Trekking

jag har bett nagon att hindra mej for all framtid att ga till ett land med monsun. nu ber jag alla mnniskor som nagonsin brytt sig eller i framtiden kommer att bry sig om mej att folja detta rad. monsuner gor verkligen livet blott kallt och trakigt.
som rubriken berattar var jag ivag pa en trekk/vandring vi dvs jag och en brittisk tjej som heter Amanda+ varan guide. vi skulle forsoka oss pa att besiga de berg som man ser fram macloud ganj som ar ca 4500 hogt.
Allt borjade pa topp. vi begav oss ivag lordag morgon och solen sken och fagalarna kvittare(tror jag iaf) och efter ca 5 timmar var vi uppe i tiund som ar nagon typ av baslager for expeditioner till narliggande platser. dar bodde vi i en ”grotta” (finns pa bild i albumet) och den natten var helt sjukt fin med en sa stjarnklar himmel som jag inte stet pa flera ar.
dagen efter var en kortdag, vi skulle bege oss upp ungefar 600m till nasta grotta dar vi tankte bo over natten. efter ca 30min borjade de regna, och nar jag sager regn menar jag inget svenskt sommarregn utan monsun regn. jaklar var de regna!!!
nar vi efter 3 timmar kom fram till grottan sa upptackte vi att den var redan okoperad av den Indiska armen samtidigt var de nog inte en cm som var torr pa min arma kropp. Armen var dock trevlig och befallen baflde nagra stackre att satta upp talt och sova dar istallet sa vi fick plats i grottan och efter ett kladombyte var humoret pa toppen igen:) kvallen slutade med sanggande vid 8 snaret da vi skulle upp vid 4 for att bege oss upp till toppen. samtidigt sjong och spelade armen indisk musik utanfor till sin lagereld.
innan dag tre borjar maste jag beratta om den underbara babage som foljde med oss hela vagen fran triund upp till toppen av berget. han var/ar en helig man som fick for sig att han var tvungen att bege sig till chamba dalen (pa andra sidan berget) sa han begav sig utan nagon mat, vatten kalder eller nagonting, som ni kan se pa bilderna hade han en filt och en liten pase med talrik och 2 applen. hela armen och aven vi turades om att hjalpa honomsa mycke som mojligt da han troligvis hade forfrust utan varan hjalp.
sa vid 5 pa morgonen efter en halvtaskig frukost begav v oss ivag uppat och en kfartig klattring pa ca 1000 m vantade oss innan vi nadde toppen. val uppe var allt helt underbart. vilket kansla!!!!! hur vackert som helst och da hade vi anda otur med vadret…men de skulle bli varre. 5 min efter vi borjat var nergang sa kom regnet igen och den har gangen varre an nagonsin, nar vi val kom tillbaka till grottan med den indiska armen var vi genomvata, hade inga torra klader (iaf inte jag) och jag hade aven lyckats fa hojdsjuka. dock var vi tvugna att bege oss ner till baslagret igen sa efter lite mat som armen bjod pa begav vi oss ut i regnet. min hojdsjuka hade inte slappt sa varje steg var som en en bomb i skallen som exploderade. val nere i triund var allt kallt blot och inga torra klader fanns att tillga, sa jag hoppade ner i sovsacken tog nagra huvudvarkstabletter och somnade. kroppen var dock fortfarande kall och nattten likasa sa vid 2 tiden vaknade jag och var sa kall av kold att jag skakade, och inga torra klader fanns:(
sista dagen blev en kortis pa nagra timmar ner till stan igen. val framme hade jag lyckats dra pa mej en dunderforkylning, halsont sa att jag knappt kan prata. solbranna samt hittat nagra bedbugs som gillade mej.
aven om de nu later som jag klagar sa maste jag saga att jag skulle inte vilja ha de ogjort, de var en helt underbar trekk aven om de fanns tillfallen nar jag dromde att jag lag hemma i sangen istallet.
men som sagt var, de hade nog vart annu battre att inte gora de nar de regnade.
sa pamin mej att aldrig aka till ett land med monsun!!!