Lata dagar på Don Det.

Pakse, 20:00, kväll.

Hej igen!
Ännu en gång har det man skrivit bara försvunnit, bara att börja om…
Förbaskade skitdator!!!

Efter magsjuka och Internet brist är det dax att skriva lite igen. Senast jag skrev var vi i Vientiane och åkte dagen efter ned till “spökstaden� Savanaket. Där fanns det inte mycket att göra så vi tillbringade dagen med mat och vietnamesisk poker, som jag nu blivit en klippa på. Dagen efter tog vi oss ned till Pakse på en mardrömslik 5-timmars bussfärd sittandes på en plastpall i mittgången p.g.a. platsbrist, med diverse närgångna laoter som Jirch var nära att läxa upp.

Väl nere i Pakse tillbringades kvällarna på ett massage och örtsauna institut där vi iklädda nalleboxershorts (bildbevis kommer) blev uppmasserade som aldrig förr, för att sedan kliva in i den “uppörtade� ångbastun. Efter detta luktad man både timjan, dragon och rosmarin, allt detta för endast 3,5 dollars, billigt, billigt.

En dag hyrde vi motobikes och tog oss ut på den laotiska landsbyggden där vi körde ut till ett vattenfall. Efter diverse poser framför kameran återvände vi under mörkrets inbrott. På tillbakavägen blev vi påminda om hur kort livet kan vara. Framför oss precis innan hade det varit en motorcykel olycka. Två personer låg helt livlösa mitt på vägen garanterat döda, den ena i en stor blodpöl med ett tillplattat huvud. Mycket obehagligt, särskilt eftersom Jörgen och Stringan hade åkt före oss, pulsen och paniken steg tills dess att vi kunde konstatera att det inte var dom som låg på vägen. Puuuhh!

Natten innan vi åkte vidare från Pakse ned till Si Phan Don (four thousand islands) blev jag och stor-Larte givetvis magsjuka. En rätt jobbig natt och jag kände mig rätt vek på förmiddagen innan vi skulle åka. På eftermiddagen bar det hursomhelst av ned till Si Phan Don för att sedan ta båt ut till paradisön Don Det. Boendet på Don Det blev minst sagt spartanskt. En bungalow med en säng och ett mosquitonät, utan el och utan toalett på rummet, med utsikt över Mekong för 1$ natten. Vi testade även att bo på ett annat ställe för 6$ natten, men när det visade sig att vi bara hade el fyra timmar per dygn, så tyckte vi att vi lika gärna kunde bo på det andra stället.
Jörgen stannade med oss på Don Det i två dagar för att sedan åka till Bangkok och vidare flyg till Svedala (Hoppas du kom med flyget Jirch?).

Dagarna på Don Det var mycket sköna. Två dagar tillbringade vi flytandes på Mekong i gummiringar med Beer Lao som drivankare, en dag tog vi en utflykt till (ännu) ett vattenfall och en dag hyrde vi cyklar och cyklade runt på ön och till över till grannön Don Konh. Bra dagar.

Imorse lämnade vi Don Det och åkte tillbaka till Pakse. På tillbakavägen stannade vi till vid Wat Phu vid Champasak, ett gammalt khmer tempel från samma era som Angkor. För övrigt var färden rätt lugn förutom att Stringan höll på att bli stucken av en “jättegeting� som kom flygandes in i vår buss. Vi visste inte var det var för djur, men en Laot som satt tillsammans med oss visade med teckenspråk att denna “geting� vill man inte bli stucken av. Det verkade som om det skulle göra så ont att Stringan skulle börja gråta och få en stor svullnad, var på Stringan vid nästa tillfälle en “jättegeting� kom flygandes in i bussen, gjorde några av de mest akrobatiska övningarna jag någosin sett honom göra för att undvika att bli stucken.

Nu är vi alltså i Pakse och imorgon skiljs Stringans och min väg åt för någon vecka. Jag och Johan åker upp till Savanaket för att åka ut på en 3-dagars trekkingtur. Denna trekkingtur skall tydligen på något sätt vara sponsrad av den svenska staten. Den verkar hursomhelst vara väldigt häftig. Har vi tur skall vi tydligen kunna få se både gibbonapor, vilda elefanter och vilda tigrar. Stringan åker vidare till Bolevaun Plateau, söderut, i några dagar, för att sedan möta upp sin flickvän, Marie i Bangkok. Vi kommer sedan att återses nere på Koh Lanta, södra Thailand, lagom till min 30-års dag, party, party.

Annars är allt bra med mig och livet är underbart här i Laos. Hoppas allt är bra med er därhemma.

Laakawn, Fredde.