Stekhet i Agra.

Agra, +40 grader, soooollll.

Hej!
Vi har nu kommit till Agra i Indien. Anledningen till att vi stannar i denna ocharmiga håla är givetvis att vi vill se ett av världens underverk, Taj Mahal.

Vi lämnade Darjeeling och tog oss med nattåg till Kolkata eftersom jag var tvungen att styra upp lite flygbiljetter. Ett kärt återseende, Kolkata har en viss charm.

Under hela dagen ringde jag telefonsamtal till Lufthansa och Indcen resor för att se om min biljett överhuvudtaget var ombokningsbar till att flyga hem frÃ¥n Bangkok. Det visade sig den inte vara trots att Indcen resor pÃ¥stod detta när jag köpte biljetten. Som tur var fick jag hjälp hos resebolaget ”Kuka travells” med en tur-retur Delhi-Bangkok med Indian airlines. Fastän jag bränner över till Thailand och ev. Burma sÃ¥ kommer jag fortfarande att flyga hem frÃ¥n Delhi. Det blir ett himla flygande när jag skall hem…

Nåväl, på natten drabbades Kokata av en regnskur av mig sällan skådat slag. Om vi snackar åskväder och ösregn hemma så bleknar dessa i jämförelse. P.g.a. Kokatas, vad det verkar som, igenmurade/obefintliga avloppssystem drabbades vi givetvis av översvämmning och fick därför på morgonkvisten vada upp till knäna i regn- alt. skitigt gatvatten till frukostrestaurangen. En rätt ovanlig upplevelse:-).

Efter frukost bar det av till tågstationen igen denna gång för att färdas med dagtåg till Varanasi, hinduernas heligaste plats, beläget vid Ganges. Vi tog dagtåget eftersom det sker en massa stölder på nattågen denna sträcka, not safe.
Resan gick väl och jag gjorde mig även vän med ett par muslimska imamer, Al Haz Maulana Kari Mohammad Ali och hans vän, från Bangladesh. De skulle till någon högtid i Delhi och bjöd under resans gång på chai te och diverse snacks. Vi utbytte även adresser ifall någon av oss skulle ha vägarna förbi varandra någon gång.

Att kliva av tÃ¥get i Indien är inte alldeles lätt särskilt inte när man kommer som turist till ett ”turistigt” ställe som t.ex. Varanasi. PÃ¥ tÃ¥gstationen stÃ¥r det alltid nÃ¥gra slemmiga typer, ser ungefär ut som hallickar, som frÃ¥gar vilket guesthouse man skall Ã¥ka till och tjatar pÃ¥ en om att fÃ¥ skjutsa. Talar man om detta är man rökt eftersom priset pÃ¥ guesthouset stiger med 10 ggr. p.g.a. comission till dessa herrar som dÃ¥ pÃ¥stÃ¥r att de har tipsat om detta ställe och vill ha betalt för det. Stringan och jag som är garvade backpackers hade givetvis förbokat boende, vi svarade ingen som frÃ¥gade var vi skulle bo och sedan ringde vi frÃ¥n tÃ¥gstationen och fick hämtning av hotellet. Givetvis försökte ändÃ¥ en av dessa smilfinkar hävda att han tipsat oss om boendet när personen som skulle hämta oss kom till tÃ¥gstationen, men det försöket gick inte hem. Den uppenbart irriterade smilfinken fick finna sig i att inte fÃ¥ en enda rupie i comission och Stringan och jag hade världens största leende pÃ¥ läpparna:-).

Vad finns det då att berätta om våra dagar i Varanasi? Att komma till Varanasi var som att kastas in i en sagovärld/historiebok. En helt underbar stad och inga platser/städer som jag varit vid kan mäta sig med Varanasi. Längs med Ganges ligger alla ghaten med trapper ned i Ganges. Varje ghat har en viss hinduisk betydelse och en viss uppgift. Ex. vid main bathing ghat badar man, vid tvättghatet tvättar man och vid ett av de mest intressanta ghaten, the burning ghat, kremerar man människor och sprider askan över Ganges. Att dö I Varanasi och sedan kremeras för att spridas ut över Ganges är varje hindus högsta önskan och många äldre människor reser dit för att tillbringa sina sista dagar där. Det är helt fascinerande att se på denna begravningsceremonin och någonting så totalt annourlunda. Att bara gå längs med alla ghaten och se vad försigår är verkligen en upplevelse som är svår att beskriva. En eftermiddag hyrde vi en rodbåt och gav oss ut på floden för att se Varanasi och ghaten från en annan vinkel och i solnedgång. Återigen drabbades jag av en overklighetskänsla…

Vi bodde i old town i Varanasi som är en labyrint av små smala gränder, där vi fick kryssa mellan koskit, kossor, sopor, tiggare, försäljare m.m.. Det låter värre än vad det var. En mycket charmig del av Varanasi som för övrigt har ett dåligt rykte om sig att alla är på en hela tiden och vill tjäna pengar. Det kanske är för att vi har varit ute och rest länge nu som vi inte reagerar, men det var inte alls så farligt som vi fått det beskrivet.

Efter tre dagar var det dax att bege sig vidare till Agra och titta på Taj Mahal. Vi tog ett nattåg och åkte lyxvagn med AC. Mycket lugnare än att åka sleeper class och vi gjorde oss även bekanta med ett gäng trevliga Indier som var på väg hem till Agra.

Idag kom vi alltså till Agra och spenderade eftermiddagen på “The Taj�. En magnifik och mycket vacker byggnad, men alldeles för mycket folk. Personligen så tycker jag att Angkor Wat står sig väl vid jämförelse.av de två.

Imorgon skall vi åka till Fatipur Sikri, ett fort 40 km. från Agra och sedan försöka fixa tågbiljetter till Amritsar dit vi åker i övermorgon om vi får plats på tåget.

Annars är det otroligt varmt och jag håller på att bli förkyld, tror jag. Varje gång jag känner mig lite hängig hoppas jag på att det inte är malaria, så mycket myggbiten som jag har blivit. Annars är allt bra, men jag längtar efter svensk mat. Jag börjar tröttna på veg. Biryani och dyl.

PS.
Stringan tog rekordet i vietnamesisk poker för några dagar sedan med nio raka segrar, men idag återtog jag platsen som den odiskutabla mästaren med ELVA segrar i en följd:-).
DS.

Bye, bye.
/Fredde