Nu börjar det närma sig….

15 dagar kvar! Femton! Det är ju bara två veckor plus en dag. Jösses….hur ska detta gå?

Fast jag måste säga att det känns lite bättre efter att jag läst Pers (Per = pappan i familjen) brev idag. Dem har hittat ett hus. Wee.. och dem har hittat en skola till Erik (sonen 3 år) och doktor och sjukhus till Lotta (Lotta = mamman i familjen som för övrigt ska ha tvillingar 30 sept.).

Har fixat reseförsäkring också. Länsförsäkringar blev det. Känns bra.
Allt är nu klappat och klart…jaja…så gott som. Måste bara packa och köpa några kilo godis. Then I’m all set and ready to go!

Fast man måste ju säga hejdå till alla också….det är väl det jag fasar mest för.
Självklart vet jag ju att alla kommer finnas kvar och så…men att inte kunna ringa en vanlig onsdag och höra om man ska hitta på nåt, eller ta en promenad på Djurgården efter jobbet, eller äta middag på Hermans efter parkteatern….det är sånt som kommer kännas svårt att inte kunna göra.
Yeah yeah det finns också kvar sen…men inte då…inte på ett år!

Och ja, jag vet att jag kommer träffa andra där borta som jag kommer ha kul med. Men jag lever nu och nu känns det som om det är roligare med Hermans än tex Halloween med människor som jag inte känner. För jag känner ju ingen där än. Än så länge ser jag bara saker och ting från Stockholm-är-hemma-och-här-trivs-jag-perspektivet. Har inte fått nåt Montreal-är-också-kul-och-här-trivs-jag-också-perspektiv.
Men det kommer väl.

Nej, nu orkar jag inte ha huvudvärk över detta längre. Ska iväg och shoppa byxor nu!

”Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar!”