-).

En annan anledning till att vi har stannat kvar här är att vi har handlat kläder. Hoi An är ju ett Mecka vad gäller måttsydda kläder och skor.
Från början hade vi inte tänkt att handla någonting, men efter ett besök hos en skräddare så kunde vi inte låta bli. Resultatet blev 10 kg. kläder för 2000 spänn, billigt, billigt, efter mycket hårda förhandlingar. Vi blev tvugna att skicka hem kläderna eftersom det aldrig hade gått att få ned i ryggorna:
14 långärmade skjortor
3 kortärmade skjortor
2 par businessbrallor
4 par skor
7 par boxer
1 ao dai (klassisk vietnamesisk kvinnodräkt)
6 par linnebrallor
1 linneskjorta
1 par shorts

Som ni säkert förstår av ovanstående så fick vi bra kontakt med tjejerna nere på klädfirman, så de bjöd hem oss till deras familjer, både på nyårsafton och nyårsdagen.
I Vietnam under nyåret bjuder man hem folk, som man tror skall bringa tur och lycka till familjen för nästkommande år. Därför kände vi oss mycket priviligerade och stolta över att ha blivit inbjudna.
De bjöd på mycket god vietnamesisk nyaårsmat, risvin, öl, kortspel, många skratt och en stor skopa gästfrihet.
Skål eller jååå!, som man säger på vietnamesiska.

Annars har det varit mycket softa dagar här i Hoi An, en charmig stad som jag definitivt kommer att återvända till. När vi inte har varit nere på klädfirman för att prova kläder så har det blivit många timmar på cafeer, biljardspelande, god mat och dryck samt trevligt sällskap.
Bland de första frågorna man alltid får när man pratar med vietnamesiska tjejer, ”How old are you”, ”Are you married”, ”Do you have a girlfriend”.
Hmm, man kanske skulle flytta till Vietnam;-).

Vi har även gjort en dagsutflykt till My Son, ett tempelområde som för länge sedan beboddes av Cham-folket. Denna plats blev också sönderbombad under kriget och det fanns inte så många orginal tempel kvar. Det mesta var återuppbyggt under senare år.

Vi stötte ihop med en vietnamesisk kille, Tin, som tog oss med till lite platser utanför Hoi An. Bl.a. en skönhetssalong där vi fick rakning, ögon- och öronrengöring samt huvud- och nackmassage. Jag har nog aldrig varit så ren i mina öron, någonsin. Tjejen tog på sig en pannlampa och hade en 4-5 olika verktyg som hon grävde i öronen med. Hörseln blev garanterat bättre efteråt:-).

Vi var även ute och festade och sjöng karooke en kväll tillsammans. Som tur var fick vi reda på att vår nyfunna vietnamesiska ”vän” var något av en gangster, så vi kände att det var bäst att avveckla den kontakten illa kvickt, innan saker och ting ev. hade börjat blivit olustiga.

Idag lämnar vi iallafall, tyvärr, Hoi An. Backpackerns dilemma att vilja stanna kvar, fastän man inser att man måste dra vidare.
Vi har bara kommit halvvägs och måste börja ta oss norröver. Det kommer att bli kallt och jag har bara med mig två långärmade bomullströjor, brrr… Det blir att köpa in sig på en jacka, men jag önskar att jag hade tagit med mig min windstopper hemifrån, suck!

Vi åker vidare till Hue, där vi skall göra en dagsutflykt till DMZ, 17:e bredgraden, som var gränsen som delade Vietnam i nord och syd under amerikakriget. Det blir att göra besök på kända platser som Khe Sahn, Hamburger Hill, Camp Caroll, Vihn Moc tunnels, m.m..
Efter detta blir det antagligen tåg upp till Hanoi och några dagars trekking.

Annars är allt bara bra. Stringan har fått ännu ett smeknamn av mig, lilla blå, efter det att han sov en natt med en kulspetspenna som
sällskap…:-).

Hoppas allt är bra hemma.
Tam Biet
/Fredrik